Stefan Fölster: Robotrevolutionen

När vi tidigare stått inför en teknisk revolution har den delat upp oss i två läger:

Optimister på enda sidan, pessimister på den andra.

Vissa har sett utvecklingen som en chans och tagit den, andra har missat den.

Beslutsfattarna i Singapore hörde till de förstnämnda. De uppmuntrade entreprenörer och tog fram en modig socialpolitik som fick landet att gå från att vara världens fattigaste till ett av de rikaste i världen på blott 40 år.

Den kinesiska Mingdynastin struntade i chansen. Dess ointresse för ny teknik innebar 500 år av stagnation, fattigdom, kolonialisering och revolution.

Nu är det åter dags att välja sida, för nu står vi inför en ny tid, där robotarna och de superintelligenta datorerna tar över.

Optimisterna ser här en spännande, digital framtid, full av möjligheter. Pessimisterna muttrar över automationen som gör att jobben försvinner, klyftorna ökar och vår personliga integritet hotas.

Men robotrevolutionen kommer att stöpa om samhället på ett betydligt mer invecklat sätt än så, menar civilekonomen och författaren Stefan Fölster.

Den här gången är allt annorlunda, upprepar han, likt ett mantra, i sin bok ”Robotrevolutionen”.

Robot ser, robot gör

Att de nya robotarna är autodidakter, att de lär sig själva i stället för att få allt inprogrammerat i förväg, är en av orsakerna till att det verkligen är annorlunda den här gången. De har programmerats att studera oss människor, lära sig av oss och upprepa. De gör alltså inte bara som vi säger, utan som vi gör. Och robotarna kan ta över mer än bara våra yrken.

Dharmendra Modha, chef för kognitiva system inom IBM, har sagt att utvecklingen inom hans område går mycket längre än vad vi i dag kan förstå. De kognitiva datasystemen utforskar vår uppfattning, vårt minne, vår uppmärksamhet, vårt språk, vår intelligens och vårt medvetande.

Teknikens möjligheter får det att svindla. Nu kommer filmdukens robotar, från ”Terminator” eller ”A space odyssey”, på riktigt.

På jobbet kommer denna ”robotvän” – Stefan Fölster kallar den så, en digital assistent som har lärt känna dig och vet hur du tänker och således förser dig med den information som den vet att du vill ha – kunna utföra stordåd för dig som chef. Den tillhandahåller all nödvändig information och beslutsunderlag som du behöver, men kan också få reda på vad dina kolleger eller medarbetare egentligen anser om, till exempel, ditt förslag till en ny strategi. Programmerar du denna robotassistent i enlighet med företagsstrategin blir den ett utmärkt verktyg för utveckling. Den kan rapportera hur dagsformen är på dina medarbetare, så att du därigenom kan förebygga stress och andra hälsorisker inom gruppen.

På andra sidan av skalan finns det skräckexempel på hur det kan gå när dessa ”robotvänner” hamnar i fel händer. Fölster skriver om hur digitaliseringen har gett terror-armén IS möjlighet att hävda sig mot de stora krigs-makterna. Med hjälp av GPS-satelliter, mobilteknik, digital utbildning och smarta vapensystem kan de utföra militära operationer utspridda över stora områden.

Dessutom har IS skickligt använt sociala medier för att marknadsföra sig och locka rekryter och pengar från hela världen. De har även lärt sig att använda digitala virus och hacker-attacker för att sabotera lokala myndigheter som inte har mycket att sätta emot.

Det här handlar om ytterligheter och även om det inte på något sätt är orealistiska exempel finns det anledning att se oss omkring i vår omedelbara omgivning och se mindre spektakulära bevis på att vi befinner oss i robot-revolutionen.

Ty framtiden är här, slår han fast.

Automatiserade jobb

Under perioden 2006–2011 försvann årligen drygt två procentenheter av jobben i Sverige. Det innebär totalt 450 000 jobb under dessa fem år.

Många av jobben har automatiserats.

”Datorsystemen som ersätter dem är inte tagna ur någon science fiction-film”, skriver Stefan Fölster och beskriver som ett exempel hur ett skräddarsytt hr-system klarar processerna för rekrytering, lönesamtal och väder-anpassad bemanning med hälften av den tidigare personalavdelningens styrka. Med ett mycket bättre resultat.

