Kvinnliga förebilder funkar inte

Det här med att utse förebilder till en given kategori är helt meningslöst. Som kvinna i karriären borde jag ha haft en hel drös med kvinnor som förebilder, men det har jag alltså inte.

Och det beror inte på att jag inte har träffat harmoniska och framgångsrika kvinnor.  Jag kan ta min vd Vibeke som exempel, hon är knivskarp och krävande. Hon utmanar mig och driver mig på så sätt framåt, men vill jag vara som hon? Nej. Vi är i grunden så olika så att om jag skulle ha henne som förebild skulle jag behöva genomgå en personlighetsförändring och förmodligen rätt så avancerad hjärnkirurgi.

Jag har en väninna, vi kan kalla henne för Carina, som är otroligt framgångsrik till synes på alla plan. Jag är glad för hennes skull, men mest uppskattar jag henne för hennes vänskap. Och jag vill inte leva hennes kaotiska liv.

En gång i tiden hade jag förmånen att jobba tillsammans med en alldeles, alldeles underbar chef. Hon var en lysande journalist och samtidigt en medmänniska med ett väldigt stort hjärta och engagemang. Hon var, och är säkert fortfarande, en hel människa.

Visst finns det och har funnits fantastiska kvinnor i mitt liv som jag antingen har jobbat med eller läst om.  Men oavsett det håller jag fast vid att kvinnor inte behöver kvinnliga förebilder.  Jag går till och med så långt att ingen, oavsett man eller kvinna, behöver någon förebild och bör inte heller ha någon.

Av alla de här tre exemplen som jag nämner här ovan plockar jag ut de bitar som passar mina behov för tillfället. Behöver jag vara analytisk tänker jag på Vibeke, behöver jag vara flärdfull och kreativ tänker jag på Carina, behöver jag vara klok och empatisk tänker jag på min gamla chef. Ungefär så.

Att hela tiden uppfinna nätverk som ska rikta sig till en viss grupp, oavsett om det är kvinnor, unga, medelålders, tandläkare eller invandrare är bara ett sätt att cementera skillnader och förlama självständiga och ansvarstagande individer.

Så här skriver Reinhard K Sprenger i sin bok "Bollen är din" om förebilder.
”Förebilden hämtar sitt existensberättigande huvudsakligen ur sina efterföljares svaghet. För storheten hos den ene består av att den andre ger honom sin litenhet till gåva.”

Det finns ett gammalt ordspråk som jag tycker passar rätt bra in i sammanhanget:
Den som alltid går i andras fotspår lämnar inga avtryck.