Varning för andras dåliga självkänsla

Som chef är du i fokus, men allt handlar inte om dig, tack och lov. Många känsloyttringar bottnar i stället i människors dåliga självkänsla. De har en negativ bild av sig själva som grundades tidigt. Dessa personer söker ständig bekräftelse på att bilden stämmer, att de inte är värda någonting.

Lite dålig självkänsla är det många som har. Den poppar upp då och då. Men de flesta kan oftast hantera den. De har en någorlunda sund tilltro till sig själva och sin förmåga och klarar att höra att ett jobb kan göras bättre.

Men en människa med riktigt dålig självkänsla blir lätt kränkt. Allt blir en kritik av personen. Han eller hon hör bara: ”Du är dålig!”
Hur människor hanterar sin dåliga självkänsla tar sig ofta motsägelsefulla uttryck.

Ta till exempel den som aldrig säger någonting, knappast ens på direkt fråga, och ständigt glider undan ansvar. Hon kan mycket väl ha hankat sig fram hela livet på det sättet. En och annan gliring från suckande arbetskamrater bekräftar bara bilden hon har av sig själv.

En annan variant är den som uttalar sig kategoriskt om allt och alla och alltid är lika säker på sin sak. Han får sällan så mycket gjort han heller, men provocerar med sitt sätt att bete sig. Inte minst om han ständigt ifrågasätter dina förslag. Det här är ett beteende som skyler över att han är övertygad om att han inte kan någonting. Han är livrädd för förändringar som kan avslöja honom.

Gemensamt för dessa beteenden är att de påverkar andra negativt.
»De dränerar människor på energi. Det kan ju räcka att en medarbetare sitter på ett möte eller i samtal med chefen och suckar i en halvtimme«, säger Lena Nevander-Friström, leg psykoterapeut.

Hon påpekar att det ofta kan vara mycket subtila beteenden som får andra att känna sig trötta och tomma efteråt. Det går inte heller att sätta ord på varför.
»Den dåliga självkänslan mår också bättre om den får racka ner på andra, så att de också börjar må dåligt. Gnäll och skitsnack är mumma för själen.«

Undvik att spela med. Svara inte på plötsliga utbrott. Ta inte den roll som andra vill försätta dig i.
Självklart kan det ibland vara befogat att markera att du inte tolererar vad som helst på ett möte. Men bäst är att sedan ta ett resonemang mellan fyra ögon när de upprörda känslorna lagt sig.

Samtal med medarbetarna är ditt främsta verktyg för att lära känna dem och förstå deras bevekelsegrunder. Fråga, lyssna och ställ tydliga krav. Tassa inte runt.
Följ sedan upp resultaten noga. Du kan ge uppmärksamhet, både ris och ros, och visa att du bryr dig.

Människor är komplexa varelser. Om du lär känna dina medarbetare kan du i alla fall försöka förstå vad som ligger bakom och parera deras beteende.
Ett bra knep är att lyssna på vilket språk de använder.
»Om saker alltid är fel och aldrig bra och personen inte heller har några förslag på lösningar är det tecken på att allt inte står rätt till«, säger ledarskapskonsulten Victoria Carlbaum.
»Allt är andras fel. Här finns inget eget ansvar för det som händer. Personen gör sig själv till offer.«

Din medarbetare ställer sig helt oförstående till om du försöker påpeka att han eller hon undviker att ta ansvar. Det finns alltid mer eller mindre godtagbara förklaringar.
Det kan till och med vara så att du ger beröm för en välskriven rapport, men den dåliga självkänslan kan inte ta in det. Allt du säger misstolkas. Du vill säkert bara ha mer jobb gjort, eller så ligger det något annat bakom.
De här personerna har oftast mycket dålig självinsikt. De lägger allt ansvar utanför sig själva.

Forskaren Thomas Jordan på institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet talar om tre nivåer av självinsikt som hjälper oss att forma vår självbild.

Nivå 1. Vi tillskriver oss själva och andra ett antal egenskaper. Jag är snäll, du är dum. Punkt slut.
Nivå 2. Vi anar att det finns en bakomliggande anledning till vårt eget och andras beteende. Det är inte enbart medfödda egenskaper som styr våra handlingar.
Nivå 3. Vi ser oss själva och andra som komplexa varelser, att alla har en historia som påverkar vårt beteende.

Tonåringar agerar nästan alltid på nivå 1. De tar allt som kritik av sin person. Men de flesta mognar. De inser så småningom att det är klokt att lyssna på vad andra tycker och att det går att ändra sitt beteende för att nå bättre resultat och må bättre.
Men för den med en grundmurad negativ bild av sig själv är detta svårt.
»Känslan hos en person med riktigt dålig självkänsla att alla är ute efter honom eller henne kan vara så stark att den resulterar i aktivt motstånd«, säger Victoria Carlbaum.
Det som börjar med nålstick då och då, kan sluta med riktiga intriger, maktkamp och till och med sabotage.

Fotnot: Artikeln har tidigare publicerats i Chef nr 4 2006.