Den här sortens automatisering pågår just nu i hög takt hos tusentals arbetsgivare runt om i landet.

Snart kommer ketchupeffekten. Bokföring automatiseras och datoriserade system gör analyser, vilket innebär färre revisorer och banktjänstemän. Av samma skäl förbereds personalminskningar på flera försäkringsbolag under de närmaste åren.

Många av Sveriges större företag och myndigheter kommer att kunna ersätta många av sina kundtjänstanställda (kanske med hjälp av den digitala assistenten Amelia, som inte bara imiterar mänskligt beteende utan också kan förstå den underliggande meningen bakom det som kommuniceras, ställa följdfrågor och uttrycka sig på ett mänskligt sätt).

Sedan kommer självstyrande bilar och lastbilar, som ju kommit långt i utvecklingen och som Stefan Fölster gärna återkommer till i boken, som tillåts köra på egen hand, vilket kommer att ersätta taxichaufförer och lastbilsförare.

Och så fortsätter det.

Utvecklingen kommer att gå snabbare i -Sverige än i USA (på 20 år beräknas 53 pro-cent av de svenska yrkena kunna ersättas av digital teknik, mot 47 procent i USA). Skillnaden beror bland annat på att Sverige fortfarande har fler industrijobb som kan komma att automatiseras.

Att datorer är på väg att lära sig människans färdigheter innefattar också koordination av rörelser, vilket innebär att en robot inom kort kan lära sig att arbeta som elektriker eller rörmokare, att gå uppför trappor, öppna dörrar, sortera byggmaterial och fixa trasiga rör eller ledningar.

Vilka problem kan då automatiseringen innebära för medarbetarna – och för dig som chef?

Framförallt två, menar författaren: Det ena är att den kunskap som med-arbetaren har investerat i kommer att förlora sitt värde när en robot kan ta över. Att skaffa en ny utbildning tar tid och kostar pengar, många fastnar i arbetslöshet och känslan att deras kompetens är förlegad.

Det andra är insikten att ingen är oersättlig. På SJ har man till exempel haft möjlighet att ha robotar som biljettkontrollanter i 15 år. Vetskapen om detta har gett de mänskliga kontrollanterna en mycket svag förhandlingsposition.

För dig som chef kommer utmaningen vara att leda i den nya utvecklingen.

Trygghet inte längre så trygg

För vissa typer av arbetsuppgifter kan samarbete förenklas avsevärt med datorns hjälp. Människor som får hjälp av en datoriserad plattform för att samarbeta kan undvika tråkiga möten, revirstrider – och rentav chefer som de inte tycker fungerar.

Detta sätter gamla anställningar i nytt ljus. Den traditionella hierarkin sätts ur spel. Många av tjänsterna kommer att omvandlas till arbete per timme.

I boken berättas om det amerikanska företaget Handy som saluför enklare hushållstjänster. Handy hittar egenföretagande ströjobbare som kan anlitas för alltifrån vårstädning till att skruva ihop Ikeamöbler. Allt kunden behöver är en app och ett kreditkort. Affärsidén är att skapa tjänster on demand. I USA är Handy en stor framgång.

I Sverige har vi taxiföretaget Uber som på liknande sätt rivit upp arbetsmarknadens strukturer (även om dess arbetssätt och struktur är kraftigt ifrågasatt just nu. Transportstyrelsen anser att det är ”arbete i en gråzon”, att det kan vara olagligt och därför inom kort kan förbjudas). Kontor, anställningsavtal och arbetsmiljöinspektioner behövs inte längre. Epoken med trygga livstidsanställningar lider mot sitt slut.

Det är lätt att tro att det bara är låglönejobben som ligger pyrt till i den nya verkligheten, men det finns, menar Stefan Fölster, en uppsjö plattformar där yrken som programmerare, jurister, managementkonsulter och läkare kan erbjuda sina tjänster.

Kunder behöver inte företag lika mycket som tidigare, konstaterar han.

Varför fast jobb?

Det finns andra konkurrensfördelar med datorn. Den kan driva specialiseringen mycket längre än ett företag. Den kan till exempel hitta de bästa experterna i hela världen inom oerhört smala nischer och prata direkt med dem. De som är undersysselsatta kan lätt identifieras och placeras någon annanstans.

