Susanne Pettersson: Bryt ihop och kom igen!

Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud. Fast du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår.

Så lyder ett kinesiskt ordspråk som Susanne Pettersson för första gången fick höra när hon var i tonåren.

Då förstod hon inte dess innebörd.

Nu, en karriär senare, har hon skrivit en bok som till stor del kan sammanfattas i just det ordspråket. ”Bryt ihop och kom igen!” handlar om att lära sig hantera det som är svårt och obehagligt, på jobbet eller hemma, hos dig själv eller hos en medarbetare.
Susanne Pettersson väljer att dela in svåra händelser i tre kategorier: motgångar, konflikter och sorger.

En motgång infinner sig när något inte blir som du har tänkt dig. Något negativt, något som du inte har räknat med, inträffar.

Konflikt uppstår när två personer eller fler har olika åsikter, eller du har varit med om något kränkande, men det kan också handla om en inre konflikt, där du slits mellan två saker.

Sorg uppstår vid förlust av någon eller något. Eller vid stora förändringar.

Den stora frågan är inte vad som händer – den stora frågan är hur man väljer att hantera det. Oavsett vad som händer är det viktigt att kunna hantera det på ett bra sätt, så att vi kan fortsätta att känna oss värdefulla inför oss själva och andra.

Även om varje händelse som uppfattas som en motgång är unik på sitt eget sätt så finns det generella mönster som du kan lära dig att känna igen.

Kan du se dessa mönster har du vunnit mycket vid nästa tillfälle en motsvarande situation uppstår.

Analysera dig själv för att se vad som fungerar bra, vad som inte fungerar och vad som ska till för att det ska bli ännu bättre nästa gång.

Tillstånd

Att bryta ihop är, enligt Susanne Petterssons definition, detsamma som att hamna i ett negativt sinnestillstånd och må så dåligt att det inte går att ta sig upp igen.

I boken återkommer hon hela tiden till hur viktigt det är att vi lär oss att vara medvetna om i vilket tillstånd vi befinner oss och hur dessa tillstånd ändras beroende av vad som händer runtomkring oss.

Exempel på positiva tillstånd är:

Nyfikenhet, glädje, energi, inspiration, motivation, fokus, balans och mod.

Negativa tillstånd är:

Sorg, besvikelse, rädsla, ilska, frustration, förvirring, irritation, trötthet och uppgivenhet.

Våra tillstånd påverkar självklart hela kroppen både positivt och negativt. Att hamna i ett dåligt tillstånd alltför länge kan vara direkt skadligt för hjärnan och kroppen.

Att fastna i ett negativt tillstånd kan leda till depression, ångest, aggressivitet, minskad självkänsla och rentav fysisk smärta.

När sorgens fåglar bygger bo i ditt hår vill de stanna kvar.

Inte gratis

Att vara mentalt stark när allt går bra är inte särskilt svårt. Utmaningen är att vara mentalt stark när det händer negativa saker som vi inte räknat med och att stanna kvar i ett positivt tillstånd när det börjar ta emot.

Men inte ens de goda tillstånden kommer helt och hållet av sig själva.

Att tro att vi kan hamna där utan att anstränga oss är, menar Susanne Pettersson, som att säga att bra kondition är något som kommer av sig själv.

en goda tillstånd ger kraft och energi. Därför är det viktigt att försöka uppnå dessa goda tillstånd. Kan vi träna på att hantera misstag kommer vi fortare kunna ta oss tillbaka till ett positivt tillstånd. Du lär dig att se på dig själv på ett mer positivt sätt, vilket hjälper dig att utvecklas i din roll och som människa.

Ju mer tid du tillbringar i ett positivt tillstånd, desto bättre kommer du att må.

Ditt känslominne

Hjärnan och kroppen samarbetar när det gäller att hantera motgångar. Amygdala, hjärnans limbiska system, fungerar ungefär som ett minneskonto, där känslor från olika situationer lagras för att kunna plockas fram till nästa gång en liknande situation uppstår.

”Det blir säkert bra denna gång också”, tänker du när en motsvarande situation uppstår.

Men på samma sätt som positiva händelser skapar positiva sinnestillstånd lagras även motgångar och jobbiga situationer i amygdala.

