Paul Ronge: När Janne Josefsson ringer

Vissa personer, som Carl-Henric Svanberg och Ingvar Kamprad har det här, en sorts naturlig förmåga att hantera media. De möts med respekt och tycks alltid undvika syndabocksstämpeln, trots misstag och motgångar.

Men alltför lätt hamnar chefer och ansvariga i journalistikens rävsax. Plötsligt sker något oväntat, oplanerat och krisen är ett faktum. Den första reflexen är att dra ned rullgardinen och fly undan frågor och uppmärksamhet. Men det är rena mediala självmordet och kan skada varumärket för lång tid framåt.

För att inte bli utlämnad till journalisternas initiativ och överläge, behövs kunskap och träning som i vilken färdighet som helst, menar författaren Paul Ronge i den här boken. Man måste känna till mot-sidans strategier och arbetssätt. Det låter som om mötet med media alltid är en batalj. Och på sätt och vis är det så, särskilt när man hamnar i försvarsställning och måste agera syndabock.

Ta reda på vilken vinkel journalisten tänkt sig

Journalistiken följer sina egna principer, sin dramaturgi. Det är inte en slump att en händelse presenteras på ett visst sätt. Varje professionell journalist vet att utan en tydlig ”vinkel” blir det ingen bra artikel eller ett bra inslag. Vinkeln är utgångspunkten för varför en viss intervju ska göras eller en företeelse skildras. Vinklingen kan ske redan i urvalet av vad som ska redovisas i floden av händelser, tips och pressreleaser som brukar skölja över redaktionerna.

Regel nummer ett när du blir uppsökt av en reporter är alltså att ta reda på vilken vinkeln blir, råder Paul Ronge. Och använd ordet vinkel. Det måste vara villkoret för att gå med på interjvun eftersom vinkeln avgör hur du kommer att framställas i reportaget och hur du ska förhålla dig i själva mötet med journalisten.

Vinkeln bestäms utifrån två aspekter:

Vilken är målgruppen?

Vad är nyhetsvärdet?

Med andra ord: för vem skriver reportern och vad i berättelsen eller hos interjvupersonen är intressant för läsarna, tittarna eller lyssnarna?

Skickliga journalister ser snabbt vilka möjliga vinklar som en person eller det inträffade har. Medieutrymmet är alltid begränsat, det gäller att vara träffsäker och sedan hålla sig till den bestämda haken, eller vinkeln.

Företräder läsaren

När du blir kontaktad av media har journalisten oftast redan klart för sig hur du ska framstå i rapporteringen. Paul Ronge talar om de tre rollerna som generellt, mer eller mindre uttalat, brukar ges den eller det som saken gäller.

Själv placerar sig reportern alltid i en underdogposition. Det innebär att journalistiken i sig utövas från ett underifrånperspektiv. Journalisten representerar ”den lilla människa” eller ”den vanliga läsaren” mot makthavare, överhet och institutioner. Detta är något av journalistikens innersta kärna.

Vilken är rollen?

Den intervjuade är antingen en Goliat, en Expert eller en David.

En Goliat är en syndabock som förtjänar att ställas mot väggen. Det behöver inte bara vara pampar, skurkar och översittare. Också ”vanliga människor” kan hamna i den rollen.

Experten liknar mer en folkupplysare, en informationskälla, som media behöver för att klarlägga fakta och reda ut obegripligheter. Det är folk med sakkunskap och hög yrkeskompetens, till exempel forskare och specialister.

Rollen som David tilldelas den lilla människan som ofta är beroende av andra eller som vågar häva sig upp ur vanligheten. Här har vi uppstickarna, entreprenörerna, hjältarna. Men också offren.

I rollen som Experten behandlas du respektfullt av reportern. I rollen som Goliat blir du attackerad och i rollen som David blir du vänligt behandlad. Så brukar det vara.

Den som har rollen som Expert måste tänka på vilken målgruppen är. Det viktiga är att göra fackuttryck och specialisttermer lättfattliga för vanliga ögon och öron. Expertens uppgift i media är inte att lysa själv, utan att få folk att förstå.

Den aggressiva stilen

När någon är placerad i rollen som Goliat, alltså som skurk, brukar tittaren eller lyssnaren se det nästan direkt. Reportern går till anfall, tonen är ofta aggressiv och intervjupersonen blir avbruten och får inte tala till punkt. Det framgår tydligt att reportern misstror vad den intervjuade säger. Journalister som K-K Bergström, Janne Josefsson och Sverker Olofsson har gjort sig kända för sin aggressiva intervjuteknik som de nästan drivit till fulländning.

