Don Tapscott: Grown Up Digital

De har en hel arsenal av tekniska prylar som de hanterar med fullkomlig självklarhet. Nätets generation har vuxit upp med inte bara dataspel och mobiltelefoner. De är uppfödda med internets möjligheter och formade av den digitala verkligheten.

Tekniken har präglat dem på ett sätt som deras föräldrageneration inte kunnat föreställa sig. Nätgenerationen tycks leva i sin virtuella värld fjärran från gårdagens krav på vad unga människor ska vara och åstadkomma. Nu är de på väg in i arbetslivet och tro inte att de snällt kommer att gå i några ledband. De har helt andra karriärambitioner, helt andra drivkrafter och beter sig helt annorlunda, förklarar Don Tapscott i den här boken. De är helt enkelt annorlunda.

De har förmågan att hantera stora mängder information och att balansera mellan den digitala och den fysiska världen – utan att det medför några större nackdelar för dem. De bejakar mångfald och är både smartare och snabbare än tidigare generationer. Deras impact är stor; de allra flesta av det moderna samhällets institutioner kommer de att förändra – jobb, marknader, utbildning, politik, familjen.

Även ledarskapet kommer att få göra en total makeover

Som medarbetare och chef tror nätets unga på samarbetslinjen. De vill riva hierarkierna och tvinga organisationerna att tänka nytt om det mesta, som rekrytering, ersättningar, kontroll och utveckling.

I familjelivet har de redan förändrat relationen mellan föräldrar och barn i och med att de vet mest om något mycket viktigt, nämligen internet.

I utbildningen kräver de en ny pedagogik som innebär större studiefokus, mer samarbete, mindre lärarstyrning och instruktioner.

För nätets generation har Mark Zuckerberg inneburit en revolution. Det är Zuckerberg som har skapat Facebook, från början ett dataprogram som skulle hjälpa studenter att lära känna varandra och utbyta information. Facebook växte sedan till en digital megasuccé och har i dag cirka 70 miljoner aktiva användare. Facebok är ett tydligt exempel på hur unga människor använder tekniken i dag.

Forum för samverkan

Från att se internet som ett ställe där man huvudsakligen söker information har de unga transformerat nätet till ett forum där man utbyter information, samarbetar i projekt om gemensamma intressen och tar fram nya lösningar på svåra problem. Därmed är de medverkande i processen att fylla nätet med innehåll på ett högst demokratiskt och involverande sätt. Det tycks som om den gamla parollen från 1970-talet, ”Power to the people”, efter alla år har blivit verklighet.

På Facebook och liknande webbplatser delar medlemmarna generöst med sig av sitt privatliv, många gånger på intim detaljnivå. Likaså fyller de villigt i uppgifter om sig själva så fort de handlar på internet eller går med i ett nätverk. Vet de egentligen vad de gör? frågar sig Don Tapscott. Risken finns att vi är på väg in i ett samhälle där vem som helst kan ta reda på vad som helst om vem som helst bara genom att trycka på några tangenter på datorn. Hur blir det då med den personliga integriteten?

Mötesplats för alla

Från att vara en envägsinformation blir nu informationsteknologin alltmer en tvåvägskommunikation. Användarna är med och sätter sina spår eller för sina kunskaper, tankar och intressen vidare på alla möjliga sätt. Facebook, MySpace, YouTube, Linus och Wikipedia är sådana exempel. Underhållningsindustrin utnyttjar också den här möjligheten och marknadsför ny musik och nya filmer via nätet på olika sätt. Många producenter har plats för läsarnas recensioner och kommentarer online och de är lika lästa som experternas utlåtanden. Ett exempel är Rotten Tomatoes.com som snabbt har tagit täten bland den här typen av webbplatser. Här kan vem som helst risa eller rosa filmer. Användarna kan också välja vilka ”recensenter” de vill höra ifrån eller inte.

Allt på en gång

Nätgenerationen har ett mer avspänt förhållande till tekniken än sin föräldrageneration. För 30 år sedan var tv-apparaten husets heliga samlingspunkt. Numera får den stå på i ett hörn samtidigt som de unga pratar i mobiltelefonen och surfar runt på datorn. Internet är inte längre något man besöker och sedan lämnar när man fått svar på sina frågor. I dag är nätet ett forum för dialog, åsiktsväxling, skapande och kunskapsdelning. Baksidan är alltmer avklädda personliga uppgifter som de unga generöst sprider omkring sig. Sannolikt lär de sig att bättre hantera även detta digitala dilemma, hoppas Don Tapscott.