Så varför över huvud taget ha ett fast jobb? Varför fortsätta kämpa för att bygga team på en arbetsplats?

För att fast anställda gör ett bättre jobb. I stället för att ständigt jaga nya uppdrag – för att ständigt sälja sina tjänster – kan de koncentrera sig på sina arbetsuppgifter. Det tar emot att utbilda de som är tillfälligt anställda om risken finns att de närsomhelst kan börja jobba för konkurrenten.

Viktigast att identifiera för en arbetsgivare är innovatörerna, menar Stefan Fölster. Företag kommer därför försöka locka människor till fasta anställningar för kreativa och entreprenöriella arbeten. Det är dessa medarbetare som driver utveckling och därför blir lojaliteten mot företaget helt avgörande.

Vad händer med de nya jobben?

Arbetsmarknadsforskarna Frank Levy och Richard Murnane vid Harvard och MIT har hävdat att människan i den nya tidens arbetsliv, under automatiseringen, framförallt kommer att ägna sig åt tre sorters arbetsuppgifter: att lösa nya problem, att arbeta med ny information och att utföra icke-rutinmässiga manuella arbetsmoment.

Det är en logisk tanke. Men den bygger på utgångspunkten att vi i framtiden ska fortsätta jobba på exakt samma sätt som vi gör i dag.

Stefan Fölster, som kallar Levys och Murnanes beskrivningar som ”svepande”, påpekar att det nästan är omöjligt att förutspå vilka jobb som kommer att finnas om tjugo år.

Men vad kan vi tänka oss, vilka sorts yrken och jobb skapas som ersätter de nästan 100 000 jobb som automatiseras i Sverige varje år?

Stefan Fölster nämner olika projekt, till exempel Byggbranschens digitaliseringsprojekt Smart Built Environment, som spås kunna korta byggtider och tider till bygglov, minska miljöpåverkan med 40 procent och byggkostnaderna med en fjärdedel och som syftar till att ge en förskjutning av yrken från fabriksgolven till specialister. Visserligen har det under några år varit populärt att flytta it-jobb till lågkostnadsländer, men likväl står just nu it-jobb för den snabbast växande stora yrkeskategorin i Sverige. Mellan 2005 och 2012 har antalet programutvecklare ökat med 43 procent, ungefär 2 000 personer per år, vilket få andra yrken kan jämföra sig med.

Men även om dessa yrken ökar snabbt i procent utgör de trots allt en mindre del av -arbetsmarknaden.

Mer komplex

Många av de yrken som för bara några år sedan ansågs vara dödsdömda finns fortfarande kvar. När Stefan Fölster har granskat olika yrkesgrupper har han, lite förvånat, konstaterat att yrkesgrupper som säljare inom fackhandeln, receptionister och jurister faktiskt till och med ser ut att öka.

Det han noterar är att en ny, datadriven situation skapar en ökad komplexitet, vilket kräver mer arbetskraft.

När det med digitaliseringens hjälp går att målstyra sina produkter och anpassa dem exakt till kundens krav, oavsett om man jobbar med att ta fram läkemedel eller inom fackhandel, så måste butikerna öka sitt sortiment (butikernas sortiment är redan i dag två till tre gånger större än för 30 år sedan), vilket kräver en mer omfattande lagerhållning – och därmed mer personal.

Lägg därtill att konsumtionen kommer att öka. Priset på många varor och tjänster har redan sjunkit kraftigt och kommer att fortsätta göra det.

”Det är bara en tidsfråga innan en 100 nano-meter stor 3D-skrivarliknande basenhet kan placera atomer på exakt rätt plats”, skriver författaren.

Även juristerna blir fler. De har ökat med 18 procent under de fem senaste åren, eftersom digitaliseringen kräver att mer komplicerade regleringar och fler juridiska processer hanteras.

Receptionisterna då? Jo. Det har också att göra med människors förbättrade ekonomi att göra, fler har till exempel fått råd att bo på hotell – och ännu är inte robotarna redo att ta över detta serviceyrke från människorna, även om det förmodligen bara är en tidsfråga.

Stefan Fölster konstaterar att även om ”gamla” yrken blir mer komplexa – vilket kräver fler medarbetare – så är detta en utveck-ling som syftar till att kompensera automatiseringen på kort sikt, men att det därefter inte är tillräckligt.