Följer tabloidens grepp 

I takt med tiden förändras journalistiken. I dag har kvällstidningarnas skruvade och hårdlanserade vinklingar smittat av sig också på de flesta andra medier. Alltmer riktas fokus på personer och skandaler. Kvällstidningsgreppen skapar uppmärksamhet i mediebruset och de säljer tidningar, där ligger orsaken.

Nätet påverkar

De pressetiska reglerna säger att massmedia ska gå fram varsamt med onödig namn- och bildpublicering. Undantaget är när det finns ett oavvisligt allmänintresse.

Men anonyma uppgiftslämnare på internet tar inte pressetisk hänsyn. De publicerar som de vill på skvallerforum och bloggar. Med stor säkerhet kommer detta att få också seriösa medier att oftare publicera namn, tror författaren. Nätkulturen sprider sig och förändrar etablerade, beprövade värderingar.

Lär känna bloggen

En annan effekt av internet är bloggarna. Utan förvarning kan ett företags namn och goda rykte attackeras i någon blogg som uppmanar till bojkott eller liknande. Det här måste chefer och informationsenheter bli medvetna om. De nya sociala medieuttrycken kräver bevakning på exakt samma sätt som de traditionella medierna. Journalister är nämligen snabba att leta nyhetsstoff i bloggvärlden. Om bloggangreppen bygger på felaktigheter måste företaget överväga att svara.

Slumpen styr sällan

Hur uppstår nyheter? Ja, många är betydligt mer planerade än man kan tro. Informatörer och pr-konsulter ligger ofta bakom att till exempel ett nytt läkemedel eller en viss miljöprodukt får stort medieutrymme. De har lyckats skapa maximal publicitet för sina uppdragsgivare.

Slumpen har inget med saken att göra. Redaktionerna är beroende av information utifrån, samtidigt som de kritiskt ska sovra i inflödet.

Vad gör en nyhet?

Vinkeln bestäms alltså av två aspekter. Målgruppen är den ena. Den andra är nyhetsvärdet.

Förr var tidningarna betydligt mer partipolitiskt bundna än de är i dag. Det speglades så klart på ledarsidorna, men påverkade även nyhetsvärderingen. Men efterhand blev tidningarna mer fria från partipolitisk hänsyn och i dag är nyhetsvärderingen allmängiltig och skiljer sig inte mycket från redaktion till redaktion.

Detta gör en nyhet till en nyhet

Egen nyhet
Alla journalister drömmer om det stora scoopet. Det är en stor nyhet som man blir först och ensam om. Företagens och organisationernas kommunikationsenheter har snabbt insett detta och blivit duktiga på att utnyttja fenomenet. De ger gärna en egen nyhet till en reporter som kan ämnet och som jobbar på ett medium som kan sprida nyheten rätt.

Färskt och dagsaktuellt
Dagsaktuellt är det som inträffar en viss dag, en regeringsombildning eller Fuglesangs rymdpromenad. Men gamla nyheter kan också bli som nya, om personen är mycket känd. Företag som lanserar en stor nyhet måste tänka på i vilken situation nyheten kommer. Om det finns något bakåt i tiden som kan vändas mot den, måste man vara beredd.

Kändisfaktor och personifiering
Ju större kändis, desto mindre behövs för att slå på stora trumman. Har någon i ledningen för ett storföretag gjort bort sig, är det vd som får stå i rampljuset och svara. Det räcker inte med vice vd eller biträdande ministern eller någons högra hand. Det ska vara den ytterst ansvariga som får personifiera företaget eller organisationen och vara ansiktet utåt mot omvärlden.

Oväntat och oförutsägbart
Människor vill överraskas, få en aha-upplevelse. Det som inte är förväntat väcker människors intresse och nyfikenhet. Vi väntar oss inte att politiker och fackliga förtroendemän ska slarva med kontokort. När det sker spärrar vi upp ögonen och vill veta mer.

Negativt slår positivt
Hälsan tiger still, heter det. Det är problem och avvikelser från det normala som vi dras till. Som mediekonsumenter är människor problemorienterade. Men det finns undantag från denna regel. I till exempel lokalpressen är en ny sporthall en lika stor nyhet som om sporthallen brann ner. Båda nyheterna har betydelse för orten, för målgruppen.