Smartare av nätet

Hur har de långa vistelserna på nätet påverkat deras mentala förmåga? Har de rentav blivit ”dummare” av all tid framför skärmar och displayer?

Ingenting tyder på det. Det är faktiskt tvärtom. Forskning visar att till exempel mycket dataspelande kan höja en persons perceptionsförmåga i det fält som ögat betraktar. Man blir alltså mer ”seende” samtidigt som hjärnan snabbare processar syninformationen.

Söker många röster

Nätets unga har också lättare än sin föräldrageneration att växla från en uppgift till en annan. Över huvud taget verkar det som om umgänget med nätet har gjort dem synnerligen flexibla, anpassningsbara och givetvis väl förtrogna med alla typer av media.

Det betyder inte att de sväljer allt som medierna serverar dem. Eftersom de är vana att gå in och ut mellan tv-kanaler och nätets otaliga webbplatser, har de alltid möjlighet att kolla uppgifter eller söka efter fler röster och åsikter än en. De behöver inte förlita sig på en enstaka journalists eller nyhetsförmedlares rapportering. De väljer själva vilka de tycker är mest trovärdiga.

Motion för hjärnan

Att ägna sig åt dataspel är alltså bra för hjärnan. Det tvingar hjärnan att prioritera och fatta snabba beslut. Boken berättar om James Gee, lärare och språkvetare, som började spela dataspel vid 60 års ålder. Han märkte snart att han måste tänka på ett nytt sätt. För att klara spelet behövde han lära sig den logik som styr ett spel, hur man gör val, tränar upp sig och ser lösningar. En yngre person, 21-årige Matthew Myers, läser management och strategi vid universitetet. Han spelar regelbundet World of Warcraft och har upptäckt vilken nytta han har av sina studier i spelandet.

Spåren avslöjar

Det finns skillnader i hur hjärnan uppfattar olika intryck. Att lyssna på en ljudbok lämnar andra minnesspår än att läsa boken. Och att lyssna på nyheterna på radion ger en annan effekt på hjärnan än att läsa en tidning. Det visar sig också att nätets unga minns mindre av en nyhetsrapport som de följt från början till slut, än när de fick chansen att klicka för att höra mer eller söka fler fakta.

Unga framför nätet har lärt sig att läsa bilder, grafer och symboler. Den träningen har gjort att de har mycket lättare att ta till sig kunskap från bilder än från texter, vilket lett till att man lagt om undervisningen vid vissa universitet.

Något som tekniken skapat i de unga är förmågan att utan svårighet hoppa mellan olika uppgifter och också stänga ute irriterande bakgrundsljud. Samtidigt som de bombarderas av information från en källa kan de koncentrera sig på något helt annat.

Det finns dock en hake med att klara att hantera en mängd intryck på samma gång, anser många forskare. Det går inte att tänka på ett djupare plan, reflektera, analysera och utveckla kreativa idéer när nätet, mejlen och mobilen samtidigt pockar på uppmärksamheten. Det kan inte ens de unga i nätgenerationen.

Är de då smartare än tidigare generationer? Kanske. De är i vilket fall som helst inte dummare. Får de bara redskap att komma till rätta med den överväldigande massan information som väller fram, så har de möjlighet att utvecklas till den skarpaste generation som någonsin funnits. Det tror i alla fall Don Tapscott.

De förändrar jobben

Hur ska arbetsgivare och chefer möta nätets unga som medarbetare? Antingen kan de låta bli att anpassa sig till den här generationen och fortsätta att bygga sina hierarkier med tydlig distans mellan chefer och anställda. I så fall missar de chansen att ta till sig nätgenerationens sätt att tänka och samarbeta, hävdar Don Tapscott. Vinnarna blir i stället de företag som kan anamma de ungas sätt att se på världen och arbeta tillsammans.

Nätgenerationen kan alltså bli den faktor som avgör framgången för framtidens företag, tror Tapscott vidare. Den kultur som nätets unga utvecklar blir också den som kommer att härska framöver.

Vill snabbt framåt

Samtidigt anser många äldre medarbetare att dagens unga anställda inte är annat än bortskämda slynglar med orimliga krav på sina arbetsgivare. Och visst, de vet vad de vill. De flesta nyexaminerade vill inte dras med trista studieskulder eller börja längst ner på stegen och sedan sakta jobba sig uppåt, visar studier. De vill nå fram till köttgrytorna direkt.

Chefer ute i organisationerna har ifrågasatt om nätgenerationen verkligen är mogen att möta det tuffa arbetslivet. De ifrågasätter deras motivation, etik och förmåga att jobba i team. De ogillar att de varken är artiga eller särskilt punktliga. Inte heller vet de unga att klä sig passande.

