”Think again”, Adam Grant

Att vara mentalt vältränad blir allt viktigare när förändring sker allt snabbare. Det innebär främst att vara flexibel och kunna tänka om, att se bortom våra vanor, instinkter och antaganden om människor och världen. Att kunna ställa allt vi tidigare trott på, på ända och tänka på ett nytt sätt.

I Think again undersöker Adam Grant hur det går till när vi tänker om. Han tittar först på hur vi som individer kan göra för att inte fastna i gamla låsta tankar, sedan på hur vi kan tänka om och nytt tillsammans och till sist hur vi kan skapa gemensamt livslångt lärande i samhället och i organisationer. Han vill bjuda in dig till att släppa kunskaper och åsikter som inte längre tjänar dig och bli förankrad i en känsla av flexibilitet, snarare än i det permanenta. Han är övertygad om att den som behärskar konsten att tänka om både blir lyckligare och får mer framgång i livet.

I dag går utvecklingen betydligt snabbare än tidigare. Ny forskning och nya upptäckter kommer hela tiden, även om vi har svårt att ta dem till oss. Det kan ta år innan ny kunskap går in i vårt medvetande så att vi anpassar oss till den. Att tänka om och ifrågasätta våra sanningar är nämligen inte lätt. Vi har alla en tendens att hålla fast vid det vi tidigare trodde var sant och vi föredrar det som känns rätt snarare än det som faktiskt är rätt. I privatlivet märks det när vi fortsätter med vanor och relationer fast de uppenbart är dåliga för oss. I jobblivet märks det i hur organisationer kan hålla kvar vid rutiner, vanor, tjänster och produkter trots att de för länge sedan egentligen är överspelade.

I boken beskriver Grant forskaren Phil Tetlocks indelning i olika personlighetstyper och deras sätt att tänka och agera:

I alla dessa tre roller, när vi predikar för att få rätt, anklagar andra för att ha fel eller försöker få andras stöd, bryr vi oss inte om att ifrågasätta vårt eget tänkande.

Adam Grant föreslår en helt annan roll med ett annat mindset – forskarens.

”Som forskare är själva grunden i jobbet att tänka om och tänka igen på nya sätt. Du får betalt för att ständigt vara medveten om begränsningarna i din egen förståelse. Du förväntas ifrågasätta det du vet, vara nyfiken på det du inte vet och ständigt uppdatera dina egna åsikter och synpunkter utifrån ny information”, skriver Adam Grant.

Alla kan tänka som en forskare. I olika forskningsförsök har det också visat sig vara lönsamt.

I ett försök undersöktes entreprenörer i två olika grupper. Båda grupperna fick traditionellt företagsstöd. Men den ena gruppen tränades också i att tänka som en forskare. Det innebar att de såg affärsstrategin som en teori att testa, kundintervjuerna som ett sätt att utveckla hypoteser och skapa produkter och prototyper i mindre skala, som i experiment. De fick också i uppgift att mäta resultatet extremt noggrant och alltid fatta beslut utifrån det. Gruppen som tänkte som forskare hade ett resultat på i genomsnitt 12 000 dollar, kontrollgruppen hade ett snitt på 300 dollar. Forskargruppen fick också upp sitt resultat och fick fler kunder mycket snabbare än kontrollgruppen utan forskarens sätt att tänka.

SVÅRT FÖR DE SMARTA

Det är lätt hänt att tro att du kan tänka som en forskare om du är smart, men ofta är det precis tvärtom. I försök har det visat sig att hög intelligens kan vara en nackdel för den som vill bli mer flexibel. Ju högre IQ, desto mer sannolikt är det att du faller för stereotypa föreställningar. Ju smartare du är, desto svårare har du att uppdatera dina åsikter. Det är också så att intelligenta människor har en tendens att leta efter och ta mer hänsyn till data som stärker den egna uppfattningen, än till data som inte gör det. En förklaring är att den som anser sig vara intelligent, inte vill erkänna för sig själv att den tänkt fel, eftersom det kan uppfattas som ointelligent.

Inom psykologi pratar man om confirmation bias – vi ser det vi förväntar oss att se. Det finns även något som heter desirability bias – att vi ser det vi vill se. Dessa två fenomen gör det svårare för oss att tänka nytt och kan till och med förvrida vår intelligens till att bli ett vapen mot sanningen. Och det som är tragiskt är att vi oftast är helt omedvetna om vad som sker med vårt tänkande.

