Howard & Korver: Ethics for the real world

Etik – hur ofta använder du det ordet? Hur ofta diskuterar du etiska frågor med dina medarbetare, din partner eller din familj? Kort sagt: vad har begreppet etik för plats i ditt liv?

För de flesta av oss är etik något som hör till filosofins slutna finrum långt ifrån vardagens agendor och problem. I dagens arbetsliv eller livet i allmänhet använder vi ord som schyst, okej eller rätt. Men egentligen menar vi att det är etiskt riktigt.

För även om vi inte uttalar ordet titt som tätt, så lever vi med begreppet jämt och ständigt, varje dag. Vi överväger, funderar, känner efter och försöker hitta en lösning, ett sätt som vi tror är det riktiga. Utan att tänka på att vi försöker kryssa oss fram i tillvaron utifrån den etiska plattform som praktiskt taget alla människor har.

Så bra, kanske du tänker, då är det bara att fortsätta som vanligt. Visst, men saken är den att vi inte är riktigt på det klara med vad som är etiskt riktigt och även om vi är det så dagtingar vi med våra samveten så att vi inte gör det som vi vet är rätt, trots allt.

Etik och ledarskap är nära länkade till varandra

Därför har författarna Howard och Korver skrivit den här boken. För att ge våra dimmiga uppfattningar klarhet och irrande tankar struktur och riktning. Så att vi sedan kan fatta beslut vi kan stå för – raka i ryggen och med hedern i behåll. Just detta är en förutsättning för att utöva ett gott ledarskap. Trovärdighet har med hållbarhet att göra. Dina medarbetare ska veta att det du sagt eller uttryckt är giltigt över tid (förutsatt att du inte ändrat dig och då också meddelat din nya ståndpunkt).

Allt börjar med att du måste veta hur och vad du tänker för att kunna använda dina tankar som guidelines, vägvisare i livet.

Blir en vana

Även om vi någonstans vet vad som är rätt och fel, så handlar vi inte alltid efter det. Livet är komplicerat nog ändå. Vi tänjer lite på sanningen här, sårar någon oavsiktligt där, drar till med en nödlögn eller mörkar fakta för att det gynnar oss på det ena eller andra viset. Detta gäller lika väl i arbetslivet som i privatlivet. Ibland gör stress och tidsbrist att vi tycker oss tvingade att dra till med något som en räddningsplanka. På så sätt fortsätter vi och efter ett tag går det av bara farten. Vi har helt enkelt utvecklat en dålig vana, en tanklöshet eller ett feltänkande.

Det räddar oss för stunden, men vårt trixande med etiken kan få fatala följder. Saken är att vår brist på etisk hållning påverkar våra beslut, något som kan vara förödande för en chef och ledare. Omgivningens dom är ofta hård. Det var det där med trovärdigheten. En etisk medvetenhet är helt enkelt en förutsättning för att fatta bra beslut, oavsett vad det handlar om.

Kysste reporter

Vi behöver inte fundera länge innan vi hittar exempel i vardagen på personer i ledarställning som utåt vill verka förtroendeingivande och rättrådiga, men som opererat i diverse gråzoner eller i värsta fall begått brott. Ta till exempel vice vd:n som försåg sin son med ett fast hyreskontrakt i en av företagets fastigheter utan att någon riktigt visste hur det gick till. Eller statssekreteraren som ägnade en tjänstekväll åt att gå ut och dricka sig småberusad och kyssa en tv-reporter. Eller politikern som använde svart arbetskraft. Eller fackföreningsledaren som slogs på krogen. Bara för att nämna några incidenser. Det finns tyvärr nästan hur många som helst.

Alla dessa chefer och ledarfigurer vet med största säkerhet vad som egentligen gäller. Ändå är det som om någon sitter på axeln och viskar: Äh, det där är inte så farligt, det är inget någon märker, så kör på bara.

Det går på några sekunder så har man givit sig själv carte blanche.

Varför blir det så här? Det beror på att folk tenderar att göra etiska val rent reflexmässigt, förklarar boken. När vi står inför ett dilemma, är det frestande att välja den enklaste utvägen. Den leder inte alltid rätt.