Skilda sätt att tänka

Allt det här ökar risken för en kollision mellan de medelålders och nätets generation. Det är inte en konflikt mellan individer. Snarare handlar det om en skarp gräns mellan två uppfattningar om hur arbete ska formas och utföras. I en kanadensisk studie visade det sig att en 27-åring redan hunnit med i snitt fem heltidsjobb under sitt relativt korta arbetsliv. Det är lätt att tro att de unga saknar lojalitet till en arbetsgivare. Men andra undersökningar motsäger det påståendet. De unga vill visst vara lojala medarbetare, så länge de har möjlighet att klättra vidare i organisationen. Men trots den goda avsikten stannar de bara i genomsnitt i två år, paradoxalt nog.

Ändå gäller det att snabbt få in nätets unga på ledande poster i företagen. Fyrtiotalisterna är på väg ut ur arbetsmarknaden och inom vissa sektorer – som forskning och teknik – är övervikten av medarbetare 50 plus alltför stor.

Till detta kommer framväxten av välutbildade unga i låglöneländerna. Slutsatsen blir att organisationerna i USA och Europa behöver skaffa sig en global strategi för att tävla om de bästa och vassaste talangerna där den unga nätgenerationen är en av kategorierna.

Nya sätt att jobba

Nätgenerationen kan bli en veritabel utmaning, men den behövs för Amerikas framtid, betonar författaren. Den kommer att visa vägen till nya typer av samarbete i en snabbt föränderlig värld med teambaserade jobb och större krav på social förmåga. I takt med att jobben blir mer mobila minskar det geografiska beroendet, medan behovet av teknologisk kompetens ökar. Allt fler företag ses nu sprida beslutsrätten och ta till sig ny teknik som kopplar ihop medarbetare i team över hela klotet.

Äldre anställda som levt i stängda traditionella organisationsstrukturer kan tvingas dela med sig av kunskap och erfarenheter på ett nytt sätt. För företagen innebär det här möjligheter att nå utanför sina existerande gränser för att möta överflödet av arbetskraft som den globala ekonomin erbjuder.

Färgade av nutiden

Deras verklighetsbild är inte som generationen före. På frågan till nätets unga vilka händelser som de mest förknippar med sin syn på världen svarar de: Berlinmurens fall 1989, Rioavtalet 1992 om en hållbar utveckling, 11 septemberattacken mot World Trade Center 2001, den globala uppvärmningen samt deras första iPod.

Medan tidigare generationer värdesätter normer som lojalitet, säkerhet, tjänsteålder och auktoritet, skattar nätgenerationen frihet, ha kul och samspel på lika villkor högst. I den hårdnande kampen om de unga talangerna måste arbetsgivare på djupet förstå de nyckelvärderingar som styr nätgenerationen i arbetslivet. Här nedan beskrivs de mest angelägna. De visar framför allt på det som skiljer nätets unga från deras föräldrageneration och bygger på studier bland 6 000 unga nätanvändare över hela världen.

Frihet 

För de unga är frihet att arbeta var och när de vill. Flexibla arbetstider och förmåner är alltså viktigast för att locka och behålla den kräsna generationen. En majoritet vill kunna jobba utanför arbetsplatsen, visar undersökningar. Sannolikt blir de både mer kreativa och produktiva på det sättet.

Frihet är också att njuta av både jobbet och familjelivet. Nätets unga kräver jobb som är varierande, utmanar dem och ger dem mening. Men de vill också ha ett liv i balans. De förväntar sig att kunna blanda jobbet med privatlivet ungefär som de gjorde under studietiden. De vill också bedömas efter sina prestationer, inte efter antal timmar på arbetsplatsen. Förmåner som exempelvis dagis på jobbet är sådant som får dem att stanna. Okonventionella anställningsformer, till exempel deltid, flextid, tillfälliga tjänster, jobbdelning och säsongsengagemang, är attraktiva lösningar för dem.

Frihet kan också vara att testa nya jobb. Trots att de säger något annat, är ju detta en generation som gillar omväxling. De byter gärna arbetsgivare, men är trogna sin egen karriärbana. De stannar förutsatt att de erbjuds en struktur och rörlighet i organisationen.

Jag-anpassat

Jaget står i fokus både i jobbet och livet i övrigt. Den här generationen är van att forma allt efter sin egen profil, vare sig det är en iPod eller egna ringtoner. Det innebär till exempel individanpassade utbildningar och utvecklingsmöjligheter, personliga projektrollsbeskrivningar och bättre tvåvägskommunikation genom öppen dialog. De unga vill ha belöningar som passar in i deras aktuella liv, som kontanter för att spara till ett hus eller mer tid med barnen. Bevisligen lönar det sig för arbetsgivare att ta fram utförligt skräddarsydda arbetsbeskrivningar, arbetssätt och ersättningsprogram.