Det som roar Adam Grant mest är människor som säger att de är opartiska och inte har några fördomar och som tror att de är mer objektiva än andra. Ofta har begåvade människor lättare att gå i denna fälla – det är helt enkelt svårt att se att du som är så smart skulle ha dessa mentala begränsningar.

När vi är som en forskare låter vi inte våra idéer bli våra ideologier, och vi börjar inte med svar eller lösningar utan låter oss ledas av frågor och gåtor. Vi predikar inte från intuition utan vi lär ut utifrån evidens. Vi har inte bara en sund skepticism gentemot andras argument, vi vågar också vara oense med våra egna argument. Att tänka som en forskare innebär inte att ha ett öppet sinne, utan också att ha ett aktivt öppet sinne, att söka efter orsaker till att vi kanske har fel, inte orsaker till att vi måste ha rätt, och sedan se över våra åsikter utifrån vad vi lärt oss.

Vi måste alltså kunna ändra oss. I rollen som en predikare är det ett tecken på moralisk svaghet att ändra uppfattning, när vi är forskare är det ett tecken på intellektuell integritet. Som åklagare är det att erkänna oss besegrade att bli övertygade om att andra har rätt, som forskare är det ett steg mot sanningen. Som politiker agerar vi som svar på andras reaktioner på oss som person, som forskare ändrar vi oss när vi möter en skarpare logik och bättre data.

Att tänka som en forskare börjar ofta med intellektuell ödmjukhet – att känna till och inse allt vi inte vet. Att se våra tillkortakommanden öppnar en dörr till tvivel och när vi ifrågasätter vår nuvarande förståelse av saker blir vi mer nyfikna på den information vi saknar. Det i sin tur leder till nya upptäckter. Vetenskapligt tänkande föredrar ödmjukhet framför stolthet, tvivel framför säkerhet och nyfikenhet framför avslut.

I boken visar Adam Grant hur motsatsen kan skada. Hur stolthet och fasta övertygelser kan leda till feltolkningar och felaktiga beslut. Det finns flera exempel på företag som gått under på grund av att ledningen inte velat se att deras lönsamma produkt inte längre är vad som efterfrågas. I stället har de låst sig vid gamla föråldrade lösningar.

Grant listar de mest irriterande saker som folk säger i stället för att tänka om:

När det finns mycket motstånd mot förändring har forskning visat att det hjälper att förstärka det som kommer att vara som tidigare. Visioner om förändring är alltid mer lockande om de inkluderar visioner om kontinuitet. Budskapet är att även om vår strategi förändras, kommer vår identitet att vara densamma. Det skapar en trygghet som gör det lättare att acceptera förändring.

I boken beskriver Grant relationen mellan självförtroende och kompetens och hur det påverkar vår förmåga att tänka. Den ena ytterligheten är den som tror att de vet mest och bäst, den han kallar baksätesföraren. Det är en person med högre självförtroende än kompetens.

Den andra ytterligheten är den som har det som kallas bluffsyndrom, eller ”imposter syndrome” på engelska. Det är kompetenta personer som inte ser sin egen kompetens och som är rädda att bli påkomna som en bluff. Deras kompetens är ofta mycket större än deras självförtroende.

En person som är baksätesförare har väldigt mycket svårare än andra att ifrågasätta sina kunskaper, åsikter och tankar. Men även den som lider av bluffsyndromet kan ha svårt att tänka om, särskilt om sina egna förmågor. För att kunna tänka om gäller det att hitta den rätta mixen av kompetens och självförtroende.

Den rätta balansen är att känna förtroende för dig själv, den du är, men vara osäker på om du har rätt verktyg och metoder. Du vet att du kan, men inte alltid hur. Adam Grant kallar det ödmjukt självförtroende, något som ger många fördelar.

Den som lider av bluffsyndrom kan också se att det ger vissa fördelar. Att inte vara helt säker på att du kan något gör att du anstränger dig mer, kan bli mer motiverad och även bli bättre på att lära dig saker.

”Vi behöver inte vänta på att vårt självförtroende ska öka för att vi ska kunna nå utmanande mål. Vi kan bygga upp det genom att nå utmanande mål.”