Svajar hit och dit

Vanligt är också att vi rationaliserar, det vill säga att vi kompromissar lite här och lite där. Till slut har vi ingen rak hållning till någonting.

Det tredje är att vi gärna går över gränsen. Vi håller inte löften. Vi försäkrar att vi ska utföra det ena eller det andra. I och med detta förbinder vi oss och det skapar förväntan hos andra. Men sedan gör vi inte som vi sagt och vad händer då? Jo, det påverkar, eller snarare skadar, våra relationer. Och då är vi ute på djupt vatten.

Lögn finns överallt

Etiska övertramp kan delas in i tre huvudkategorier: att svika, att stjäla och att såra eller skada. Även om det finns många varianter på dessa tre, är de alltid på ett eller annat sätt inblandade i våra etiska tillkortakommanden.

Lögnen är en sorts bedrägeri eller svek. Den använder vi i många sammanhang och då handlar det inte om att missleda någon oavsiktligt. Ett bevis för vilken central roll lögnen spelar i våra liv är den räcka av ord vi har för att beskriva vårt tilltag: vi skarvar, broderar, duperar, tänjer, överdriver, undanhåller, sockrar, kryddar, vrider och maskerar.

Skadar förtroendet

En liten smålögn då och då måste man få ta till för att få livet att fungera, resonerar många. Ibland går det lite för långt och vi känner ett svagt obehag, men vi lär oss snart att tränga bort det. Detta är säkert mänskligt och vanligt i alla samhällsnivåer, också bland chefer och höga ledare.

Har man en gång börjat så fortsätter man, om och om igen. Men lögnen har ett pris. Även om ingen annan upptäcker att vi tänjer på sanningen eller ljuger rakt ut, så vet vi själva vad vi gör. Vi riskerar att bli mer och mer alienerade, alltmer uppgivna i vår tro på oss själva. Det allvarliga är att lögner slår så hårt. Det räcker med att en chef eller lärare ljuger en enda gång för att medarbetarna eller eleverna ska bli misstänksamma så fort han eller hon öppnar munnen.

Clinton i klistret

Till kategorin svek hör också att förneka något. Kanske du minns vad president Bill Clinton svarade när han fick frågan om sin relation med Monica Lewinsky: ”Jag har inte haft något sexuellt förhållande med den kvinnan.” Detta trots att det fanns tekniska bevis för motsatsen. Bestickande för presidenten och egentligen alldeles onödigt eftersom alla visste vad han hade haft för sig i sitt ämbetsrum.

Skyr obehaget

Varför kör vi då med dessa tricks och konster som i längden bara urholkar vår självrespekt och till och med kan äventyra våra relationer? Ofta handlar det om att klara av trycket från till exempel konkurrenter, chefer, myndigheter eller vad det nu kan vara. Vi vill undvika obehagskänslor som kommer av att stå med brallorna nere, bli tillrättavisad, kritiserad eller ge ett dåligt intryck. Vi vill inte verka dumma. Hellre då en liten lögn. Det kan ju till och med vara smart.

Snattar här och där

Stöld låter kriminellt och är oftast också det. Men i det här sammanhanget är det mer snatteri det handlar om. Vi frestas att småsnatta hela tiden. Det är vanligt att folk snor från hotellrum till exempel. Men det ingår inte i priset att packa ned den tjocka frottébadrocken när man lämnar hotellet. Inte heller ingår det i lönen att bära hem något från kontorsförrådet. Alla gör det inte, men det händer relativt ofta. I anonyma situationer kan lockelsen som bekant bli för stor.

Lätt att såra

Ett tråkigt övertramp där man kan tala om fullkomlig etisk tondövhet är när någon skadar någon annan psykiskt. Det kan vara att hota en annan människa. Eller att såra hennes känslor eller självbild. Tänker vi inte efter, går vi på som vanlig och sänder iväg nålstick åt både höger och vänster. Statsminister Göran Persson var för övrigt känd för just det här. I värsta fall blir vi immuna; vi märker inte hur andra reagerar på våra otidigheter.

