”Min roman utvecklade mig som ledare”

Tillfredställelse och bävan. Det är Anna Borgeryds svar på frågan vad hon känner inför den bok som hon håller i sin hand.

Tillfredsställelse över att ha rott ett sådant långt projekt i land. I fjorton år har hon jobbat med boken.

Bävan inför att det nu är ”så definitivt”.

”Nu kan jag inte ändra mer. Nu undrar jag om folk kommer att förstå den”, säger Anna Borgeryd och väger boken i luften.

Den 556 sidor tjocka romanen kan ses som en kärlekshistoria eller som en kommentar av finanskrisen 2007-2008. Eller som en betraktelse över hur människan lever över sina tillgångar.

”Jag tror att vi alla känner att vi lever i en civilisation som befinner sig i en sorts kris. Vi vet redan de dåliga nyheterna. Det vi inte vet om är hur det hänger ihop med sådant vi kan förändra, till exempel den ekonomiska spelplanen. Politiker kommer aldrig att stifta de rätta lagarna förrän de känner sig trygga med att tillräckligt många står upp för det både som väljare och som försörjare”, säger Anna Borgeryd.

Till vardags är hon koncernstrateg och styrelseordförande i Polarbröd, företaget som hon och systern Karin Bodin äger och som gått i arv genom fem generationer.

Att skriva är en hobby som hon kan rekommendera andra chefer och ledare.

Eftersom en stor del av hennes ledarroll är strategisk och rådgivande så har researchen inför bokskrivandet varit till nytta för hennes arbete.

”Jag är inte ekonom. Jag har disputerat i statsvetenskap, i konflikthantering. Jag insåg att mina kunskaper i nationalekonomi och vad som egentligen hände under kraschen 2008 var för grunda för att jag skulle kunna skriva den här boken. Så jag pausade och så gjorde jag rejäl research. Jag spårade orsakerna.

Det jag då lärde mig har blivit grunden för en ny inriktning i mitt arbete på Polarbröd”, säger hon.

Satte du dig i skolbänken själv, precis som karaktären Vera gör i boken?
”Nej, jag tyckte att jag hade tillräckligt mycket universitetspoäng. Däremot läste jag en massa. Jag forskade på egen hand, så att säga. Det jag lärde mig ledde till att jag började skriva min blogg Wood & blue, som handlar om försörjningsutmaningarna i världen. Den ledde i sin tur till att jag fick bli rådgivare till Framtidskommissionen om grön ekonomi. Det ledde till nya kontakter, jag inbjöds till seminarier och sammanhang som jag inte hade kommit till annars”, säger hon.

Det finns en del likheter mellan Anna Borgeryd och bokens Vera. Båda ägnar sig åt hållbarhetsarbete och båda ägnar mycket tid åt att förstå sin omvärld.

”Jo, det finns bitar av mig i både Vera och även av Peter, den andra huvudkaraktären. Jag vill förstå vad som händer. Att förstå ett problem är halva lösningen. Det handlar mycket om det. Om vi inte ens förstår vad det är som drabbar oss är vi ganska hjälplösa. Men ibland krävs det mod att kommunicera vad som är fel. Men också att ta emot budskapet om vad som är fel. Det kräver också förändringsbenägenhet.”

Är det svårt att kombinera långsiktigt hållbarhetstänkande med det faktum att du också är ägare?
”Jag tycker inte att det är svårt. När Polarbröd har vinster så plöjer vi ner dem i nya investeringar. Nu senast över hundra miljoner i vindkraft, så det är ju inte att vi sitter och tar ut så mycket som möjligt personligen. Vad ska vi med så mycket pengar till?”

Anna Borgeryd säger att det såklart är ett privilegium att känna sig ekonomiskt oberoende och att det är lättare att ge sig på ett projekt som att skriva en roman för den som inte är beroende av nästa månadslön.

Men också att det ledarskap hon utövar ställer krav.

”Jag kan tycka som Bamse och Pippi, att om man är stark så har man större ansvar att göra rätt saker. Det är ett ansvar för 400 anställda på små orter i Norrland att vi inte fattar beslut som äventyrar deras arbeten. Vill man bo i Älvsbyn till exempel så är det inte så lätt att hitta något annat arbete. Där känner man ett ansvar för bygden.”

Anna Borgeryd och systern Karin har fostrats i etiskt företagande. Vinsten är ett medel, inte ett mål är ett motto som hon fått i modersmjölken.

”Det är viktigt att gå med vinst, men det är inte ändamålet med företaget. Det har man för att kunna fortsätta utvecklas, vara oberoende och fatta sina egna beslut. Sprida brödkulturen och de här arbetstillfällena; vi har haft de värderingarna. Sedan ser jag och Karin en ny verklighet som många 40-talister kanske inte gjorde, nämligen att ekonomin håller på att växa ifrån den här planeten, så att den gamla spelplanen fungerar inte så bra längre.

Ska man vara etisk företagare i dag så måste man tänka på fler saker än de som höll på i början av 1970-talet, för de visste inte så mycket. Nu har vi så oerhört mycket naturvetenskaplig grund för insikten att det här är livsfarligt, det som vi håller på med. Jag kan tycka att det är förvånansvärt få som kliver fram och tar ansvar i förändringsarbetet som vi måste göra för att säkra en uthållig försörjning. Jag är förvånad.”

Har det varit svårt för er, som är ett familjeföretag i femte generationen, att ändra strukturer för ett mer miljövänligt företagande? Det kräver ett förändringsarbete, men fem generationer innebär också mycket kultur som sitter i väggarna.

Anna Borgeryd skakar på huvudet.

”Det som sitter i väggarna på Polarbröd är resurseffektivitet”, säger hon, så det är bara en hjälp, en bra grund för hållbarhet.

Att verka för en hållbar värld som företagare kan verka enkelt, men alla företag är beroende av andra, och av samhällets infrastruktur.

Polarbröds verksamhet är inte hållbar i alla led.

”Jordbruket som helhet är en jätteutmaning… inte heller våra råvaror är hållbart producerade. Och sättet som vi transporterar på… 60 procent av våra transporter sker på järnväg och det kan ju vara förnybar el. Men resten då? Det finns inte räls till varenda butik i landet. Vi måste också ha vägtransporter som är hållbara”, säger Anna Borgeryd.

Regeringen har satt upp som mål att Sveriges transporter ska vara helt oberoende av fossila bränslen år 2030.

Polarbröd har som mål att hela värdekedjan ska vara hållbar år 2022. Detta inkluderar alltså transporterna, åtta år före resten av Sverige.

Vad krävs det för ledare att driva en verksamhet i den riktningen?
”Mod behöver man. För man bryter mot en hel del konventioner. Men eftersom jag, Karin och resten av ägarfamiljen har så lika värderingar så behöver vi inte leverera kortsiktigt till någon kvartalsekonomi. Vi har det på så sätt enklare. Det är ingen slump att många familjeföretag går före när det gäller hållbarhet, IKEA till exempel. Man bestämmer själv: Det här är våra resurser och vi ill använda dem så här. Jag kan tänka mig att man känner sig flåsad i nacken av kortsiktiga avkastningskrav hela tiden om man sitter i ett börsnoterat företag.”