”Chefer blir enkla måltavlor för missnöje”

Chefer är de som håller ihop samhället och får systemet att fungera.

Det säger Maxime Legrand, ordförande för organisationen CEC European Managers som representerar omkring en miljon europeiska chefer och strävar efter att vara chefernas röst i samhällsdebatten.

Enligt Legrand får cheferna inte det erkännande de förtjänar, utan är i stället ständiga måltavlor för allmänt missnöje över sådant som gått snett i samhället.

Något som kräver ändring, säger han i en intervju med Chef.

”Chefer är personer som förväntas och tar ansvar, för sina organisationer och människorna de arbetar med. Det är personer som arbetar hårt och mycket, har satsat tid och pengar på sin utbildning, och på att hålla sig uppdaterade med all den kompetens som marknaden kräver”, säger Maxime Legrand, och fortsätter:

”Chefernas engagemang leder till stora positiva, externa effekter för hela samhället, inte minst i tider av yttre och inre spänningar. Om chefer och ledare inte bidrog på det här sättet, skulle saker och ting förfalla. Därför behöver vi hedra meritokratin, och i högre grad erkänna chefernas viktiga roll som brobyggare och stabiliserande, sammanhållande kraft i samhället.”

Varför är chefers insatser inte mer uppskattade i samhällsdebatten? 

”Vi lever i en tid av alltmer splittrade samhällen, där de fattiga blir allt fattigare och en allt större del av rikedomarna tillfaller en liten minoritet rika och superrika. När människor söker förklaringar till de orättvisor de upplever och saker som gått fel, tenderar chefer att bli utpekade som syndabockar och måltavlor för missnöje. I allt högre grad dessutom, enligt vad jag hör från mina europeiska kollegor. Chefer är lätta att skylla på och anses vara priviligierade, trots att de ofta har helt normala löner, i förhållande till deras investeringar i yrkesrollen”, svarar Maxime Legrand.

Hur kan man lindra den press med hårda och motstridiga krav som chefer ofta utsätts för?

”Först och främst handlar det om tillit. Om vd:ar och högre beslutsfattare i högre grad delegerade och lät mellancheferna utföra sina arbetsuppgifter i fred, skulle ett lugnare arbetsklimat sprida sig på alla nivåer och längs alla linjer i organisationen. Det ligger i allas intresse att dra fördel av den typen av goda praktiker, vilket också sker på många håll.”

”Paradoxalt nog ser vi att införandet av nya arbetsformer, särskilt distansarbete, leder till ökade krav på rapportering och kontroll från den seniora ledningen. Vilket lägger en extra administrativ börda på mellancheferna. Detta samtidigt som gränserna mellan arbetsliv och privatliv alltmer suddas ut.”

”I sammanhanget vill jag betona vikten av utbildning – en bra medarbetare blir inte med automatik en bra chef. Ledarskap är något man behöver lära sig. Tyvärr ser vi allt för ofta hur ekonomi- och handelshögskolorna är betydligt mer fokuserade på att lära ut business och konsten att göra affärer, än det goda ledarskapet som har så positiva effekter på verksamheten, hälsan och medarbetarnas engagemang.”

På vilket sätt har ledarskapsrollen förändrats de senaste decennierna?

”Människor förväntar sig inte samma saker av sin chef som för 20 år sedan. Chefen är inte längre den som ska veta allt, ha svaren på alla frågor. Utan snarare någon som öppnar för samtal, främjar utbyte och kreativitet. Upprätthållandet av en sådan god, social dialog är, apropå den förra frågan, även något som kan hjälpa chefer att minska stressen och pressen på jobbet.”

Frågor som rör mångfald och inkludering har tonats ner på flera håll, även här i Europa, till följd av Donald Trumps politik på området. Hur borde europeiska ledare agera i stället?

”Det är inte det enda dåliga beslutet som kommit från den amerikanska administrationen … Jag vill uppmana till ett betydligt större ansvarstagande från våra europeiska ledare. De måste värna om vår position, fortsätta hålla kursen, göra Europa till ett undantag och undantaget till en konkurrensfördel.”

”Mångfald och inkludering handlar i grunden inte om att vara politiskt korrekt. Nej, mångkulturella team gör verksamheterna mer innovativa, mer kapabla, mer benägna att hitta okonventionella lösningar på svåra problem. Det är min övertygelse, och även något som bevisats”, säger Maxime Legrand.