Robotarna kommer att ta över.

Datorn tar chefens jobb

Men vad händer på längre sikt, när robotar -klarar det mesta bättre än människor?

Datorer och robotar kommer att kunna sköta det mesta som människor sköter i dag, till och med terapi (”datorerna är bättre på att hantera människans själsliv”, skriver Stefan Fölster och menar att det redan på 1960-talet togs fram bevis för att datorlevererad kognitiv beteendeterapi fungerar).

Datorerna kommer även att kunna lära sig hantera några av chefens uppgifter. Att ta fram bra beslutsunderlag, till exempel.

Människor är inte särskilt bra på att ställa rätt diagnos då information och olika variabler ska vägas samman, baserade på statistiska sannolikheter.

”Det behövs inte mycket fantasi för att inse att åtskilliga chefsfunktioner kan komma att skötas bättre av företagsdatorn”, skriver Stefan Fölster.

Beslutsfattande ställer krav på förmågan att kunna göra korrekta och objektiva bedömningar av tillståndet, nuläget. Det är något som människor ofta har svårt att klara av. Det finns studier som visar att domare i en domstol kan påverkas svårartat av helt irrelevanta omständigheter. Om ett ärende avgörs före eller efter lunch kan till exempel ha stor inverkan på domarens omdöme.

Ofta hanterar datorer redan i dag många situationer bättre än jurister. Eller chefer. Och det är alltså om du är i toppform. Om du dess-utom skulle vara sjuk, irriterad över något eller ha dina tankar på annat håll, till exempel en jobbig familjesituation, ja, då har du inte en chans mot de känslokalla och alltid högpresterande datorerna.

Människors brister kommer i många fall att vara avgörande för robotarnas legitimitet.

Fjärdedelssamhället 

Som en följd av den ökade automatiseringen ser Stefan Fölster ökade klyftor breda ut sig i samhället. Arbetsuppgifterna blir antingen mer komplexa eller kräver mindre ansträngning, vilket separerar människor kunskapsmässigt. Dessutom blir de mer komplexa jobben mer välbetalda, vilket ökar även de ekonomiska klyftorna.

En del människor kommer att arbeta mindre, andra kommer att fortsätta arbeta intensivt. De som har mycket energi kommer att bli de som äger robotfabrikerna, får ledande positioner, blir högsta chefer eller rentav de som styr landet.

Vissa av oss kommer att underordna oss datorerna (Stefan Fölster talar om dessa som ”intellektuellt degenererade”) medan andra kommer att använda sig av datorernas intelligens för att stimulera sin egen (ett ”datordopat intellekt”).

”Det är dessa som utbildar sig och använder digitaliseringens möjligheter till att bli allt intelligentare, i bättre fysisk trim och socialt slipade. Det kommer att te sig självklart att dessa också behöver kontrollera robotarna”, skriver Stefan Fölster, som förutspår ”fjärdedelssamhället”, där utvecklingen drivs av en mindre elit, som styr och tjänar stora pengar. Tre fjärdedelar lever i en periferi av tillfälliga jobb, projekt, underhållning eller passivitet. Samtidigt blir det tack vare robotisering lätt att hålla levnadsstandarden ganska hög, med dagens mått mätt, även för dem som är utanför (Stefan Fölster gör en liknelse mellan folkhemmet och ett all inclusive-hotell, ”där några jobbar, gör karriär och styr, några ordnar beachvolleybolltävlingar och många dåsar i solstolen”).

Behov av nya strukturer

I dag jobbar vi mer än någonsin. Under senare decennier har det totala antalet arbetstimmar sjunkit i de flesta länder, men undersökningar visar att människor med högre inkomster jobbar mer än andra.

Ett skäl till detta är att arbeten har blivit mer kreativa och roliga, särskilt för många högre utbildade. Åtskilliga studier visar att människor med högre inkomster uppfattar sina arbeten som mer givande, vilket innebär att de låter arbetet ta tid från familjen och privatlivet.

Inte minst säger chefer att de har roligare på jobbet och får mer uppskattning för sitt arbete jämfört med icke-chefer, trots att många chefer arbetar mer och inte sällan är hårt pressade från flera håll samtidigt.

