Därför hyllar Eric Ries svenska chefer

Eric Ries är gravt jetlaggad när han tar emot Chef i lobbyn på hotellet dit han just anlänt. Han kommer direkt från Oslo, och planet var försenat på grund av snöoväder.

Uppväxten i Kalifornien – världens techcentrum – har präglat Eric Ries, som beskriver sig själv som den mest stereotypa techkille man kan tänka sig.

”Som skolbarn programmerade jag till och med spel i miniräknarna, som klasskamraterna skickade runt mellan varandra. Till slut lyckades jag ladda upp ett spel till Internet och som tack skickade någon en check som jag fick i brev-lådan. Det var då jag fattade att det gick att tjäna pengar på det här.”

Han misslyckades som många andra i entreprenörs-världen när dotcom-bubblan sprack, men ägnade sig sedan åt att mer metodiskt studera vad som utmärkte de som lyckades och misslyckades i Silicon Valley.

Som rådgivare i startup-frågor har Eric Ries sedan varit enormt framgångsrik. Genombrottet blev boken The lean startup, sedermera en global storsäljare, som kom ut 2011.

Över en miljon exemplar har sålts och Ries har arbetat med att införa arbetssätt från startupvärlden i myndigheter och en rad bolagsjättar.

I nya boken, Startup-modellen, ligger fokus på just praktiskt införande av det bästa från startupvärlden i traditionella företag. Och Eric Ries hävdar att det inte finns något företag som kan unna sig lyxen att strunta i att tänka nytt.

”För några år sedan var jag mer tolerant mot personer som menade att förändringarna i omvärlden inte angick dem och deras företag, men inte längre. Nu får de personerna mig att tänka på ett favoritcitat: ”Det är inte nödvändigt att förändras – överlevnad är inte obligatorisk”, säger Eric Ries.

Hans startup-metoder tar avstamp i tre huvudprinciper:

Konkret handlar det om att skapa självständiga team som kör pilotprojekt så långt finansieringen räcker – och att vara beredd att hänga med och anpassa organisationen om tillväxtkurvan blir brant.

Kan vem som helst bli en ”startup-person”?

”Det är samma sak som att fråga om vem som helst kan bli forskare eller konstnär. Man är inte född till det, men föds med olika bra förutsättningar för att bli det.”

Samtidigt, påpekar han, är inte alltid utpräglade entreprenörstyper de som lyckas bäst med sina startup-företag.

”Sambandet mellan hur bra folk är på papperet och de resultat de levererar är inte alltid så starkt. Att lyckas kan lika väl ha att göra med extremt mycket kunskap och bra idéer inom ett riktigt smalt ämne.”

I Sverige finns en rad omständigheter som pekar på att landet – och cheferna i mer traditionella företag – har ett lättare jobb att klara omställningen än på många andra håll.

”Förutsättningarna här är väldigt bra. Det startas många nya företag, utbildningen är i exceptionell klass och starka sociala skyddsnät gör att fler vågar ta risker. Dessutom finns tillgång till en stor inre marknad i form av EU. Men baserat på vad mina svenska entreprenörsvänner säger finns i kulturen en rädsla för misslyckande som ni borde jobba med”, säger Eric Ries.

Ett generellt problem bland chefer i traditionella företag är fördomar om startup-människor, Silicon Valley, och allt som associeras till detta. Och det är fördomar som går åt andra hållet också – något som hindrar folk från att lyssna på varandra, och därmed också utbyte och utveckling.

”Folk i storföretag tycker att startupfolk är idioter och vice versa. I Silicon Valley är fördomarna att chefer i den gamla sortens företag är byråkrater som fokuserar på att hålla sams snarare än att skapa värde. Och startupfolk har rykte om sig att bränna pengar, vara arroganta och insnöade på det futuristiska.”