”Morgondagens ledare vill förändra världen”

Han är bara några dagar gammal på sitt nya jobb. Som 44-åring förkroppsligar Lars Strannegård ett generationsskifte på den anrika Handelshögskolan i Stockholm.

Men är han framtidens chef?

Nja, säger han. Han kallar sig hellre ”samtidens chef”, vilket är progressivt nog i den akademiska världen, där framgångar vilar på traditioner som sett likadana ut sedan medeltiden.

Men samtidigt känner Handelshögskolan av en internationell konkurrens, som kräver en fast blick framåt.

”Att leda fakultet innebär i högsta grad att leda kreativa människor. En forskares arbetsbeskrivning är väldigt lös och det är därför många har valt den här branschen. De gillar inte att ha chefer”, säger han.

”Jag måste lyssna på vad folk tycker. Argumentation är akademins själ, och utan argument står jag mig slätt. Det funkar inte att bara säga ’nu ska vi hitåt’, det bygger ingen legitimitet”, säger han.

Som chef över arbetet på Handelshögskolan är hans uppgift utveckling av verksamheten, inte bara administration, påpekar han.

”Vi har en utmärkt administrativ chef, han är chef över allt det administrativa. Vi samarbetar mycket. Utan honom och utan en förståelse för hur det fungerar skulle det inte gå”, säger Lars Strannegård.

Men att däremot se chefsrollen som helt befriad från administrativa plikter och som enbart står och pekar ut verksamhetens riktning, är ett sätt att romantisera ledarskapet, menar han.

”Det kanske låter raljant men ett sådant synsätt är fullständigt orealistiskt, som jag ser det — att man uteslutande tror sig kunna styra med hjälp av visioner och normer. Det är absolut inte morgondagens ledarskap”, säger han.

Sedan korrigerar han sig själv.

”Eller snarare, det mesta kommer tillbaka. Ledarskapsideal fungerar som en pendel som slår fram och tillbaka, där synen på medarbetarna varierar mellan att betraktas som kuggar i ett maskineri och helt normstyrda”, säger han.

Det är populärt att kalla de administrativa delarna av chefens jobb för chefskap och de mer visionära för ledarskap. Ledarskapet sätts på en piedestal medan det talas förklenande om chefskapet.

I själva verket har väldigt få chefer tid att ägna sig åt det långsiktigt visionära arbetet, visar bland annat forskning vid Handelshögskolans ledarskapsforskningscentrum. Enligt den handlar ledarskap mest om brandkårsutryckningar.

”Det har visat sig sedan 1950-talet att chefer alltid ägnar sig åt brandkårsutryckningar. Nästan ingen har tid att ägna sig åt att matcha den romantiska bilden om att vara en härförare som står och pekar ut riktningen. Det finns ytterst lite empiriskt stöd för det, det är en idealfigur. Vardagens ledarskap innebär att utan lång betänketid lösa en mängd frågeställningar som kanske ser ut att vara små. Detta vardagliga är ledarskap.

”Tricket, menar han, är att stödja visionerna med ordning och reda och administrativ kontroll.

”Det är bra att styra med värderingar. Men man behöver också tydlighet, veta vad som gäller, system som harmonierar med visionen. Administrationen måste vara i total samklang med vad visionen lovar.

”Hur kommer det att se ut närmsta åren?
”Framtidens generationer visar mer och mer vilja att göra något som är större än att bara försörja sig. Eftersom detta växer kommer ett ledarskap som tar hänsyn till det att premieras.”