Behövs övning

Man kan tycka vad man vill om att ljuga och stjäla (tänk bara på debatten om fildelning). Men att mer och mer sopa etiska betänkligheter och gott omdöme under mattan leder ofrånkomligt till en inre okänslighet som begränsar oss i livet och inte minst kan få ödesdigra konsekvenser för vår omgivning.

Det går att undvika. För som dominikanermunken och filosofen Thomas av Aquino uttryckte det redan på 1200-talet så strävar människan efter att göra gott, men det blir inget riktigt av det förrän hon börjar träna upp sin förmåga.

Lätt tränga bort

Situationer där etiken kan bli avgörande är inte märkta med dödskalle som medicinerna förr i tiden. Plötsligt står vi inför något som kräver beslutsamhet. Innan etiska överväganden har fått en chans i våra hjärnor har en massa annat trängt sig före; känslomässiga erfarenheter, regelbokens paragrafer, jobbambitioner, lojaliteter, personliga preferenser eller avund och svartsjuka etcetera.

Vi behöver helt enkelt hjälp att sortera så att vi kan ge plats åt vårt etiska tänkande, vår inre röst. Vi behöver lära oss att se skillnad och hålla isär så att etiken införlivas naturligt i vårt tänkande, i våra beslut.

Se skillnader

Byggstenarna i varje beslutsprocess är ord. Med orden skapar vi åtskillnad. För att tänka klart behöver vi alltså använda de exakta orden. Vi behöver också se skillnad mellan de förnuftiga, rättsliga och etiska dimensionerna i en handling.

Något kan vara etiskt försvarbart men inte lagligt. Ett typiskt exempel är när människor gömmer illegala invandrare, ”papperslösa”. De agerar utifrån ett ställningstagande som har fokus på medmänsklighet, trots att de begår ett lagbrott.

Ett skräckexempel på när man avsiktligt blandat ihop lagboken med etiken är nazisternas övergrepp under andra världskriget och dödandet i förintelselägren. I Nürnbergrättegången efter kriget bedyrare den ene naziofficeren efter den andre att de följt den tyska lagen och därför inte kunde anklagas för brott. ”De framställer sig som små plikttrogna gossar som bara utför det som andra har bestämt”, kommenterade en amerikansk militär vid rättegången.

Som alla vet tog Nürnbergdomarna ingen notis till den här nazilogiken. De hävdade att lagar stiftade av en stat inte väger tyngre än de lagar som utgör grunden för det civiliserade samhället. En mördare kan alltså inte komma undan med att säga att han eller hon dödade för att någon sa till dem att göra så.

Inte mitt fel

Även om exemplen från nazitiden är speciella, visar de tydligt hur viktigt det är att veta vad man gör. Att föra krig för att skapa fred har nämnts som en ursäkt för till exempel USA:s anfall på Irak. Ändamålet helgar medlen. Men så enkelt är det inte.

Det går inte att kasta skulden på någon annan eller annat, även om kriminella gärna skyller på samhället eller uppväxtmiljön för att förklara varför de rånar banker eller stjäl vapen. Varje människa har ansvar för sina egna handlingar. Utan den insikten sker ingen utveckling och inre mognad som kan ge en etisk kompassriktning.

En enda röra

Vi behöver också förstå skillnaden mellan att resonera och att rationalisera. Genom att resonera med oss själva formar vi våra värderingar. Det hjälper oss att skilja mellan rätt och fel. Rationalisera gör vi för att berättiga ett beslut som vi någonstans vet är fel, ofta efter att ha dealat lite fram och tillbaka med oss själva. Vi tillåter att gränserna mellan rätt och fel flyter ihop till en enda röra. Det tjänar nämligen våra syften just precis då.

Träna skärpan

För att träna upp skärpan kan vi göra så här, föreslår författarna: Välj en tidningsartikel som behandlar en etiskt känslig fråga eller situation. Ringa in de tre begreppen förståndig, rättslig och etisk som grund för beslut som redovisas i texten. Sök efter rationaliseringar som används som försvar för etiskt tveksamma handlingar. Fundera på varför du gör distinktionerna.

