Därför hatar du kreativitet

Konferensen närmar sig sitt slut. Det kryper i benen på dina medarbetare, som tittar på klockan och längtar efter middagen och baren. Du reser dig och presenterar dagens sista programpunkt: kreativitetskonsulten!

Han kliver fram, presenterar sig och delar sedan ut papper till alla deltagare.
Sedan förklarar han övningen: med hjälp av fyra raka streck ska de binda samman nio punkter som är grupperade i tre rader med tre punkter i varje. »Varsågoda, ni har två minuter på er«, säger han och ler entusiastiskt.

Deltagarna tittar på varandra och suckar. Du kväver en gäspning och tänker att det här är bra för kreativiteten.

Det finns två vedertagna sätt att närma sig kreativitet. Dels finns det dem som hanterar ämnet med silkesvantar på händerna. De liknar kreativitet vid religion, eller i varje fall en väldigt mystisk vetenskap, förunnad väldigt intelligenta människor. De fredagsmyser framför ted-seminarier på YouTube och lusläser allt som skrivs i ämnet, vilket inte är lite.

Och så finns det dem som föredrar att ta i kreativitet med trädgårdshandskar. De tycker att det här med kreativitet är svårt att stoppa in i ett excel-dokument och därför mest stör ordningen.
Om du är chefen i det inledande exemplet är det frestande att tro att det är trädgårdshandskar du bär på händerna. En konsult i slutet av konferensen är din definition av en rejäl satsning på gruppens kreativitet.

Svaret på kreativitetskonsultens övning är naturligtvis att rita en rektangel runt de nio prickarna. Det är en enkel lösning men ett fiffigt sätt att illustrera hur det är att »tänka utanför boxen«.
»Att tänka utanför boxen« är ett av kreativitetens honnörsuttryck.

Men det är också en stor missuppfattning.
I varje fall om man ska tro den finske ekonomiprofessorn Alf Rehn, som skrivit boken Farliga idéer.
Kreativitet handlar inte om att tänka utanför en box, utan två.

För det ramverk i våra hjärnor som håller tänkandet i schack består av en yttre och en inre box.
Den inre rymmer vårt normala tänkande. Där kläcker vi idéer som utgår från en redan existerande idé, men som får skruvas till. En existerande mobiltelefonmodell får en ny funktion och plötsligt är en ny modell född.
»Åh, någon har tänkt utanför boxen«, säger vi imponerat.

Men den inre boxen ligger och skvalpar i en större box, den »hemliga boxen«. Det som sker där inne är trevligt och tryggt. Här frodas det som Alf Rehn kallar »myskreativiteten«.
Hit räknas definitivt den där timmen med den skojiga kreativitetskonsulten och förmodligen de flesta av alla böckerna om kreativitet.

Det är först när du tar dig utanför både den inre och den yttre hemliga boxen, som inte är något annat än din egen bekvämlighetszon, som de verkligt briljanta idéerna föds.
Det är först då vi tänker ännu lite längre, mot det som kan uppfattas som otäckt och obekvämt – sådant som vi ryggar tillbaka inför – som vi förstår var vi har våra kreativa spärrar och kan ta oss vidare.

Alf Rehn liknar detta vid barnets respektlösa hållning till det invanda. Godis som till konsistensen liknar öronvax och maträtten snigelgröt är exempel som han gillar. Men också spelkonsolen Nintendo Wii, mobiltelefonen och energidrycken Red Bull.
»Det är produkter som har tagits fram av människor som vågat tänka bortom det vuxna, som kunde släppa det seriösa och det redan existerande – drömmare med ett barns lättsinniga tänkande«,
skriver Alf Rehn.

Det finns en enkel förklaring till varför vi föredrar att tänka innanför boxen i stället för utanför och varför så många av oss ryggar tillbaka inför kreativitetsbegreppet.
Vår hjärna lurar oss.

Att ta sig utanför den hemliga boxen kräver mycket energi. Det är helt enkelt jobbigt för hjärnan. Att lösa ett problem på ett sätt som är bekant sedan tidigare, som liksom passar in i det ramverk som redan finns, är mycket lättare.

Som belöning för att vi inte anstränger oss mer än nödvändigt utsöndrar hjärnan dopamin, det som brukar kallas kroppens eget knark, vilket gör att vi känner oss nöjda – och
kreativa.

I själva verket har vi låtit de bästa idéerna förbli otänkta.
Kreativitet på riktigt handlar alltså inte om att välja sida, inte om att vara nörd eller hatare.
Det handlar om att kasta sig in i utmaningen att överlista sin egen hjärna. Så släng av dig handskarna och stick ner händerna i det som känns lite motbjudande, skrämmande och rent av … äckligt.
Där nere finner du kreativitetens egen guldgruva.