Som exempel lyfter författaren fram Halla Tómasdóttir, en isländsk framgångsrik affärskvinna som kandiderade till presidentposten 2016. Hon har ofta känt av bluffsyndromet och tvekade länge inför att ställa upp i valet. Till slut gjorde hon det och kom tvåa, trots att hon inte hade någon politisk erfarenhet. Att det ändå gick så bra tackar hon sitt bluffsyndrom för. Det gjorde att hon ansträngde sig mer, att hon provade flera olika vägar och metoder att nå sitt mål. Osäkerhet gör att vi ställer frågor, lättare tar till oss nya idéer och provar nya sätt att agera. Ödmjukhet behövs för att kunna se våra svagheter och gör det lättare för oss att komma över dem.

”När våra grundläggande uppfattningar ifrågasätts har vi en tendens att stänga ner i stället för att öppna upp. Det är som om det finns en minidiktator i våra huvuden som kontrollerar flödet av fakta i vårt sinne. Inom psykologin kallas detta totalitärt ego, och dess jobb är att hålla borta hotande information.”

Ett bra sätt att tänka om är att be om hjälp från andra. Adam Grant ger olika förslag på hur du kan bjuda in andra att ifrågasätta ditt tänkande:

Adam Grant beskriver hur han mött många ledare som skyddar sig mot konflikter. På vägen mot mer makt gör de sig av med dem som ifrågasätter och utmanar, och lyssnar i stället mest till dem som håller med. De omger sig med behagliga ja-sägare och blir mer mottagliga för förförelsen från dem som smickrar och håller med.

Forskningen har visat att när ett företag går dåligt har de vd:ar som lyssnat på smicker och främjat konformitet blivit övermodiga. De håller fast vid de befintliga strategiska planerna i stället för att byta kurs. Resultatet blir att de misslyckas.

Starka ledare lyssnar på kritiker och på dem som ifrågasätter eller tänker annorlunda. Vi lär oss mer av dem som utmanar oss än dem som håller med. Ändå har vi alla en tendens att dra oss undan från dem som utmanar. Vissa organisationer har därför byggt in utmanande nätverk som en del av sin kultur.

En del av boken handlar om hur du övertygar andra att tänka om och ändra åsikt. Det vanligaste sättet människor använder är att försöka övertyga andra om att vi själva har rätt, ofta med fakta och logik. Vi är som en predikare, ibland som en åklagare och även som en politiker. Det leder sällan till att du lyckas, i stället sluter sig folk, går i försvar och blir ännu mer övertygade om att de själva har rätt och du fel.

I boken ger Adam Grant några tips på hur du kan tänka i stället.

När forskare studerat vad toppförhandlare har gemensamt har de sett flera saker. En är att de inte ser förhandlingar som en strid utan som en dans. De tycker att det är spännande att debattera och är nyfikna och intresserade av dem de pratar med.

Här är några andra saker som hjälper dig att övertyga andra att tänka om och ändra sig:

Att tänka om tillsammans är en form av livslångt lärande. I stället för att hamna i låsta positioner när vi är fast i vår egen uppfattning, kan vi nå längre genom att ha mer nyanserade samtal. Adam Grant beskriver forskning runt samtal och polarisering och hur du kan göra för att få bättre samtal:

För organisationer kan det vara en fråga om överlevnad att ha förmågan att tänka om och ifrågasätta nuvarande sätt att jobba på. Att kunna tänka om är vanligare i organisationer som har en kultur av ständigt lärande, där utveckling är ett kärnvärde och att tänka på nya sätt är en rutin. I lärande kulturer är det en norm att vara medveten om vad du inte vet, att tvivla på rådande praxis och fortsätta att vara nyfiken på nya rutiner att testa. Det finns evidens för att organisationer förnyar sig mer och gör färre misstag i lärande organisationer.

Efter att ha studerat och varit rådgivare i förändringsinitiativ på Nasa och i Gates Foundation har Adam Grant sett att lärande kulturer blomstrar i en kombination av psykologisk trygghet och ansvar för processer.

