Varning – nu kan du bli uthängd

Telefonen hade ringt och väckt henne. Det var högsommar och semestern hade precis börjat, men landshövding Marianne Samuelsson var fortfarande kvar i sin tjänstebostad i Visby. Någon dag senare skulle hon åka till fastlandet för att träffa barn och barnbarn.

Det var Ekot som ringde. De hade fått tag på en inspelning med henne som de nu ville att hon skulle kommentera.

Hon lyssnade. Vad var det här? De senaste dagarna hade det pågått en debatt i lokala medier om ett uppmärksammat bygglovsärende, men den här inspelningen handlade om något annat.

Ganska snabbt trillade polletten ner. Inspelningen var gjord fyra månader tidigare, under ett internt möte med länsstyrelsen.
»Vi hade haft en lång och ganska infekterad diskussion om företagens roll i samhället. Det var i samband med en period när det hade varit mycket varsel«, säger Marianne Samuelsson.

Det hon sa var inte alls avsett att dokumenteras. Än mindre att sändas i radio. Men nu spreds hennes röst via etermedia och vem som helst kunde höra. Och det fanns inget hon kunde göra åt det.

I det läget kunde Marianne Samuelsson mycket väl förstå hur det kändes att vara filmstjärna omgiven av paparazzi-fotografer.
»Jag kände mig ganska liten«, säger hon.

En gång i tiden fanns det en reklam­­slogan som löd »det som händer i Las Vegas stannar i Las Vegas«.

Innebörden var ett löfte om att nöjes­staden i Nevada tillhandahöll en tillflyktsort för hemligheter av det mer ljusskygga slaget.

Sådana löften är svåra att avge i dag. Nu har alla en möjlighet att bli sin egen paparazzi, sin egen smygfotograf. Och vi tar den mer än gärna. Ogenerat dokumenterar vi vår omvärld på bloggar, Twitter eller Facebook. Vi filmar, fotograferar, spelar in och kommenterar och låter världen se.

I vintras passerade Facebook, de sociala mediernas flaggskepp, 350 miljoner användare.
I sin bok Socialnomics anpassar författaren Erik Qualman den gamla reklamfrasen till den nya verkligheten genom att skriva »det som händer i Las Vegas stannar på YouTube«.

Och detsamma gäller chefens arena. I dag riskerar chefen att när som helst och av vem som helst bli avlyssnad, bedömd, kritiserad och uthängd.
Totalt har 18 procent – alltså nästan var femte chef – varit med om att opassande eller sekretessbelagd information om verksamheten spridits via sociala medier av en anställd, medarbetare, chef eller kollega. Det visar en undersökning som har genomförts bland svenska chefer på uppdrag av Kompetensgalan, ett evenemang som genomfördes i mitten av mars där årets chefer fick pris.

Egentligen handlar det inte så mycket om de sociala medierna som det beteende som de har bidragit till att skapa. Tekniken har gjort oss vana vid att sprida information omkring oss.
Det som händer i styrelserummet stannar inte längre nödvändigtvis i styrelserummet. Inte heller det som sägs i medarbetarsamtalet.
Kritiska kommentarer mot chefen dör inte längre vid fikabordet.

Marianne Samuelsson hamnade inte på YouTube, men spelades in i smyg med hjälp av en mobiltelefon och hamnade sedan i riksmedia.

Marianne gjorde ett försök att få försvara sig, gjorde ett olyckligt uttalande om att hon hade lurats in i en fälla och blev till slut kallad till Rosenbad, där hon och kommunminister Mats Odell »kom överens« om att hon skulle lämna sin post.

»Det som var jobbigast var att det rullades ut en så felaktig bild. Den stämde inte alls överens med hur jag såg på mig själv. Allas lika värde är för mig så självklart att jag inte ens förstod att det jag sa misstolkades. Det var frustrerande att inte kunna nå igenom med det i mediebruset«, säger hon.
Marianne Samuelsson talar eftertänksamt och uttrycker sig försiktigt när hon pratar om de jobbiga dagarna i somras. De kostade henne inte bara jobbet, de satte djupa spår i henne.

