Leo Gerdén: ”Du måste dra en röd linje”

Rädsla och tystnad. Så beskriver den svenska Harvardstudenten Leo Gerdén stämningen bland internationella studenter efter att den turkiska studenten Rümeysa Öztürk greps av maskerad migrationspolis i våras. Hon satt sedan frihetsberövad i sex veckor. Anledningen? Hon hade skrivit en kritisk debattartikel i en studenttidning om kriget i Gaza. 

Sedan gjordes flera gripanden och flera internationella studenter fick sina visum indragna. 

”Efter det ville folk inte längre delta i demonstrationer. Inte skriva debattartiklar. Folk började ta ner sina politiska inlägg på sociala medier”, berättar Leo Gerdén under Chefakademins panelsamtal Macholedarskapet vinner mark – vad gör vi som ledare?, på Chefs ledarskapsscen i Almedalen. 

”En auktoritär ledare behöver bara statuera exempel med några få personer, för att lyckas tysta tusentals fler”, konstaterar han. 

Men Leo Gerdén gjorde tvärt om. Han klev fram. 

”Jag ville nästan skaka om mina vänner. Säga: varför ser ni inte vad ni gör?! Det här säger ju någonting väldigt tydligt om vart det här landet är på väg.” 

Han formulerade sina tankar i en debattartikel i universitetstidningen Harvard Crimson. 

”Jag skrev att ifall vi börjar självcensurera oss, så är kampen redan förlorad. Det finns inget sämre svar på ett auktoritärt ledarskap eller ett macholedarskap än att börja självcensurera sig.” 

En vecka senare började Donald Trump kräva en lång rad saker av Harvard. Samtidigt växte studentrörelsen Students for Freedom fram. Målet: att få Harvard att sätta emot Trumpadministrationens krav och påverkan. 

”Vi var först en grupp på bara sex, sju personer som började organisera oss. Nu är vi över 100 personer på campus som leder den här rörelsen.” 

Motståndet innebär risker. 
”Vi skrev varsitt brev som vi skickade till varandra, ifall någon av oss skulle bli gripen. Så att vi skulle kunna berätta vår historia.” 

”Men om inte jag och andra internationella studenter synts i media och talat på demonstrationer så hade all medierapportering om bråket mellan Trump och Harvard varit bilder av Trump och en Harvardbyggnad, istället för våra ansikten.” 

Han beskriver känslan av ofrihet som en viktig drivkraft för att kliva fram som ledare för protesterna. 

”Det var så frustrerande att behövde känna den här ofriheten. Jag tror att det är ofriheten som får människor i auktoritära länder, som riskerar att bli mördade, att ändå våga gå ut på gatorna och kämpa för frihet. I en mycket, mycket mindre skala så tror jag att det var lite samma sak för mig”, berättar han under Chefakademins panelsamtal. 

Leo Gerdén ser Harvards exempel under våren som viktigt.  

”De är egentligen den enda institutionen i USA som på riktigt har vågat ge ett fuckfinger till Trumpadministrationen i svar på kravbrev som han kom med.” 

”Det är därför som det också har varit viktigt för oss att engagera oss och försöka trycka på Harvard att fortsätta hålla den här linjen.” 

På bara några månader gick Leo Gerdén från att vara en vanlig student till att vara en protestledare som intervjuats i mängder av internationella medier. 

”Det har varit ganska surrealistiskt. Jag sökte mig till Harvard för att plugga statsvetenskap och nationalekonomi och kunna göra skillnad någon gång i framtiden. Men jag tänkte kanske att det skulle ligga 10-20 år framåt.”