Passivt ledarskap ökar risken för mobbning: ”Förvånad”

”Jag blev förvånad över att det var en så pass stor andel chefer som upplever sig utsatta för mobbningsbeteenden och mobbning”, säger Michael Rosander, professor i psykologi vid Linköpings universitet.

Michael Rosanders referens är hans senaste forskning ”Fångad i korselden, mobbning av chefer”, som precis publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Management and Organization.

Totalt mobbades 12,1 procent av alla deltagarna i studien.

Nedbrutet var det 12,5 procent av medarbetarna, 12,5 procent av cheferna med låg inkomst och 7,4 procent av cheferna med hög inkomst. 

”Många tror att man som chef har en formell position som i viss mån skulle kunna skydda, eftersom en del av mobbningen handlar om att man känner sig i underläge. Men det här visar att chefspositionen inte är en garanti för att inte utsättas”, säger Michael Rosander och betonar vikten av att chefer måste inkluderas i arbetet för att motverka mobbning. 

Chefer har en sårbar position, de är fångade mellan medarbetarna och sina överordnades krav.

Om inte krav och tillgängliga resurser balanserar kan detta påverka såväl chefens hälsa som motivation negativt. Det gör i sin tur att de blir ännu mer sårbara och mottagliga för mobbning. 

Forskningen visar att socialt stöd är lika fördelaktigt för chefer och anställda, men att det för cheferna är ännu viktigare att deras egna chefer agerar.

Ett passivt ledarskap ökar risken för mobbning. Ju mindre aktiv och ju mer laissez-faire som präglar ledarskapet, desto större risk. 

”Det gäller alla former av icke-aktivitet där det finns en förväntan om att det ska finnas aktivitet, som att chefen inte är tillgänglig när det behövs, undviker att bli involverad i frågor som den underordnade tycker är viktiga och dröjer med svar i brådskande frågor.” 

Värst är det för de lägre cheferna i första linjen, om deras chefer inte finns tillgängliga. 

Att de är något mer utsatta förklarar Michael Rosander med att de är närmare medarbetarna och därmed i en potentiell rävsax mellan medarbetarna och de egna cheferna.

Det finns också ofta en förväntan på första linjens chefer att de ska vara en i gänget, samtidigt som de bär ansvar för att mål uppnås. 

”Det är inte alltid lätt att vara den som förmedlar och ser till att beslut genomförs. Det är ofta i brytpunkter där det blir gnissel och frustration som en mobbningssituation kan ta sin början.”

Mobbning kan vara många olika saker. Det kan vara personrelaterat, men också handla om de förutsättningar man har för att göra ett bra jobb.

Man kan också dela in mobbning i passiva och aktiva beteenden.

Att undanhålla viktig information är ett exempel på passivt arbetsrelaterat mobbningsbeteende, på samma sätt som att exkludera.

Att ges en ohanterlig arbetsbörda, orimliga mål eller tidsfrister är exempel på aktiv arbetsrelaterad mobbning.

Till de personrelaterade passiva beteendena räknas att någon isoleras och inte får vara med, medan de av mer aktiv art kan vara illa valda skämt, att bli gjord narr av, att bli retad. 

Mobbning är en glidande process, förklarar Michael Rosander, som under många år har forskat på mobbning och trakasserier på arbetsplatsen, och publicerat mer än 25 artiklar och bokkapitel i ämnet under de senaste fem åren. 

”Mobbning är något som sker över tid där det krävs systematik. Det är först när det kommer till en viss nivå som det börjar bli svårt och man känner att man inte kan värja sig. Men så fort man definierat det som mobbning följer en massa föreställningar och skam.”

När han jämfört män och kvinnor har han sett en tendens till att män har en högre tröskel till att känna sig utsatta.

Han tror att det till stor del beror på att det krockar med en stereotyp bild av att mannen ska vara stark.

När det då krävs mer och svårare utsatthet för att man ska erkänna sig mobbad, ser man också en större risk för psykisk ohälsa. 

”Jag tror att det finns en potentiell risk för att det är likadant med chefer. Man tror inte att man ska bli utsatt och man tror att man ska vara stark. Därför väntar chefer ofta för länge med att ta hjälp.”

Hans forskning visar också att personer som upplever mobbning på arbetsplatsen har signifikant sämre uppfattning om ledarskapskvalitet, arbetsmiljö och psykosocial trygghet. Det överensstämmer också med tidigare forskning.

Just tendensen att inte vilja inse att man är utsatt för mobbning förrän det är riktigt illa gör det extra viktigt att man som högre chef tar det på allvar när en underordnad chef tar upp problemet.

Bästa motmedlet är ordning och reda och en välfungerande organisation, menar han. 

”Tydlighet gällande förväntningar, roller och ansvar, minskar risken för mobbning. Samt att man som chef själv är en förebild kring hur vi ska uppträda mot varandra, att det spelar roll hur vi agerar och att man är aktiv, tar tag i saker.”

Som chef för andra chefer kan du också verka för ett bra konflikthanteringsklimat som också har en reducerande effekt på uppkomsten av mobbning. 

”Att ha tydlighet kring hur man ska agera vid konflikter skapar tillit till att man kan hantera konflikter på ett bra sätt. Chefens roll i allt detta är väldigt viktig”, säger Michael Rosander.