Han skriver om Amy Edmondsons forskning om psykologisk trygghet. En av de saker hon upptäckte var att grupper med hög psykologisk trygghet rapporterade fler misstag. Först tolkade hon det som att de gjorde fler fel. Men det visade sig att det handlade om att de rapporterade alla misstag, men egentligen gjorde färre misstag än grupper med lägre psykologisk trygghet. I en otrygg grupp mörkar medlemmarna misstag eftersom de är rädda för att straffas. Resultatet blir bland annat att de inte lär av sina misstag utan att alla fortsätter att upprepa dem. Och eftersom de inte lyfter felaktigheter eller problem kan de inte heller ifrågasätta nuvarande rutiner, strategier eller praxis.

Psykologisk trygghet skapar du genom att främja ett klimat med respekt, tillit och öppenhet där alla kan lyfta oro och förslag utan att vara rädda för repressalier. Du gör det genom att vara ödmjuk och visa din sårbarhet och att du som ledare är mänsklig.

I prestationsinriktade kulturer leder betoningen på resultat till att den psykologiska tryggheten undermineras. När vi ser att folk straffas för misstag och misslyckanden blir vi oroliga för att bidra med vår kompetens och börjar försvara vår karriär. Vi börjar använda självbegränsande beteenden och biter oss i tungan i stället för att uttrycka våra frågor och tankar. Vi vill inte heller utmana ledaren och vi censurerar oss själva när det finns experter som tycks ha alla svar.

Psykologisk trygghet är inget du skapar genom en kort insats – det är en process som handlar om att skapa en trygg kultur. Det är också samma sak som behövs i en lärande kultur. Men även om psykologisk trygghet gör så att vi kan och vågar ifrågasätta auktoriteter, är det inte säkert att det motiverar oss till att utmana. För att skapa en lärande organisation där alla har förmågan att tänka om, tänka nytt och ifrågasätta behövs en typ av ansvar som gör att alla i organisationen tänker om och ifrågasätter vanor och bästa praxis på jobbet.

I prestationsinriktade kulturer har folk en tendens att bli fästa vid bästa praxis. Risken med att säga att en rutin är den bästa är att den fryser i tid så att vi slutar ifrågasätta och utveckla den. Vi behöver sträva efter att ständigt hitta bättre praxis, menar Adam Grant.

Han ger tre råd för att tänka om och tänka nytt i en organisation:

I slutet av boken vill Adam Grant uppmuntra alla att tänka om angående sin karriär. Våra visioner och planer för vad vi vill i livet och i karriären kan inspirera oss att sätta mål och guida oss när vi ska uppnå dem. Men de kan också ge oss tunnelseende och göra oss blinda för alternativa möjligheter.

”Vi vet inte hur livet kommer att utvecklas och att låsa vårt livs GPS på ett enda mål kan ge oss rätt riktning till fel destination”, skriver Adam Grant.

När våra planer inte går som vi tänkt oss är inte den första instinkten att tänka om, utan att ösa in mer resurser och anstränga oss mer. Det gäller oss som individer och som organisationer. Den absolut vanligaste åtgärden när vi inte lyckas som vi tänkt med att nå mål är att öka vårt engagemang. Vi rationaliserar, vi letar efter sådant som försvarar vår plan och våra åsikter för att lugna vårt ego, skydda vår självbild och bekräfta att våra tidigare beslut var rätt. Denna tendens kan stärkas av det som också är en av de starkaste faktorerna för framgång, nämligen grit – jävlar anamma.

De som har mycket grit är mer benägna att stanna kvar på den utstakade vägen trots misslyckanden och utebliven framgång. De är också mindre benägna att tänka om, ifrågasätta sina beslut och utvärdera. Det gäller alltså att hitta en balans mellan grit och förmåga att tänka om, att kunna stoppa sig själv när uthålligheten och jävlar anamman gör så att du blir blind för verkligheten.

Adam Grant ger fyra råd för hur du kan tänka om när det gäller din karriär och ditt liv:

”Det kräver ödmjukhet att ompröva våra tidigare åtaganden, tvivel att ifrågasätta våra nuvarande beslut och nyfikenhet att tänka om våra framtidsplaner. Det vi upptäcker under resans gång kan frigöra oss från låsningen i vår vanliga omgivning och våra tidigare själv. Att tänka om kan göra oss fria att göra mer än bara uppdatera vår kunskap och våra åsikter – det är ett verktyg för att leva ett rikare liv”, avslutar Adam Grant.