»Visst har det påverkat mig. Det är en berg- och dalbana humörmässigt och självförtroendet blir därefter. Men det är som i allt annat. Man är chef för att man har fått förtroende att vara det. Det kan man ha och mista. Jag kan bara avsluta detta och gå vidare med något annat«, säger hon.
Marianne Samuelsson vet fortfarande inte vem som står bakom inspelningen, säger hon.
»Vem som gjorde inspelningen är oväsentligt nu. Men det måste ha funnits krafter som tyckte att jag inte var en bra chef«, säger hon.

 Om du går in på Google.se och skriver in »Göran Lundegårdh« i sökrutan kommer du att få ungefär 2400 träffar. Överst på listan ligger en länk till en blogg, som presenteras på följande sätt: »Jag vill varna andra för att operera sig på Sophiahemmet i Sthlm. Jag blev opererad av Göran Lundegårdh.«

I blogginlägget skriver patienten om hur chefsläkaren Göran Lundegårdh har begått misstag under operationen och nu vägrar att ta ansvar för dem.

Blogginlägget publicerades för knappt ett år sedan. Lika länge har det legat överst på listan över sidor där Göran Lundegårdh förekommer.
»Det är tråkigt. Det är ju patienter som googlar på mitt namn, många använder sig av internet som referens och utgår från det som står där«, säger Göran Lundegårdh själv.

Går du in på någon av de andra länkarna kan du få veta att Göran Lundegårdh är specialiserad på att operera överviktiga, så kallad obesitaskirurgi, och att han har varit med och byggt upp kliniker i Stockholm och Köpenhamn, som han i dag är chef för.
Totalt genomförs årligen 1 600 operationer på dessa kliniker. Antalet nöjda patienter är stort. Men det positiva hamnar under det negativa.

Det har hänt förr att Göran Lundegårdh hotats av missnöjda patienter som säger att de ska hänga ut honom och kliniken.
»De har sagt att de ska misskreditera oss på det här sättet«, säger han.

»Vid sådana tillfällen brukar vi bjuda hit patienten och gå igenom hur regelverket ser ut. Då brukar patienten få förståelse för det«, säger han.
För det finns ett omfattande regelverk som hanterar felbehandling. Läkare har en skyldighet att anmäla fall som kan klassas som felbehandling till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Visar det sig vara felbehandling finns det försäkringar som täcker kostnaderna. Bedöms felbehandlingen vara grov får kliniken en prickning.
Det är där, hos HSAN, som det aktuella ärendet befinner sig just nu. Det kan dröja ett år innan det avgörs. Men på nätet är han alltså redan dömd.

Även om det är som specialist Göran Lundegårdh har fått kritik, så spiller kritiken över på hans ledarskap. Hans medarbetare har tagit mer illa vid sig än vad han själv har gjort.
I början gick en del av dem och trodde att folk tittade snett på dem på gatan.

»De känner sig också angripna. Den här patienten har riktat kritiken mot mig personligen, men flera medarbetare ser det inte på det sättet. De tycker att det är taskigt«, säger han.
En av medarbetarna kontaktade också bloggerskan och bad henne att ta bort inlägget, dock utan framgång.
Själv har Göran Lundegårdh fått rådet av verksamhetens marknads­ansvariga att själv inte bemöta patientens kritik, utan att invänta hsan:s bedömning. När uppmärksamheten ökar blir intresset större, vilket bara gör skadan värre. Om Göran kontaktar bloggerskan kanske hon skriver ett blogginlägg till.
Fast tystnaden har inte bitit på kritiken. Blogginlägget ligger kvar överst på listan, månad efter månad.
»Jag trodde att det skulle försvinna. Men det har en otrolig förmåga att nagla sig fast«, säger Göran Lundegårdh.

Går det att värja sig mot den nya formen av paparazzi? Går det att hindra att informationen som du delar med dina medarbetare på ett möte hamnar i orätta händer? Eller att dina medarbetare eller kunder talar illa om dig på sina bloggar eller på Facebook?

Tja, du kan fatta beslut om att inga mobiltelefoner får ligga framme på bordet under möten och du kan förbjuda medarbetarna att nämna sin arbetsplats på Facebook. Men det lär knappast kunna bromsa utvecklingen. Den nya arenan kommer inte att återgå till den gamla, den lär snarare växa och utrustas med ännu mer raffinerade verktyg, som gör att du bevakas ännu hårdare.