Rätt och mindre rätt

Det berättas om chefen för en advokatbyrå som var ute och promenerade på lunchen och kom förbi en marknad. Där stod en kvinna som nyss blivit änka och sålde sin mans tillhörigheter, bland annat en portfölj av högklassigt märke, som ny. Den måste ha kostat minst 300 dollar, tänkte advokaten och frågade änkan om priset. ”Jag vill ha 40 dollar”, svarade hon. ”Men inser ni inte hur mycket den egentligen är värd?”, svarade advokaten. ”Spelar ingen roll”, sa änkan. ”Jag vill bara bli av med den.”

Advokaten betalade 40 dollar och traskade därifrån. Men han använde aldrig portföljen, den hamnade längst in i garderoben. I stället grämde han sig över att han utnyttjat änkans belägenhet och sorgesamma situation. Ändå hade han ju inte gjort något fel – eller hade han det?

Vem är perfekt?

Tänker vi efter så agerar vi väldigt ofta som advokaten. På utlandsresan köper vi en matta trots att vi vet att det ligger barnarbete bakom det vackra hantverket. Eller vi går på krogen som vi vet har papperslösa diskare för 30 kronor i timmen. Även om samhället mer och mer gör de etiska valen åt oss – Rättvisemärkt är ett exempel – lägger vi hellre en omärkt vara i korgen på Ica, eftersom den har ett lägre pris.

Klimathotet är ett typiskt exempel och fungerar som en väckarklocka för etiskt uppvaknande. Vad håller vi på med egentligen? Så här kan vi inte fortsätta, säger vi.

Innerst inne vet vi, men ändå gör vi inte det riktiga. Därför måste vi bli mer eftertänksamma och lära oss att reflektera. Det är först då vi kan hitta svaren, menar författarna.

Egna etikregler

Advokaten som träffade änkan greps av dåligt samvete när det var för sent. Det gäller att veta i förväg hur man ska handla. Det gäller att välja medvetet. Hur gör man det? Jo, genom att formulera sin egen etiska kod, alltså det förhållningssätt man väljer att ha inför olika dilemman eller situationer. Boken presenterar följande metod i tre steg:

1. Skissa en modell.

Utgå från de tre kategorierna att svika, stjäla och såra, som är centrala för etiska överväganden. Under rubriken ”Svek och lögn” skriver du ned situationer där du tycker att du kan göra avsteg från konstaterandet att det är fel att svika och ljuga. Alltså när är det okej att inte tala sanning?

Exempel: Det är fel att svika och ljuga, utom när man vill skona någon annans känslor eller skydda sin egendom, etcetera.

Gör likadant kring begreppet att stjäla och att såra eller skada.

Tänk igenom situation efter situation. Resonera med dig själv och känn efter vad ditt inre säger dig: Kan du inför dig själv och andra stå för ditt handlande eller inte?

2. Testa din kod.

Du har nu en lista där du har mejslat fram vad du tycker är rätt och fel i olika situationer. Du har börjat formulera en egen etisk kod. Nu behöver du testa om din kod håller. Är den logisk? Har den fokus på det som är viktigt? Är den möjlig att leva efter i dagliga livet?

Logisk: Är din kod allmängiltig, det vill säga kan andra följa den? Vill du till exempel att andra alltid säger sanningen till dig? Eller kan du tillåta en lögn om den uttalas i självförsvar? Är det okej att ladda ned material med upphovsrätt från nätet, när du samtidigt anser att det är fel att stjäla? Det är sådant som du ska ta ställning till i denna del av processen.

Fokus: Är din lista hanterbar? Det är lätt att listan blir för lång. Begränsa den till mellan ett och två dussin punkter. Stryk de som sannolikt sällan inträffar eller de mest triviala. Tänk på orden och vad de innebär. Respekt används ofta, men vad betyder det egentligen att visa respekt? Kan det innebära att aldrig säga sanningen till en annan människa, till exempel?

Användbar: Är din kod vägledande för dig i vardagen? Är den ett praktiskt verktyg? Ofta arbetar man fram etiska koder, som sedan bara blir liggande i skrivbordslådan. Hur många företag har inte tjusiga etiska formuleringar utlagda på hemsidan utan att de anställda har klart för sig vad de innebär, ännu mindre hur de ska efterlevas. När du testar din kod, fråga dig då: Menar jag verkligen det jag skrivit? Testa också om din kod fungerar med olika typer av människor; din egen chef, dina medarbetare, jobbsökande, kunder, dina barn, din partner, dina grannar och så vidare. Eller om det gäller några du ogillar eller avskyr – kan din kod leda dig också i relationen med dessa?

