En perfekt dag

Uppe på scenen avlöste den ena chefsprofilen den andra. Först ut var länspolismästaren Carin Götblad. Oj, vad jag gillar henne. Inte minst för hennes knastertorra humor.

Efter henne kom hotellentreprenören Pelle Lydmar. Han pratade så fort så jag hade lite svårt att hänga med i svängarna. Men han gillar i alla fall kufar, så mycket förstod jag.

Därefter var det dags för Angeles Bermudez-Svankvist, vd för St Eriks Ögonsjukhus. I hennes bok finns det inte kaos. Många möten, tunga rapporter, mediokra medarbetare är för henne blaha-blaha. Kaos blir det bara för henne när det inte finns något hon kan göra, när någon har blivit svårt sjuk eller mist livet. Point of no return.
Jag sympatiserar med det. Missade möten och allt annat som dyker upp under arbetsdagen som kan öka pulsen är ju trots allt rätt världsligt.
Sist ut var Robert Aschberg. Galen och underbar i skön förening. Struktur och organisation finns inte hans värld. Han berättade om sitt skrivbord som allt som oftast var belamrat med papper. När det blir för mycket slänger han allt i papperskorgen – för att han inte orkar se "skiten" längre. "Är det tillräckligt viktigt lär de höra av sig igen."
Han älskar också kufar. "Buketten blir vackrare med många olika blommor."

Anyway, efter den mumsiga förmiddagen blev det en rask promenad till jobbet, smet in på Panini och köpte lunchlåda. Plöjde inboxen i mailen. Ett par konsulter som ville berätta om sina fantastiska produkter, ett par interna mail till hela företaget. En del krävde och fick svar, en del åkte direkt till papperskorgen. Gick igenom ett analysupplägg med redaktionschefen Unn. Åt min trista lunchlåda innan jag hastade in till månadens vd-möte. En timme och åtta punkter senare satt jag där solo med vår vd Vibeke Pålhaugen och gick igenom mallen för nästa veckas utvecklingssamtal. Jag trodde att jag haft utvecklingssamtal tidigare, men jag lovar er, fanns det ett VM i utvecklingssamtal skulle Chef vara överlägsen segrare.

Vår redaktionssekreterare Catharina satte mig därefter in den senaste utvecklingen i hennes researcharbete till juryn för Årets Chef. Hann efter det läsa ett par korrektursidor till det kommande numret innan jag sprang till tunnelbanan. Trots det kom jag en kvart för sent till dagis.
Mina små skitungar var sist kvar. Jag fick naturligtvis frökens Onda Öga, men gullisarna överföll mig med pussar och kramar.

Klockan 19.34 sov bägge barnen. Sambon var på krogen med några kompisar. Resten av kvällen var helt och hållen bara min. Bara min dator och micropopcorn i tv-soffan – helt ensam. Fotboll på trean och Greys Anatomy på femman.