Granskande 

Det är att veta allt om andra. Större delen av den digitala generationen kollar upp en arbetsgivare innan de accepterar ett jobberbjudande. Räkna med att de tar reda på allt om såväl företagskulturen som de klagomål som eventuellt snurrat runt i bloggar och på sajter. För dem är det avgörande att företaget är transparent. Enligt boken tjänar företaget också på detta. Ju mer ett bolag delar med sig av finansiell information, affärsplaner, produktidéer och ledningens ersättningar, desto mer känner medarbetarna att de vill bidra. Öppenheten stärker förtroendet mellan företagsledning och medarbetare och smidigheten i samarbetet ökar.

Kontrollen är ömsesidig, för även arbetsgivarna sätter potentiella medarbetare under lupp inför en rekrytering. De använder också nätet och letar efter varningstecken på Facebook och MySpace.

Integritet

Utmärkande för goda företag är att de har integritet. Ju större insynen blir, desto mer ställs företagets civilkurage och etik i fokus. För unga i Nordamerika är företags integritet detsamma som att de är ärliga, hänsynsfulla och genomskinliga, skriver författaren. De väntar sig också att medarbetarna delar värderingarna och lever efter dem.

Unga människor har inte svårt att anamma den här sortens värdebegrepp. Det är klart att anställda i betrodda och öppna organisationer blir mer motiverade, i synnerhet om de får syssla med sådant som kräver deras mentala kapacitet.

Samarbete 

Tidigare generationer växte upp med rangordning både i familjen, skolan och på jobbet. Målet i en hierarki är att sträva uppåt och ha folk under som rapporterar tillbaka. Men nätets unga går inte i gång på statussymboler och karriärklättring. De vill ha spännande och engagerande uppgifter utan att nödvändigtvis behöva ta på sig organisatoriskt ansvar. Drömjobbet kan se ut ungefär så här: Ett uppdrag eller ett dilemma som ingen annan kan lösa plus ett gäng fantastiska människor att jobba ihop med. Jämför det med de äldres ambitioner att tilldelas en titel och få bestämma över andra.

Samarbete för nätgenerationen innebär att åstadkomma något ihop med andra och att känna makt tillsammans med andra. Samspel är de ungas sätt att få saker utförda. Det är helt enkelt ett resultat av deras digitala uppväxt.

Underhållning

För en äldre generation var det först arbete, sedan nöje. Men för nätets unga är nöje och jobb sammanflätade till ett. Det ska vara kul på jobbet. Så tycker unga människor generellt i dag. Det är inget de vill vänta på till efter arbetstid eller pensionsdagen. Ingen chef ska ge ogillande blickar om man tar en stund och surfar eller mejlar till sina vänner och bekanta eller går och tränar mitt på dagen, anser de. Företagskulturen bör vara sådan att den hjälper de anställda att koppla av, i stället för att stressa, för att prestera bra.

De ungas inställning tvingar företag att tänka efter och omskapa hela arbetsprocessen. En runda på Facebook är inte att smita från jobbet, det är snarare ett behov av återhämning innan man dyker ned i nästa arbetsuppgift. Det är så arbetsgivare måste se det.

Hastighet

För nätgenerationen ska saker hända snabbt och genast. Väntan tröttar ut dem. Om saker och ting segar ut tappar de intresset. Allt ska ske nu på en gång. De blir frustrerade om till exempel en rekryteringsprocess drar ut på tiden. Smarta företag ser till att förloppet från första mötet till anställningsbeslutet görs så kort som möjligt och med så många återkopplingspunkter som möjligt.

Karriären ska också ha ett högt tempo. Därför är möjligheten att avancera en prioriterad fråga för de flesta nyrekryterade i nätgenerationen. För arbetsgivarna innebär det en balansgång mellan att gå de unga till mötes och att få äldre medarbetare att flytta på sig eller lämna.

Nätets unga vill ha återkommande feedback på sina prestationer, gärna varje dag. Förr gällde det årliga utvecklingssamtalet. Det fungerar inte för en ung medarbetare som använder regelbunden respons som en kompassnål för det fortsatta jobbet. De vill hela tiden kunna gå vidare.

De har faktiskt en stark lojalitetskänsla – om de slipper belastas med långdragna beslutsgångar i en tung och byråkratisk organisation.