Konflikt och drama
En spännande artikel är ofta uppbyggd som ett drama där kontrasterna är tydliga. Det kan vara att ställa ”det goda” mot ”det onda” eller ”den lilla människan” mot byråkrati och överhet. Konfliktgreppet används för att göra politiska eller företagsmässiga komplikationer begripliga.

Konsekvenser för många
Riksnyheter är nyheter som berör massor av människor på något sätt. Det kan vara allt från nya skattesatser till Sveriges placering i Eurovisionsfestivalen. Lokala eller regionala nyheter når sällan riksnivå.

Nära spridningsområdet
Det räcker sällan med att många människor berörs. Det måste också vara nära läsaren. De lokala krigen och terrorattackerna i Mellanöstern skördar dagligen många offer. Men när en svensk drabbas, får det fullt genomslag i svenska medier.

Identifikation
Att läsaren eller tittaren kan identifiera sig med nyhetens innehåll gör journalistiken mänsklig. Identifikation är att leva sig in i en liten pojkes öde, som förlorat benet vid en bombattack, eller familjen som förlorat sitt hem i en skogsbrand. För företag och organisationer är det ovärderligt om man lyckas få människor att identifiera sig med sina mål.

Upprör känslorna
Journalistiken vill fånga, engagera. Högt publicistiskt värde har den händelse som får människor att sätta kaffet i vrångstrupen och börja debattera vid köksbordet. Men det kan också vara frågor som väcker skratt och humor.

De flesta stort uppslagna nyheter har ett antal av nyhetskriterierna på den här listan, menar Paul Ronge, även om de inte behöver innehålla alla. Men vår tids mest omvälvande världsnyhet, attacken mot Twin Towers i New York den 11 september 2001 då nära 3 000 människor dödades, innehåller samtliga tio kriterier.

I mediekontakten

Det mest riskfyllda när media ringer är att vara oförberedd. Förberedelse är grunden för mötet med journalisten och avgörande för hur resultatet sedan blir i tidningsartikeln eller inslaget i etermedia. Detta är givetvis extra angeläget i krissituationer för att undvika att totalt hamna i underläge framför reportern eller kameran.

Genom att veta vad reportern tänker, vem han skriver eller gör programmet för och vilka frågor som sannolikt kommer upp, går det att förbereda sig och formulera budskap i förväg.

Var aktiv

Motmedlet för att inte hamna i ett förgörande underläge är att försöka vara aktiv. Det innebär att du ska lära dig tekniken att formulera och memorera budskap som du vill få ut. Först då kan du tillåta dig att improvisera, betonar Paul Ronge som i boken berättar om hur fel det blev innan han själv lärde sig den här tekniken.

Ta initiativ

Det gäller att hålla kvar initiativet och att få ut sitt budskap, men ändå inte överdriva i sin iver. Många minns säkert finansminister Bosse Ringholm som likt en papegoja upprepade samma budskap utan att det minsta bry sig om reporterns frågor om han fortfarande hade förtroende för Inga-Britt Ahlenius som då var chef för Riksrevisionsverket. Det hela var löjeväckande.

Men bara för att du ska besvara journalistens frågor betyder det inte att du måste vara som en öppen bok. Du väljer själv vad du vill säga. Och kan du inte svara så bör du också ange en orsak. Till exempel så här: ”Vi har ännu inte tagit beslut i den här frågan, låt mig återkomma när det är klart.”

Vässa ditt budskap

Det viktigaste under förberedelsen eller medieträningen är att skapa en så kallad budskapsplattform. Den ska hålla för alla upptänkliga frågor som journalisten kan ställa, även de värsta och mest provocerande. Oftast handlar det om några få övergripande budskap som ska vara tydliga och koncentrerade som du ska hålla dig till och samtidigt tåla överraskningar.

När reportern ringer

Nyheter är färskvara. Det gör att reportern som ringer till dig ofta vill göra intervjun direkt när han nu har dig i telefonen. Han skriver för nästa dags tidning och har ont om tid.

Men för de flesta som kontaktas är en intervju i brådrappet det sämsta tänkbara alternativet. Den som ska intervjuas hinner inte ta reda på vilken vinkeln är eller formulera några budskap. Det blir ingen tid för förberedelse.