I en undersökning bland nästan 1000 chefer – här hänvisar Stefan Fölster till tidningen Chef – klagar de flesta över pappersskyfflandet och dokumenterandet i it-systemen. Nära var tredje chef säger att de lägger mer än halva sin arbetstid på att administrera. Totalt sett har antalet vd:ar inte ökat, men den större gruppen drifts- och verksamhetschefer har ökat kraftigt med 38 procent. En majoritet menar att all administration gör att de trivs sämre som chefer och blir stressade.

En chef säger: ”Av åtta kolleger går fyra hos psykolog på grund av stress med mera. Staten har väsentligt ökat mängden administration i vår bransch, och samtidigt dragit ner på vår ersättning.”

Så vad ska man då göra om man känner sig som slav under administrationsbördan?

Delegera är det klassiska rådet. Det kommer också högt på listan när cheferna själva ska ge sina tips. Men det finns en hake: Många chefer har ingen att delegera till. De personer som man kunde delegera till har automatiserats bort. Mer än var tredje anger just bristen på någon att lämna över uppgifterna till som en av de främsta anledningarna till det växande administrationsberget.

Bättre med automatisering

Vad är då receptet för att möta robotiseringen? För att inte duka under och bli intellektuellt degenererad?

Att försöka göra den där fjärdedelen större. Att utbilda sig. Att försöka ta täten.

Länder som vill skapa trygghet och jämlikhet på arbetsmarknaden organiserar sina sam-hällen så att en stor del av befolkningen strävar efter att utbilda sig och arbeta mer än vad som rent tekniskt är nödvändigt. Det är helt enkelt svårt att upprätthålla det goda samhället om enbart ett fåtal anstränger sig, medan flertalet ”curlas genom livet av sina robotslavar”.

Hur vi låter oss påverkas av robotarna beror helt på hur vi väljer att möta framtiden.

Tittar vi tillbaka på hur det har sett ut under de senaste 200 åren har automatiseringen faktiskt inte lett till den befarade teknologiska arbetslösheten. Tvärtom har det fått välståndet i världen att öka.

Så det är inte kört, med andra ord.

Men att som verksamhet överleva i robot-åldern handlar i hög grad om att vara först. Därför trappas ansträngningarna att få ett försteg i den digitala utvecklingen upp.

Vi behöver inte gå tillbaka till Mingdynastin för att hitta exempel på spektakulära misslyckanden. Det finns gott om exempel i näringslivshistorien på företag som hamnat på efterkälken eftersom de inte anpassat sig till den nya tekniken.

Det svenska favoritexemplet är Facit, som var världsledande när det gällde mekaniska räknemaskiner, men som reagerade försent när den elektroniska utvecklingen sköt fart. Japanska Casio och amerikanska Texas Instruments kunde lätt springa förbi och snart var Facit ett minne blott.

I datorindustrin har jakten på så kallad –disruptive innovation, alltså oväntade tekniska lösningar som är enklare och billigare än de etablerade, alltmer trissats upp.

I boken berättas till exempel om den svenska telekomjätten Ericsson som har sett sig alltmer fastna i en hårt konkurrensutsatt nisch, men som på senare alltmer har sneglat mot – och köpt upp – kreativa startup-bolag, alltså nya högteknologiska utvecklingsbolag.

Företaget har till och med inrättat något de kallar ”Ericssons garage” vid huvudkontoret i Kista, där de ”simulerar ett startup”. Där kan anställda få tid och utrymme att utveckla radikalt nya idéer.

Varje nytt projekt utgår från ett konkret problem. Uppslaget kan komma från en extern partner eller Ericssons egna anställda. Ett antal forskare och utvecklare kan där ta tre till nio månader från sitt vanliga jobb. De kan också koppla till sig externa forskare och även kunder. Konceptet ska mångfaldigas på flera ställen i världen. Kreativa företag börjar ge priser för innovationer som fungerar.

Det handlar om att förändras i takt med utvecklingen. Eller helst lite snabbare. Datorisering gör livet mer komplext och ibland krångligare.

Men rätt använt kommer vi att kunna leva i harmoni med robotarna. Ser man exempelvis till sjukvård och äldreomsorg behöver strukturerna stöpas om rejält för att digitala läkare och andra innovationer ska komma till sin rätt.

”Utan kraftfulla motverkande förenklingsinitiativ förblir robotiseringens löften om ett enkelt liv en chimär”, skriver Stefan Fölster.