3. Finslipa din kod.

Till sist ska du ge din kod en finish. Fundera på och gör klart gränserna för ditt ansvar och andras. I många fall är man indirekt ansvarig. Hur långt sträcker sig ditt ansvar om ditt företag begår oegentligheter?

Tänk också över hur långt du är beredd att gå för att följa din etiska kod. Du vill göra gott, men ska du rycka in i ett slagsmål på stan för att försöka rädda en 16-åring som blir sparkad och slagen?

Kolla också om du har etiska ställningstaganden som motsäger varandra. Kan du tänka dig att acceptera en ond handling för att undvika en annan? Skulle du stjäla en bil för att köra en allvarligt skadad vän till akuten? I ett sådant fall går undvikandet av skada före undvikandet av stöld. Det är begripligt. Men om den parkerade bilen stod där i samma ärende som du, nämligen för att frakta en sjuk person till akuten? Det är sådana resonemang som är komplicerade. Det går inte bara att prioritera handlingarna, vi måste också fundera över vilka konsekvenser de har. Därför menar boken att det inte är någon bra idé att införa prioriteringar i den etiska koden. Varje situation är unik och kräver – trots alla koder – också ett gott omdöme.

Fatta bättre beslut

Det är inte bara samvetet som fredas av att vi jobbar med vår etiska kod. Vi blir också bättre beslutsfattare, hävdar boken.

Receptet är att inför ett beslut stanna upp i tid och välja systematiskt. Använd den här checklistan:

1. Sätt ljuset på det etiska dilemmat. Vilka grundläggande etiska utmaningar kan du vänta dig?

Försök att beskriva dilemmat så neutralt som möjligt. Det är viktigt att formulera sig rätt från början. Se på frågan utifrån perspektiven förnuftigt, lagenligt och etiskt. Uttryck frågan med tanke på relationer till andra.

Exempel: En mamma var bekymrad över sin tonårssons internetvanor långt in på nattimmarna. Hon var orolig att han skulle komma i kontakt med skumma personer eller få inspiration till dåliga sysselsättningar. Helst av allt ville hon läsa sonens mejl och se efter hur han surfade. Eftersom hon inte ville framstå som en misstänksam förälder, frågade hon honom inte rakt ut. Det är lätt att förstå hennes inre konflikt. Hon vacklade här mellan två värdeladdade begrepp: rätten till privatliv och skyldigheten att förhindra skada.

”Rätt” och ”skyldighet” är ofta använda ord när det gäller etik. Men de innehåller också något fullständigt självklart i vårt fria samhälle där ingen ifrågasätter rätten att vara privat eller skyldigheten att skydda sitt barn. Så därför måste den oroliga mamman formulera om frågan om hon vill orientera sig mellan rätt och fel.

Det gör hon genom att bli mer neutral och skala av frågeställningen. Hon måste gå rakt på kärnan: Träffar hennes önskan om att kolla sonens dator någon av de tre etiska grundbegreppen att svika, stjäla och såra? Hon måste ställa sig den basala frågan: Vill jag svika min son? Vill jag gå bakom hans rygg? Hon ska också fråga sig vad ett datorintrång skulle innebära för relationen dem emellan. Förlorade förtroenden kan få väldigt långtgående effekter, det har många föräldrar bittert fått erfara.

Det här exemplet visar hur viktigt det är att gå till botten i sitt etiska reflekterande. Som norm fungerar då de tre begreppen att svika/ljuga, att stjäla och att såra/skada som du alltid kan använda.

2. Ta fram alternativ. Vilka adekvata och passande valmöjligheter finns?

Många av oss nöjer oss med första bästa alternativ. Det här blir bra, tänker vi. Det kan räcka ibland, men knappast när det handlar om sådant som relationer och samvete. Vi måste söka djupare. Här kan vi operera efter tre nivåer:

– Välja alternativ som svarar mot de enklaste etiska principerna, vilket är detsamma som att göra ingenting.