Därför är det en stor fördel att medvetet kunna kontrollera sina sinnestillstånd så att det så mycket som möjligt ligger positiva minnen i amygdala. Det gör att du kan välja hur du förhåller dig i en viss situation. Ett sätt att göra detta på är att associera och dissociera.

Susanne Pettersson talar om att ”assa” och ”dissa”.

Om du associerar, ”assar”, befinner du dig mitt i händelsen med alla dina sinnen. Du ser, hör, känner, luktar och smakar inifrån situationen. Du saknar distans.

När du dissocierar, ”dissar”, betraktar du situationen utifrån. Du iakttar; du betraktar och observerar en händelse på avstånd.

Susanne Pettersson jämför med ett fotbollsderby där åskådaren antingen väljer att engagera sig i varje detalj och situation eller att betrakta matchen mer utifrån. De första – de som är assande – lever sig in i matchen, medan de andra – de dissande – betraktar den utan att bli särskilt engagerade eller upprörda.

Assad på jobbet

Att vara assad är bra när du har gjort något bra på jobbet. På så sätt kan du tänka på dessa minnen när du behöver positiva tillstånd och extra resurser. Det positiva minnet fyller dig med energi.

På samma sätt kan det vara bra att dissa de situationer som är negativa. Om du väljer att betrakta ett misstag utifrån – utan att bli fullkomligt uppriven av det – kan det hjälpa dig att undvika att misstaget blir liggande kvar i ditt huvud och skapar ett dåligt sinnestillstånd.

I en dissad position blir det mycket enklare för dig att kunna analysera dig själv utan att bli så förbannad. Du kan se på dig själv utifrån, från ett helikopterperspektiv, och lugnt och sansat söka svaren på följande frågor:

1. Vad gjorde jag som var bra?

2. Vad kan jag utveckla till nästa gång?

Den som tar sig igenom en negativ situation i ett assat tillstånd går gärna tillbaka till en viss händelse och utgår från den, ”det var svårt förut och kommer förmodligen att vara svårt nu också”.

Är du däremot dissad i samma situation kan du lugnt och stilla prata om den utan att bli känslomässigt upprörd.

Många gör tvärtom och assar det som är negativt och dissar det som är positivt. Kanske rycker du på axlarna åt att det går bra för att du förväntar dig att allt ska gå bra. Eller så väljer du att enbart prata om det negativa som har hänt när dagen ska summeras.

Det är förhållningssätt som påverkar ditt tillstånd.

Men det går att träna dig till att inta en dissad position vid misstag och motgångar.

Om du lär dig att assa och dissa på ett medvetet sätt när det händer bra och dåliga saker kommer du att kunna behålla goda sinnesstämningar oavsett vad som händer.

Så här tränar du på att vara associerad:

Upplev en situation med alla dina sinnen. Hjälp dig själv att lagra positiva känslor i amygdala genom att:

Stanna upp och känna efter hur det känns.

Vara i nuet och uppleva det som händer, vara närvarande. Att se, höra och känna här och nu.

Använda någon trigger, exempelvis en målgest.

Frågor:

– Hur brukar du göra för att vara närvarande i en situation?

– På vilket sätt brukar du assa när du gjort något bra?

– Hur gör du för att stanna upp och vara i nuet med alla dina sinnen?

Så här tränar du på att vara dissocierad:

Ha distans och upplev det som hänt från utsidan, som om du ser på en film.

Ignorera det eller bara konstatera att ”shit happens”. Även solen har fläckar.

Se det komiska eller skratta åt det som hände.

Frågor:

– Hur brukar du göra för att få distans till en jobbig händelse?

– Hur gör du för att kunna skratta åt jobbiga upplevelser?

– Hur betraktar du dig själv från utsidan?

Koppla ihop 

När vi till exempel ser en person associerar vi omedelbart den med ett minne från personen. Det kan vara något bra eller dåligt. Tillsammans skapar de ett tillstånd.

Man säger att hjärnan ankrar. Den kopplar ihop två saker med varandra, vanligtvis en händelse med ett tillstånd.

Beroende på vilken ankring som sker kan ditt tillstånd ändras till något positivt eller negativt.

Omedvetet ankrar vi hela tiden. Det här är teknik som med full kraft används inom marknadsföring och reklam.

