Lär dig avslöja osunda beteenden

Att studera ett sammanträde är ett utmärkt sätt att ta tempen på organisationen. För visst beter vi oss ibland som barn, medarbetarna bråkar eller flamsar eller lämnar över allt ansvar till dig.
I gruppsykologiska termer talar man om kamp, flykt eller beroende. Visst kan det vara medvetna sabotage av ett möte där några gått samman för att skjuta chefen i sank. Men det är vanligtvis omedvetna processer som alla dras in i. Även chefen.

Det är svårt att skapa distans och se vad som pågår. Men du kan lära dig att identifiera en del beteenden och ställa dig frågan varför medarbetarna gör som de gör.
Men vad gör chefen när arbetet i ett möte går i stå, antingen folk sitter helt tysta eller bara pratar om ovidkommande saker eller grävt ned sig i skyttegravarna?
Ja, rådet är enkelt enligt Kjell Granström, leg psykolog och professor i pedagogik vid Linköpings universitet. Han skriver om detta i sin bok ”Dynamik i arbetsgrupper”.

»Ta en paus. Bryt! Säg att det här inte fungerar, att ni inte får så mycket gjort och förslå en kafferast eller ett nytt möte. Då kan ni göra en nystart och förhoppningsvis går det bättre.«
Glöm inte att också fundera på varför medarbetarna beter sig som de gör, framför allt om mönstret hela tiden återkommer.

Men leta inte orsakerna i själva mötet.
»Oftast är det ängslan som föder sådana kollektiva processer. Arbetsuppgifterna känns övermäktiga i det rådande läget, antingen det beror på bristande kunskaper, oklara premisser eller en allmän oro för framtiden«, säger Kjell Granström.

Osunt beteende 1: Beroende

Gruppen fråntar sig allt ansvar och överlämnar det till dig. Du uppfattas som allsmäktig och medarbetarna ger en bild av sig själva som hjälplösa och beroende. De klarar inga krav. Verkligheten skrämmer. Deras främsta mål är att skapa känslomässig trygghet.
De delar en myt om jämlikhet och erkänner inga skillnader i kompetens. Varje försök från din sida att få till stånd lite kreativt arbete avvisas. Gruppen sätter tillit till strukturer, procedurer, traditioner och bestämmelser. De vågar inte testa nya idéer och situationer.

Se upp:

• När medarbetarna uppträder som om de enbart var mottagare av information. De ställer om samma frågor och bläddrar förvirrat i sina papper. De undviker att själva svara på frågor som rör ärendet.
• När tystnad möter dina förslag, bara mummel hörs.
• När medarbetarna säger ja och amen till allt du föreslår. ”Bestäm du, du vet bäst.”
• När deltagarna i mötet börjar referera till en högre chef och vad denne sagt och bestämt.

Osunt beteende 2: Kamp

En kampgrupp kännetecknas av fientlighet och aggression. Den ligger ständigt beredd till anfall som om den var utsatt för attack. Den är övertygad om den är utsatt för intriger och förtal.
Någon utses till syndabock, kanske i företagets ledning eller ett statligt regelverk. Även chefen eller någon medarbetare kan drabbas.
Djungelns lag råder och den starkaste överlever.

Se upp:

• När alla pratar i munnen på varandra, fäller elaka omdömen och de mest högljudda hela tiden lägger beslag på talarutrymmet.
• När man ignorerar att anmäla sig på talarlistan, avbryter andras inlägg med kommentarer och ständigt argumenterar emot.
• När någon kommer med ett långt inlägg i stället för en kort replik, helt enkelt stjäl talartid.
• När deltagare stör genom att grimasera och utbyta menande ögonkast, fnissa, sucka högljutt, demonstrativt plocka bland sina papper, rota i handväskan.
• När några öppnar ett eget litet sammanträde i sammanträdet.
• När någon ständigt kommer för sent och har långa omständliga förklaringar till varför, kanske till och med ber dig sammanfatta mötet.

Osunt beteende 3: Flykt

Flyktgruppen liknar kampgruppen men reagerar annorlunda. De är ofta misstänksamma och uppgivna. ”Det är ingen idé, det går ändå inte.”
Paranoida myter och fantasier präglar även flyktgruppen, men leder inte till kamp utan till olika försök att gömma sig eller att fly.

Se upp:
När deltagarna uppehåller sig med långa diskussioner om helt oväsentliga detaljer.
När någon tar upp ett nytt ovidkommande ämne som berör alla och är relativt ofarligt. Alla börjar delta med liv och lust.
När deltagarna gör narr av uppgiften. Skratt uppskattas som avledning, det är spänningslösande, men leder i det här fallet inte framåt.
För rent flams och trams. Ett bra sätt att komma undan.

Fotnot: Artikeln är hämtad ur Chef nr 1 2007.