– Överväga att välja alternativ som går lite längre, som mer motsvarar våra ideal.

– Fråga oss själva hur vi hade gjort om det gällt vårt barn eller vår älskade? Det ställer saken på sin spets.

I praktiken skulle man kunna tänka sig den här situationen: Du går förbi fikarummet och hör hur en medarbetare drar ett rasistiskt skämt. Vad gör du? Du kan skratta till och gå vidare eller stanna upp och uttrycka ditt ogillande. Om du nu verkligen skulle följa en etiskt riktig linje kunde du göra så här: Du talar med skämtaren i enrum i efterhand. Du tar upp frågan om rasism och diskriminering vid nästa personalmöte. Och som tredje steg initierar du ett internprogram för ökad tolerans och hänsyn på arbetsplatsen.

3. Utvärdera. Vilka alternativ erbjuder lösningar som är etiskt försvarbara?

Tänk på mamman som var orolig över sin sons timmar vid datorn. Det tyngst vägande alternativet i hennes vånda skulle ändå vara att säga sanningen till sonen och få honom att förstå dilemmat. Så här kunde hon säga: ”Jag oroar mig för din säkerhet så mycket att jag har velat gå in och läsa dina mejl utan din vetskap. Men jag respekterar ditt privatliv och vill inte vara en förälder som sviker. Men jag är orolig. Hur ska vi lösa det här?”

Mamman vill inte svika sin son och det säger hon samtidigt som hon delger honom sin ängslan och involverar honom i dilemmat. Hon förblir sann både mot sig själv och sin son och kan sedan sova gott om natten.

Etik på jobbet

På senare år har alltfler företag börjat arbeta med csr, corporate social responsibility, eller socialt och samhälleligt ansvar på svenska. Man vill verka för en bättre värld. Etiken står i centrum i form av deklarationer, koder och aktiviteter med ideella syften. Ändå fortsätter systemet med generösa bonusar och löneförhöjningar för det högs-ta ledarskiktet. Dubbelmoralen har en tendens att bita sig fast när stora värden står på spel. Jobbar du eller är chef i ett sådant företag? Åtnjuter du själv dessa förmåner? Eller frestas du att sträva efter dem? Och anser du att det är högsta ledningens sak att sätta den etiska ribban i företaget?

Du kanske dessutom jobbar i en verksamhet där du ofta erbjuds tillfällen att agera oetiskt (så var det i Systembolaget förr). Då behöver du verkligen tänka igenom vilken etik du ska följa eftersom frestelserna sannolikt är så stora. Arbetslivet är långt ifrån fritt från etiska dilemman, snarare tvärtom.

Upptäck sprickorna

Tänk dig att du söker nytt jobb hos ett företag. Om du vill hamna i en företagskultur som sätter etiken högt, måste du vara klar över det innan du tackar ja till en anställning. Det finns varningstecken. Ett sådant är om cheferna du träffar ställer frågor som inte respekterar din integritet, alltså närgångna och för jobbet ovidkommande frågor. Ett annat är om organisationens etiska riktlinjer inte sträcker sig längre än till att följa lagen. Det är ett minimum av etisk standard eller snarare ingen alls, eftersom alla arbetsgivare förväntas agera lagenligt. Dessutom kan det signalera att man inte drar sig för att låta etiken väga lätt om det är bra för affärerna.

En annan varningsflagga är om företaget håller igen på yttrandefriheten, talar illa om konkurrenterna eller ideligen hamnar i konflikt med kunder och leverantörer.

Tuff chefsmiljö

Det är svårt att vara chef i en verksamhet som inte håller måttet och handlar korrekt och etiskt försvarbart i alla lägen. Det är svårt att föra en korrupt företagslednings talan inför medarbetarna. Det är svårt att förkroppsliga ett varumärke som bakom fasaden inte kan skilja på rätt och fel.

Hela 36 procent av arbetsstyrkan i usa säger, enligt undersökningar, att de lämnat ett jobb på grund av de inte stod ut med arbetsgivarens etik eller snarare brist på fungerande etiska riktlinjer.

Skulle du göra detsamma?