Niklas Laninge: Se upp för sifferfixering

Jag har två kolleger som har varsin smartklocka. Klockan mäter sömn, puls, syresättning med mera och sammanställer alla data till ett övergripande hälsomått.

Varje morgon jämför de sina resultat: Hur mår de, på en skala från 0 till 100?

Arbetslivet är fullt av liknande kvantifieringar. Chefer som köper in varor och tjänster måste ta ställning till priser. De som säljer måste i sin tur sätta bra och konkurrenskraftiga priser.

De som utvecklar verksamheten får löpande omdömen från kunder, invånare, brukare. ”Hur var din upplevelse? Skatta från 0 till 10.”

Lägg till detta alla pulsmätningar där medarbetare får svara på hur de tycker att jobbet går.

Att världen och arbetslivet kvantifieras är inget nytt. Det är inget fel med syftet, vi sätter siffror på upplevelser, kvalitet och kostnader så att vi kan göra bättre bedömningar.

För vad är alla chefers yttersta uppgift om inte att göra just bedömningar? 

Tyvärr har människor ett inneboende problem när det kommer till att göra bedömningar.

Fältet beteendeekonomi har sedan länge visat hur människan drabbas av en rad tankefel när hen ska göra bedömningar och fatta beslut.

Nyligen lärde jag mig om ett nytt tankefel som spätt på min rädsla för den kvantifierade värld vi lever i – quantification fixation.

Katy Milkman forskar inom beteendeekonomi vid The Wharton School vid University of Pennsylvania. På sistone har hon intresserat sig för hur människors beslutsfattande påverkas av kvantitativ och kvalitativ information.

Alltså hur bra människor är på att göra korrekta jämförelser mellan flera olika alternativ, där informationen innehåller både siffror och text.

I en av Milkmans studier agerar försöksdeltagare inköpare och har i uppgift att välja mellan flera olika produkter. Tricket, om man så vill, är att Milkman har gett deltagarna underlag med vissa skillnader i.

För vissa deltagare presenteras variabler som hållbarhet och kundomdömen i siffror, medan andra får variablerna beskrivna i text i form av utlåtanden och beskrivningar.

Resultatet: Majoriteten av försöksdeltagarna väljer det alternativ som var bäst på de kvantifierbara aspekterna, trots att de var klart sämre på de kvalitativa aspekterna.

Bäst siffra vinner alltså, trots att allt annat pekade på att alternativet var sämst på alla andra sätt.

Milkman drar slutsatsen att människor vill förenkla för sig själva när de gör bedömningar.

Inget är lättare att jämföra än två siffror jämfört med två texter med utlåtande om kvalitet, hållbarhet och erfarenhet. Eller som Milkman själv uttryckt det: ”Jag har accepterat att siffror har orimligt stort inflytande på mänskligt beslutsfattande.”

Så kallad kvantifieringsfixering är högst närvarande i upphandlingar.

Att jämföra kvalitet och erfarenheter hos olika leverantörer är komplext. Att se att leverantör A är billigare än leverantör B är enkelt.

När alla aspekter av arbetslivet ska fångas med en siffra kommer livet som chef att bli enklare. Men – kommer chefens bedömningar att bli bättre? Knappast.

För att undvika tankefel krävs tid. Chefer måste få tid att jämföra alla aspekter innan de fattar viktiga beslut.

Men eftersom tid är chefens främsta bristvara får vi nog lära oss att leva i en tid då det kvantitativa trumfar det kvalitativa.

-> Se upp för Dunning Kruger-effekten

-> Dags att kroka arm med AI-verktygen

-> Nudging, chatbotar och metaverse – alla är tecken på lösningism