I detta läge kan du som blir uppringd göra så här för att vinna tid:

Be reportern att upprepa sitt namn och anteckna det sedan om det är inte är någon som du redan känner. Är det en okänd journalist kan du be honom upprepa och bokstavera sitt namn. Det gör att tempot skruvas ned och samtalet blir mindre forcerat.

Fråga från vilken tidning reportern ringer och vad ärendet är.

Be att få återkomma senare. Säg till exempel att du har svårt att ta intervjun nu och behöver samla tankarna. En halvtimme brukar räcka för att förbereda sig och tänka igenom sina budskap.

Tankepausen kan du använda till att slipa på nyckelformuleringar och gå igenom vad du vill få fram i intervjun. Du kanske också behöver kontakta företagets presstjänst, ringa någon för att bolla budskapen eller skaffa ytterligare information. Ett sätt att kolla upp reportern är att googla på hans namn.

Om ni båda är överens om tidpunkten för intervjun, är det viktigt att du håller ditt löfte och ringer tillbaka på utsatt tid.

Kom ihåg att reportern börjar intervjun så snart du svarar i telefonen. Du ska veta att en bandspelare kan vara på, men det är inget som reportern behöver upplysa dig om.

Under telefonintervjun

Innan intervjun startar ska du framföra att du vill godkänna dina citat. Här handlar det egentligen om en förhandling; ett godkännande av citaten kan formuleras som en förutsättning för att du ska låta dig intervjuas. Men du vinner på att lägga fram detta i en mjuk ton. Skulle nu reportern skylla på tidsbrist, be då att han eller hon återkommer när det finns mera tid.

Uttala dig bara om sådant du vet. Om reportern ber dig kommentera något du inte känner till, börja då inte att spekulera. Svara i stället att du vill återkomma när du hämtat in mer information.

Försök att lägga fram dina bästa budskap i början av intervjun. Då slipper du bli nervös när reportern plötsligt avslutar intervjun och lägger på. Ett abrupt slut på samtalet kan verka ohövligt, men oftast är det tidspressen som styr. Reportern måste hålla sin ”deadline”.

Intervju i tv

Tv-mediet används allt oftare, i synnerhet nu när det är möjligt att sända webb-tv. Därför är det viktigt att lära sig att få fram ”paketerade budskap”. Det är korta, kärnfulla uttalanden, vilket kräver att man har rätt bra koll på vad inslaget ska handla om.

Fråga vilken vinkeln är, vem som gör själva inslaget och i vilket program det ska sändas.

Ta reda på hur lång tid du får på dig. Finns det andra medverkande? Kanske opponenter eller konkurrenter?

Tänk efter: Vilken roll spelar du i tv-reporterns ögon? Är du en Goliat, en David eller en Expert?

Det bästa är att försöka koka ner budskapen till så kallade oneliners (kort och kärnfullt). Om budskapen kräver tid i intervjun är risken att de klipps mitt i en mening vilket i värsta fall kan förvanska hela budskapet.

Viktig sakinformation bör tv-reportern få i förväg. Erfarna journalister tar gärna emot fakta. Det betyder ju också mycket för reportern att han fattar saker rätt.

Ibland händer det att reportern upprepar frågan. Det kan bero på att ditt svar inte är spännande nog. Reportern vill helt enkelt få dig ur balans. Men låt dig inte rubbas, stå på dig och ge ditt budskap igen fast med något annorlunda formulering.

Var sparsam med orden. Prata inte på för att få tid att fundera på vad du ska säga. Var hellre tyst några sekunder och kom sedan med ett genomtänkt svar.

Ett tips: Titta aldrig in i kameralinsen eller på kameramannen. Titta alltid på reportern. En flackande blick kan tv-tittarna uppfatta som att man har något att dölja eller kanske rentav far med osanning.

Intervju i radio

Den här situationen liknar den när man telefonintervjuas. Oavsett om intervjun sker per telefon eller i en studio, gör du bäst i att ha ett papper framför dig med de stödord och huvudbudskap du formulerat. Läs inte innantill, det låter bara onaturligt. Tänk på rösten. Lyssnarna har ju bara din röst att gå efter. Det är lätt att låta aggressiv i radio. Försök att låta lugn och avslappnad.