Dessa ankare kan till exempel vara speciella ord, en person eller en färg som gör att vi landar i en gammal händelse eller upplevelse. Vissa ankare gör att vi blir glada, fulla av energi och euforiska, medan andra gör att vi blir arga, frustrerade, ledsna och irriterade.

Men ankring kan också bli ett verktyg för att hantera motgångar. Genom att träna upp oss på att medvetet ankra kan vi försätta oss själva i ett positivt tillstånd.

Misstag – en investering

I ”Bryt ihop och kom igen!” berättar Susanne Pettersson en historia om en nyanställd medarbetare som har begått ett stort misstag, som kostat företaget en affär värd en miljon kronor.

När han nu blir inkallad till sin chef för ett utvecklingssamtal är han säker på att hans få dagar på företaget är räknade. Misstaget kommer att kosta honom jobbet.

Men under samtalet nämns inte misstaget över huvudtaget. Så när medarbetaren reser sig för att gå kan han inte motstå frestelsen att säga: ”Jag trodde att jag skulle bli avskedad, men du har inte sagt något alls om mitt misstag. Är det säkert att jag får behålla mitt arbete?”

Chefen tittar upp på medarbetaren med förvånad min. Han svarar:

”Inte skulle väl jag avskeda en person vars utbildning jag nyss investerat en miljon kronor i?”

Chefens uppfattning är med andra ord att man inte avskedar en person som gjort ett misstag. Sådant är en del av läroprocessen och chefen ser det som en investering.

Någon annan, med en annan uppfattning, kanske skulle ha agerat annorlunda. Men den här chefens agerande styrs utifrån en uppfattning som han har inom sig.

Valda sanningar

Presupposition är ett paraplybegrepp som står för vad som är sant inom oss och är det som vi agerar utifrån. Det kan även kallas uppfattningar, sanningar, förutfattade meningar, fördomar, värderingar, teorier och tro. Det kan komma från familjen, skolan, media, arbetsplatsen eller det sociala umgänget.

Var chefen i den nyss berättade historien fått sin uppfattning ifrån framgår inte, men den styr honom.

Och vi väljer alla vilka sanningar vi ska leva efter. Det kan handla om vad vi kan, vad vi inte kan och vilka begränsningar vi har.

Vi bör vara noga med vilka sanningar och uppfattningar vi väljer att tro på, menar Susanne Pettersson. För dessa uppfattningar, dessa presuppositioner, ligger till grund för vårt agerande och våra handlingar.

Hon väljer att kalla det för ”valda sanningar”.

Hos vissa människor har de valts medvetet och hos andra helt omedvetet.

Hos somliga människor sitter de så djupt att de omöjligen går att ändra på. Andra kan enkelt ändra på dem, bara genom att bli medvetna om sanningarna.

Det är viktigt att förstå att dessa sanningar både kan begränsa och underlätta för oss. Agerandet blir helt olika utifrån vad vi betraktar som sant inom oss.

En del människor har negativ uppfattning om misstag och motgångar medan andra har positiv. Oavsett vilket så styr din uppfattning – din sanning – hur du kommer att agera.

Planera för plan B

En del som gör misstag och drabbas av motgångar har – mitt i allt det jobbiga – en tendens att glömma bort målen eller sina drömmar. Att påminna sig om dessa är viktigt.

Men också att förbereda sig för motgångarna, genom att vara beredd att revidera sina mål och drömmar.

Susanna Pettersson skriver om att ha en plan a och komplettera med en plan b, för att ta sig dit. ”Det gäller att hålla målet levande och ändra planen successivt”, menar hon.

Eftersom du vet att det med stor sannolikhet kommer att hända något oförutsett är det viktigt att redan i förväg ha tänkt på en plan b, så att misstag och motgångar kan hanteras på allra bästa sätt och inte hindra dig från att nå målet.

Det ger dessutom mycket bättre tillstånd om du i förväg har en plan b. Du kan då behålla ditt tillstånd av lugn utan att gripas av panik om plan A inte håller.

Saker att fundera över på väg mot målet:

Vilket eller vilka tillstånd önskar du ha på väg
till målet?

Hur ska du förbereda dig för att hamna i dessa tillstånd?

Vad ska du göra för att bibehålla dina tillstånd -under resans gång?