Förnyelse

I nätgenerationens värld är förnyelse ett honnörsord. Dataspelen har lärt dem att varje problem har ett nästan oändligt antal lösningar. De flesta unga vill hitta på nya sätt att göra jobbet. De vill tillföra värde, göra skillnad, utmana det befintliga och veta på vilket sätt de bidrar till organisationens eller företagets framgång.

Kan de leverera?

Nätgenerationen utmanar mycket av det rådande i organisationerna. Men håller deras briljans rakt igenom? Eller är den överskattad? Det är ett faktum att detta är en mycket kapabel och talangfull generation som tänker på ett nytt sätt, som vill kommunicera och jobba på ett nytt sätt. Att de skulle sakna etik eller vara enkelspåriga är bara fördomar. De har mycket att ge.

Men de har sina begränsningar. För att verkligen leverera behöver de sina äldre kolleger. Framgången ligger i samarbetet mellan mer erfarna och nya medarbetare. De har mycket att lära varandra, förutsatt att de slipper fastna i generationsklyftan. Organisationerna har allltså inget att vinna på att hålla isär generationerna, tvärtom. Det är bara genom att föra samman, ena och växla kunskap och erfarenheter oavsett ålder och kultur som en arbetsgivare kan optimera sina resultat.

Nätets unga drar sig inte för att hoppa av jobbet om de ogillar sin arbetsgivare eller inte tycker att de kan förändra saker och ting. För dem finns det alltid massor av alternativ. Hittar de inget nytt spännande jobb, startar många av dem eget, även om det är svårt att statistiskt påvisa en uppgång av ungas nyföretagande, förklarar boken. Men att jobba för sin egen skull är lockande för dem och företag som kan efterlikna den modellen i sitt arbetsupplägg blir också attraktiva.

Samspel är modellen

För att vinna talangkriget måste arbetsgivarna möta nätgenerationens drivkrafter och anpassa sig till deras tänkande. Det börjar redan i rekryteringen. Förr blev man anställd, fick genomgå träning, hade en övervakande chef och stannade länge på sin post. Det var gårdagens modell. Morgondagens går ut på att initiera, engagera, samarbeta och utveckla. Det är en relationsstyrd process med tvåvägskommunikation i stället för den gamla som gick ”från chef till medarbetare”.

Det var länge sedan rekrytering enbart var detsamma som att platsannonsera i tidningen. Det förekommer även i dag, men är ett ganska trögt och trubbigt redskap i jakten efter rätt folk. Betydligt mer träffsäkert är det att använda nätets sökmotorer eller leta på webbplatser som Facebook eller LinkedIn, ett populärt nätverk för businessmänniskor.

Har egna frågor

Den gamla välkända anställningsintervjun då? Vad händer med den? Författaren har inte mycket till övers för den här typen av grillning av nervösa kandidater. I stället förordar han en dialog som bygger på ömsesidighet. Dagens unga har ofta med sig ett eget batteri med frågor som de vill ställa. De vill veta om de kan lita på företaget, om det motsvarar kraven på integritet, öppenhet, etik och förmåner som de inte gör avkall på.

Jobb är relationer

Nätverkandet har stärkt de unga i deras individcentrering. Masslösningar är inget för dem. De vill bli bemötta och behandlade som unika indi-vi–der som har något att ge en arbetsgivare. En anställning är för dem en relation mer än en konstruktion. Relationer krä-ver engagemang från båda håll. De unga bär ständigt på frågan: ”What’s in it for me?” Svaret ligger i allt från jobbeskrivning, arbetssätt, rutiner, karriärvägar till förmåner och utvecklingsmöjligheter. En provanställning är inte bara en chans för arbetsgivaren att kolla vad den unga medarbetaren går för – det är lika mycket den ungas möjlighet att ta reda på om det är värt att stanna kvar på det aktuella jobbet.

Träning och utbildning måste också anpassas till nätgenerationen. Det visar sig att de unga vill se lärandet som en självklar ingrediens i det dagliga jobbet. Så i stället för att skicka dem på kurs och utbildningsprogram gäller det att väva in lärandet i uppgifterna på ett sätt som de unga upplever som berikande.

De är framtiden

Kommer nätets unga att förbättra världen? Med den digitala tekniken i sin hand har de alla möjligheter att göra vad de vill. Bygga upp eller riva ned. Nätet har en otrolig potential och en otrolig kraft att påverka och förändra. Mycket gott kommer att födas där, men också mycket ont. Dock verkar det som om det goda överväger, betonar Don Tapscott i slutet av boken. De unga har redan visat att de vill ha samarbete, hederlighet och delaktighet, men också uppmärksamhet, respekt och stimulans mer än någon tidigare generation. Det finns all anledning att gå dem till mötes.