Så är drevet igång

Kriser, skandaler och affärer är rena jetbränslet för de flesta nyhetsjournalister. Här finns saker att avslöja, veckla ut och skapa dramatik omkring. Den journalistiska tävlingsmotorn går i gång, det kan ju ligga ett scoop här någonstans. Reportern börjar jaga, ungefär som jägaren som lurar på skogens konung, den tolvtaggade älgen, berättar Paul Ronge i ett kapitel. Han vet hur det känns efter att ha fått den där adrenalinkicken några gånger under sin tid som reporter.

När drevet går – exempellistan kan göras lång – är den första reaktionen att slå en mur runt alltihop och försöka släta över. Men det är ingen bra strategi. De som klarar den här typen av situationer bäst är ofta proaktiva. De går ut och berättar sin historia vitt och brett i media och lägger gärna till obehagliga fakta om så behövs. De förekommer i stället för att förekommas.

Så gjorde Ingvar Kamprad när det avslöjades att han i sin ungdom hade varit nazist. I ett handskrivet brev till sin personal förklarade han vad som låg bakom och hur tidsandan då för länge sedan hade påverkat honom. Han bad om ursäkt för sitt ungdomliga oförstånd.

Kamprad fick pluspoäng för sin ärlighet och historien ebbade snart ut i brist på näring. Drevet hann inte ens komma i gång. Bytet hade redan avväpnat jägarna.

Pudel räcker inte

Vem minns inte Jan O Karlssons beramade ”pudel”? Det var på en presskonferens 2002 där han först självsäkert avfärdade all kritik som han dragit på sig för att han uppbar dubbla löner (EU-pension plus statsrådslön) för att sedan böja sig till jorden och be om ursäkt för sitt agerande. Det var då uttrycket ”göra en hel pudel” myntades. Metaforen spreds sedan snabbt och är numera etablerad som uttryck.

Att göra en pudel har blivit en omedelbar återställare vid de flesta klavertramp. Så fort något händer, är konsulternas råd att lägga korten på bordet och be om ursäkt – så ordnar sig allt.

Men så enkelt är det sällan, poängterar Paul Ronge. I Jan O Karlssons fall var det i stället strategerna i Stadsrådsberedningen runt Göran Persson som gjorde att han kom undan och slapp avgå, inte hans tvärvändning under ursäkternas täckmantel.

Det räcker alltså inte att man blir förlåten och frikänd så snart man gör en pudel. Det avgörande är att visa att konkreta åtgärder har vidtagits som gör att misstaget inte ska behöva ske igen.

Josefsson står fast

Hur jobbar han då, Janne Josefsson? En sak är säker; han är väl förberedd. Det börjar med att erfarna och skickliga researchers samlar in fakta som noga synas innan redaktionen ens bestämmer sig för om det ska bli ett inslag.

Den som blir kontaktad för att granskas, ska alltså ha stor respekt för allvaret i situationen när Josefsson ringer. Sannolikt finns det ordentlig substans bakom initiativet.

Känner du att du får Goliatrollen i programmet så finns det inte så mycket att göra. Vinkeln är satt och du kommer att framställas som redaktionen bestämt. Har man fått skurkrollen i Uppdrag Granskning, så har man, berättar Josefsson i ett samtal med Paul Ronge, och som beskrivs i boken.

Det är alltså inget som Janne Josefsson försöker dölja. Tvärtom står han konsekvent upp för den teknik som programmet har, nämligen att få en skurk att framstå som en ännu större skurk och ett offer som ett ännu större offer. Det är svart eller vitt. Han menar att det är i sin ordning, ändamålen helgar medlen.

Vara med eller inte?

Ingen vill väl utsätta sig för en mangling i Janne Josefssons regi. Ställ inte upp, borde vara rådet, men det säger inte Paul Ronge när folk frågar honom. De flesta företag och organisationer har uttänkta mediepolicyer som pläderar för öppenhet och transparens i kommunikationen. Det blir svårt att hävda att det bara gäller medier eller program man gillar och inte dem där man kan möta mycket kritik.

Ronges råd till en Goliat är alltså att ställa upp – utan större förväntningar. Det är i alla fall bättre än att vägra delta, något som för övrigt programledaren brukar skynda sig att påpeka under sändningen. Han ger följande sammanfattande råd till den som sätter sig i ”heta stolen”:

Ta reda på så mycket som möjligt innan intervjun börjar.