Vad ska du göra för att bibehålla bra tillstånd när det börjar ta emot eller när du behöver ändra din plan?

Konflikter överallt

Konfliktfria arbetsplatser existerar inte. Där det finns människor finns det oenighet.

En arbetsplats där alla är rörande överens hela tiden kommer att sakna utveckling och dynamik. ”Urtrist”, konstaterar Susanne Pettersson. Att till varje pris försöka undvika konflikter är därför ett stort misstag.

Att däremot lära sig förstå hur de uppstår och hur de går att hantera är av stort värde.

”Tänk vilket drömscenario om människor på en arbetsplats skulle ha en positiv inställning till konflikter och säga: ’Wow, nu har vi en konflikt här! Vad spännande det ska bli att lösa den!’”, skriver Susanne Pettersson.

Återigen pratar hon om helikopterperspektivet, att dissa en konfliktsituation genom att se den utifrån och analysera vad den egentligen handlar om.

Isberg

För att kunna förstå och lösa konflikter är det bra att veta på vilken nivå din uppmärksamhet ligger. Kan du enbart se det som du ser framför dig eller sätter du in detta i ett större sammanhang?

Susanne Pettersson illustrerar dessa olika nivåer av uppmärksamhet genom att rita upp ett isberg, som är uppdelat i tre delar. En tredjedel av isberget ligger över vattenytan och de två andra under.

Den översta delen, den ovan vattenytan, symboliserar det vi har precis framför oss, det vi gör och säger. Det här är den vanligaste nivån vid konflikt, eftersom människor har en förmåga att bli irriterade och arga på varandra för vad de säger och gör.

Nästa nivå handlar om hur vi uppmärksammar syfte, mål och visioner, alltså vad vi önskar att uppnå. Många hamnar i en konflikt för att de inte vill samma saker. Att två personer inte strävar mot samma mål kan leda till frustration.

Tredje nivån, som ligger längst under vattenytan, symboliserar det vi tror på. Här ryms våra uppfattningar, åsikter, sanningar och fördomar. Människor som inte delar samma värderingar eller tror på samma saker kan lätt hamna i konflikt om de inte har möjlighet att respektera varandras olikheter.

Ett högre syfte

När du ska hantera en konflikt mellan människor i din arbetsgrupp är det bra att börja med att försöka se på vilka olika uppmärksamhetsnivåer medarbetarna befinner sig på. Susanne Pettersson beskriver hur hon sätter på sig sina ”helikopterglasögon” för att läsa av situationen. Därefter försöker hon få de inblandade i konflikten att själva förstå vilken nivå de befinner sig på.

Om dina medarbetare kan förstå skillnaden mellan de olika nivåerna blir det lättare att lösa konflikten. Likaså om ni gemensamt kan fokusera på ett högre syfte eller ett gemensamt mål. Det betyder dock inte att alla måste gilla det som någon annan säger eller gör.

Det är inte ovanligt att det uppstår konflikter när det handlar om förändringsarbete. Då är det lätt att gruppens medlemmar hamnar på olika nivåer. Den synliga förändringen – nya rutiner, organisationsförändringar och så vidare – kan väcka irritation, men om chefen lyckas få gruppen att skifta fokus till andra eller tredje nivån och därmed göra syftet med förändringen synlig kan konflikten kanske undvikas.

Otydliga ramar

En vanlig orsak till konflikt är att saker och ting är otydliga, när ramarna för vad som ska gälla är otydliga.

Om rollfördelning, ansvarsområden och arbetsbeskrivningar är otydliga är konflikten eller irritationen aldrig långt borta. Om tydliga värderingar och mål saknas likaså.

Dessutom blir det ansträngande för hjärnan där det limbiska systemet, mellanhjärnan, får arbeta på tomgång, eftersom den hela tiden letar efter vad det är som gäller, vilka ramar som finns.

Ramar behövs. Även i ett företag som väljer att tillämpa ”fria ramar” och regler som ”frihet under ansvar” finns det en form av ramar.

Poängen är att alla ska vara informerade om vad som gäller så att alla kan känna sig avslappnade och att konflikter undviks.

Respekt!

