Malcolm Gladwell: ”En underdog vinner alltid”

Det kallas akromegali och är en sjukdom som orsakas av en tumör i hypofysen. De flesta av världens längsta människor har lidit av det — kroppens växthormoner går helt enkelt bananas och du slutar aldrig att växa. Den som drabbas blir långsam i rörelserna och har dålig syn (tumören klämmer på synnerven).

I sin nya bok David och Goliat tar Malcolm Gladwell med oss på en resa genom färsk forskning, där läxan är just att jättar inte alltid är så oövervinnerliga som de kan verka.

Precis som han gjort tidigare, bland annat i böckerna The Tipping Point och Blink, vänder författaren på begreppen. Det var klart att David skulle vinna över jätten Goliat. En underdog vinner alltid.

”Att inte ha något att förlora ger dig kraft. Det finns en frihet i avsaknaden av möjligheter. Att utnyttja den friheten — det är nyckeln. Det är vad alla underdogs gör. De möter vad som ser ut att vara en oöverstiglig utmaning men i stället för att vara passiva ändrar de reglerna och bryter ny mark. Precis som Ingvar Kamprad gjorde”, säger Malcolm Gladwell entusiatiskt på telefon från sitt hem i Greenwich Village, New York.

Han talar med den mjuka stämma som vi lärt känna från hans väldokumenterade föreläsningar och med det språk vi känner igen från hans böcker.

Gladwell har just nått den punkt i sina fyraårscykler där han kliver ur författarrollen och återgår till sitt skrivande för tidningen New Yorker, som har varit hans hemmaplan sedan 1996. Här har han förfinat den blandning mellan affärs- och vetenskapsjournalistik som har blivit hans så populära signum.

Det var i New Yorker han skrev artikeln The tipping point, som handlar om det där ögonblicket då idé, trend och beteende möts och startar en lavin. En artikel som han senare utvecklade till en bok, som lade grunden med till ett av världens mest framgångsrika författarskap. The Tipping Point ligger på listan över de tjugo mest sålda böckerna på sajten Amazon. Och då pratar vi alltså inte om topplistan över managementlitteratur, utan över samtliga titlar.

När vi talas vid lägger han just sista handen vid en text som ska publiceras på hans blogg dagen därpå.

”Nu ska jag ha två år ledigt från att skriva böcker och bara koncentrera mig på New Yorker. Sedan får vi se”, säger Malcolm Gladwell, som är inbiten vanemänniska och som ibland liknar sig själv vid en eremit och nörd, vilket går tvärt emot den rockstjärnestatus han har i TED-kretsar.

Han lever själv i sitt hus i Greenwich Village, där han bott i en evighet. Att hans ytterdörr saknar en ringklocka känns som en logisk följd av hans asketiska livsstil.

När Malcolm Gladwell talar om Ingvar Kamprad syftar han på en historia i den nya boken. Den handlar om hur Ikea under 1960-talet bojkottades av den svenska möbelindustrin, som tyckte att smålänningens idéer om billiga möbler i platta paket förstörde för branschen. Då vände sig Kamprad till Polen, där det fanns gott om trä och arbetskraft.

Att överhuvudtaget tänka sig att samarbeta med tillverkare på andra sidan järnridån, mitt under det kalla krigets allra frostigaste dagar, var något högst oväntat.

”99 av 100 hade gett upp i hans läge, men inte han. Det är ett intressant sätt att hantera utmaningar på, som är typiskt för underdogen. Han vägrar att vara passiv”, säger Gladwell entusiastiskt och man kan ana hur den karaktäristiska Art Garfunkel-frisyren vajar vid telefonluren.

I boken lär han oss att en underdog är lättrörlig, påhittig och befinner sig i en situation som kräver kreativitet och handling.

”Problemet för jättarna är att det inte finns samma tvång att utvecklas. Microsoft måste inte komma med en ny idé under de närmaste sex månaderna. Det måste däremot startup-företag. Det är underdogens styrka”, säger Malcolm Gladwell.

Han väljer Goliat som metafor för tungfotade företag, men skulle lika gärna kunna skriva om sig själv. Hans råd till den som vill behålla sitt underdogperspektiv är samma mantra som hjälpt honom: Glöm inte bort varifrån du kommer.

”De mest effektiva organisationerna är de som är medvetna om sitt förflutna och de värderingar som har fått dem dit de är. Om du kan behålla din identitet är det möjligt att undvika att förstöras av framgången”, säger Malcolm Gladwell.

Han påminner ständigt sig själv om detta och jobbar på samma sätt som när han var ny som journalist i mitten av 1980-talet. Han gör sin egen research och sitter fortfarande gärna på bibliotek och kaféer och skriver.

”Min styrka är att identifiera och lyfta fram andras forskning och tankar. Jag rapporterar historier som andra berättar, jag måste alltid komma ihåg det.”

Medan Malcolm Gladwell ägnar mycket utrymme åt David och Goliat i sin nya bok får Saul finna sig i att vara en doldis. Israels förste kung låter David stega fram och möta jätten. Han är ledaren bakom David. Hela landets framtid hänger på herdepojken, den enda som är villig att försöka. Med en enda sten ur sin slunga lyckas han besegra sin fiende i den gammaltestamentliga berättelsen, för att senare bli Israels andra kung — och en av de viktigaste gestalterna i landets historia, enligt Bibeln.

Vad kan vi lära oss av Sauls beteende?

Malcolm Gladwell konstaterar att Saul knappast betraktas som någon stor ledare. De flesta historiker är överens om att han var rätt kass. Och Saul saknar definitivt insikten om att jätten Goliat skulle kunna ha några svagheter, som till exempel akromegali.

”Saul förstår aldrig Davids strategi och han frågar aldrig vad David tänker göra. Att någon skulle kunna komma med en ny sorts lösning bryr Saul sig inte om. Så läxan är att vara öppen för nya idéer och tänka att du inte behöver vara den enda som löser problemet”, säger Malcolm Gladwell.

När han har undersökt underdogens historia, har han då hittat något samband mellan ledarna som står bakom?

Malcolm Gladwell blir tyst en lång stund.

”Det är en bra fråga”, säger han.

”De underdogs som jag har tittat på är antingen ledarlösa eller har valt att stå utanför en traditionell organisation. Men om jag skulle gå vidare med den frågan skulle jag nog skriva ett kapitel om den israeliska armén. Det är det närmaste man kan komma en organisation som regelbundet har haft underdogens roll. Deras fiender får lära sig den läxan om och om igen”, säger han.

I kapitlet om Ikea skriver du om fördelen med Ingvar Kamprads ”osympatiska drag”, att han struntade i vad andra tyckte och tänkte?
”Vi behöver några som är villiga att bryta reglerna. ’En förnuftig människa anpassar sig till världen, en oförnuftig framhärdar i att försöka anpassa världen till sig själv, därför beror alla framsteg på de oförnuftiga’, skrev George Bernhard Shaw. Man måste ha modet att utmana sociala konventioner. I Sverige måste ni ha en Ingvar Kamprad då och då. Utan det får ni inget Ikea. I USA behöver vi åtminstone en Steve Jobs per generation. Sådana personer är väldigt nyttiga, men om du har för många av dem faller samhället samman.”