Lita inte på vad de säger att intervjun ska handla om. Gör ett grundligt förarbete, kanske med kollegers eller vänners hjälp, om vad programmet egentligen är ute efter.

Utgå från att allt bandas och kan sändas.

Om du intervjuas, se då till att tidsbestämma intervjun.

Kommer ni överens om till exempel 20 minuter, låt någon i din närhet komma och knacka på dörren för att markera att intervjutiden är slut. Finns det ingen som kan hjälpa dig att avbryta, tala då vänligt om att du inte har mer tid. Försök undvika att vända ryggen mot kameran, eftersom det kan framställas som om du flyr eller inte vågar fortsätta intervjun.

Våga banda. Om du bandar intervjun så vet du sedan vad du sagt, om nu programmet klipper i intervjun inför sändning. Om de gjort ohederliga klipp, kan du då bevisa det. Med redigering kan uttalanden förvanskas så att helhetsintrycket blir ett annat än det du menade.

Banda på ett diskret sätt. De flesta moderna mobiltelefoner fungerar utmärkt som bandspelare. Ett tips är att helt lugnt bara sätta mobilen på laddning någonstans nära där intervjun äger rum.

Har du reporterkontakter kan du föregripa programmet genom att ge din version till något eller några massmedier dagarna innan eller samtidigt med att reportaget sänds. På det sättet tunnar du också ut programmets ”scoop”. Här finns dock en risk för att den negativa publiciteten blir ännu större. Detta råd gäller framför allt om du blir orättvist angripen och har fakta som bevisar att så är fallet.

Tänk på att intervjun kan bli ganska påfrestande. Se till att du är ordentligt utvilad. Bestäm dig för att under inga villkor visa dig upprörd eller förbannad.

Om du har bra budskap och argument, upprepa dem och vik inte från det spåret även om du får samma fråga femtio gånger. Så länge du faktiskt svarar på frågan som ställs blir du ingen Bosse Ringholm.

Ge aldrig en spontan kommentar på nya uppgifter eller dokument som kastas fram. Standardsvaret ska alltid vara att du måste titta närmare på saken innan du kan kommentera. Be att få återkomma.

Ha respekt för att den grävande reportern (typ Janne Josefsson) har ”ordentligt på fötterna”.

Underskatta inte programmet och dess tyngd i opinionen. Även om redaktionen och reportern kan ha fel, har de gjort en grundlig research på förhand. Programmet är en stor investering och en prestigesak för mediet. Vet du med dig att du har gjort något fel kanske det finns tid att rätta till misstaget innan programmet sänds. I dessa sammanhang är det man gör alltid viktigare än vad man säger.

En nödvändighet

En förutsättning för att du ska lyckas i dina kontakter med media är din egen inställning till journalister i sin yrkesutövning. Det finns många övertramp att peka på som den »tredje statsmakten« gjort sig skyldig till genom åren och som retat upp allmänheten. Men samtidigt ska man ha respekt för det demokratiska värdet som ligger i att reportrar jagar fram det makthavarna vill dölja.

Så här fungerar en bra reporter, enligt Paul Ronge:

Han eller hon är konsekvensneutral och bryr sig inte om vem som vinner eller förlorar på att en nyhet kommer ut.

Reportern ser sig som en representant för alla de människor som skulle vilja ställa frågor och ta reda på saker, men inte har tid eller möjlighet.

Han eller hon ska kunna ställa makthavarna mot väggen med frågor som är så tuffa att en vanlig människa inte ens skulle våga tänka eller uttala dem.

Reportern fastnar inte i detaljer, utan anser att helheten är viktigast.

En bra reporter är orädd för att dra på sig makthavarnas vrede och är omutbar.

En bra reporter ska också ha förmåga att ändra sig när första vinkeln inte håller. Han eller hon ska vara fri nog att inte av prestige eller envishet fortsätta att ställa sina på förhand uttänkta frågor. Journalisten som aldrig kan erkänna ett misstag eller som skriver för sina chefer och inte för sina läsare, är en dålig reporter.

Fruktbar relation

Den som vill ha goda relationer med media bör arbeta för att relationen är korrekt. Att söka kamratskap hör inte hit. Det är när både intervjupersonen och reportern inser att de har olika uppdrag och att båda är professionella i sina skilda roller, som resultatet kan bli bra och ge läsaren/tittaren/lyssnaren största utbytet av intervjun eller artikeln.