En av de främsta orsakerna till att människor hamnar i konflikt är att de inte blir bemötta med respekt eller inte blir tagna på allvar. Att köra över andra eller inte låta dem framföra sina egna åsikter och tankar får negativa konsekvenser.

För att respektera andra måste du börja med dig själv. Susanne Pettersson kallar det jag-och-du-sortering. Det innebär att du respekterar både dig själv och andra utan att kränka vare sig dig själv eller någon annan. Du tar helt enkelt ansvar för vad du tycker, tänker och vill utan att tillåta någon annan att köra över eller trampa på dig. Du tar dig själv på allvar och vågar framföra och stå för dina åsikter inför andra. Du säger ifrån om någon försöker prata i ditt ställe, ändra på dig eller på vad du vill.

Susanne Pettersson har tre råd för hur vi kan träna när någon kränker oss eller inte tar oss på allvar:

1. Lyssna på dig själv och säg vad du har för uppfattning, vilja eller åsikt, oavsett om den inte stämmer överens med vad andra vill.

2. Respektera dina gränser och var tydlig med det. Respektera även andras gränser. Säg: ”Jag hör vad du säger och vad du tycker. Så här tycker jag!”

3. Om någon kommer med förslag eller råd, lyssna och undersök om detta passar dig eller inte.

Bli en pacemaker

Bokens sista kapitel handlar om hur det är att leda någon annan genom motgångar, konflikter och sorg.

För dig som chef utgår detta från att du har med-arbetarens förtroende. Och för att kunna skapa förtroende är det, menar Susanne Pettersson, bra att veta något om ”pacing”. Det är ett engelskt ord som kan översättas till att hålla samma takt som, anpassa sig till och möta en person där han eller hon befinner sig. Liksom pacemakern har som syfte att hålla takten åt det riktiga hjärtat.

Om du tillämpar pacing ser du till att gå i samma takt som personen som du ska leda. Susanne Petterssons erfarenhet är att människor trivs bäst med att bli bemötta där de befinner sig just nu. Att det är okej att få vara glad, arg, ledsen och förbannad utan att någon ska komma med tips eller råd.

Anpassa dig och var på samma våglängd som den du ska stötta och hjälpa.

För om ni inte befinner er på samma nivå riskerar du att förlora i förtroende, vilket kan leda till att det senare blir svårt att ge tips och råd.

Fem tips om du vill hjälpa andra:

1. Se, lyssna och var närvarande.

2. Tillåt personen att vara i sitt tillstånd, oavsett vilket det är.

3. Använd samma ord, tempo och tonläge som den du stöttar.

4. Var på samma fysiska nivå – undvik att titta ner på den du pratar med.

5. Undvik ord som hon eller han inte förstår.

Feedback i motgång

Jag-och-du-sortering är central när det gäller att hjälpa någon som har varit med om något jobbigt. Det innebär att du undviker egna tolkningar och håller dig konkret till fakta om vad du har sett och hört.

Ska du ge användbar feedback är det bra om den är sorterad på jag och du. Gör inte egna tolkningar utan berätta vad du såg eller hörde, som ”jag såg att du stod med böjd rygg« eller »jag hörde att du pratade med hög röst”.

Berätta i stället vad du tror eller ställ frågor utifrån vad du sett eller hört, som: ”Jag föreslår att …” eller ”Jag tolkade det som …”

Undvik att försöka tolka personens känslor. Det är vad Susanne Pettersson kallar för dålig jag-och-du-sortering.

Tänk på att du kanske inte alls är den rätta personen att ge feedback. Det är bra att fråga först och visa respekt för vad som passar den andra. Fråga om personen vill få feedback, vem den vill ha feedback från och när det skulle passa.

Syftet med feedback är att den som tar emot den själv ska kunna avgöra om den är användbar eller inte. Feedback fungerar allra bäst när personen som tar emot den slipper gå i försvarsställning för felaktiga tolkningar. Det kräver onödig energi.

Ett viktigt redskap när det gäller att hantera motgångar och kanske framförallt sorg är att använda öronen i stället för munnen. ”Lyssna, lyssna, lyssna och låt personen vara i sina olika tillstånd”, skriver Susanne Pettersson.

Att skippa de goda råden och de intellektuella lösningarna kan ibland vara det allra bästa sättet att få sorgens fåglar att flyga vidare.