»Som chef är du alltid sedd. Du vet aldrig när någon har en bandspelare med sig eller om någon tar en bild som hamnar på nätet«, som Marianne Samuelsson uttrycker det.
Med facit i hand konstaterar hon att det finns mycket hon hade kunnat göra annorlunda.

»Jag har funderat mycket på det här. I dagsläget hade jag agerat annorlunda. Jag har haft som metod att vara öppen och lite provocerande. Jag vill att frågorna ska bli belysta från mer än ett håll. Det blir en bra dialog då. De flesta brukar tycka att det är ett bra sätt att diskutera, att alltid få motfrågor, att det ena svaret inte är det enda. Men om jag hade varit medveten om att det jag sa skulle bandas eller användas vid andra tillfällen hade jag varit mer försiktig«, säger Marianne Samuelsson.

I Kompetensgalans undersökning frågade man bland annat: »Ser du fördelar med att medarbetarna granskar sina chefer hårdare och använder sociala medier till att sprida information?« 44 procent svarade ja på frågan. 36 procent svarade att det är ett illojalt beteende.

Göran Lundegårdh tror att chefer får lära sig att leva med den här typen av angrepp.
»Det kommer att bli mer och mer.«
»Den här utvecklingen är inte alls bra för ledarskapet. Det ser man ju på det politiska ledarskapet i dag. Människor ska vara felfria. Om man granskar alla in i minsta söm så har alla fel och brister. Det förhindrar rekrytering och gör att människor inte vågar agera«, säger han.

Marianne Samuelsson anser att det inte bara är ledarskapet som tar stryk.
»Det är också en risk för demokratin. Vi tycker att de nya sociala medierna är så demokratiska, eftersom det är något som alla kommer åt. Men risken är ju att man aktar sig lite mer, blir lite försiktigare. Och jag är inte säker på att det i slutändan gör det till ett mer aktivt demokratiskt samhälle«, säger hon.

Särskilt oroliga är dock inte de svenska cheferna. Hela 77 procent av deltagarna i undersökningen svarar nej på frågan om de i chefsrollen är oroliga för att hamna mitt i ett medie­drev. 13 procent svarar ja.
»Det jag har lärt mig är att allt man gör ska man stå för. Även om man agerar tufft så måste man göra det öppet. I ledarskapet kan man inte ha några hemligheter«, säger Göran Lundegårdh.

Vill du förbereda dig för ett chefskap på den nya arenan är det en bra början att känna till risken. Ditt eller verksamhetens rykte är ständigt i fara. Att låta sociala medier bli en del av ditt ledarskap kan bli en framgångsfaktor.

För Marianne Samuelsson blev avlyssningen en mardröm, men chefens nya verklighet behöver inte leda till undergången.

 De som klarar sig bäst i den nya sociala ekonomin, den som av Erik Qualman kallas Socialnomics, är de som lyckas sätta fingret på de sociala mediernas puls och försöker följa med. De som finns med på den nya arenan och använder sig av samma spelregler som användarna.

I USA finns åtskilliga exempel på företag som följer vad som skrivs om dem på forum, Twitter och Facebook och som för en dialog direkt med sina kritiker. Det finns också företag vars hela affärsidé är att städa upp bland folks rykten på nätet.

Liknande exempel finns även i Sverige. I början av juni förra året fick Apotekets varumärkesdirektör Eva Fernvall höra att »det håller på att hända saker på Facebook«.
Orsaken var en reklamfilm för en serie hudvårdsprodukter från Apoliva, som är Apotekets eget varumärke.
Uppenbarligen var reklamen utmanande – i varje fall modellen som medverkar i reklamfilmen – för den inspirerade till grundandet av en Facebookgrupp med det talande namnet »Jag är rädd för tjejen i Apoliva­reklamen«.

På kort tid blev det en av de mest uppmärksammade grupperna på Facebook. När detta skrivs har den drygt 102 000 medlemmar.
I gruppens beskrivning skriver grundaren så här: »Jag skapar denna grupp för oss som behöver någonstans att söka stöd och få prata ut. Det är bara en tidsfråga innan den når våra drömmar och terroriserar oss i sömnen. Gör en insats, anslut dig!«

 På den nya arenan ökar individens makt. Den enskilda personen har större möjlighet att göra sig hörd än tidigare.
Det är svårt att avgöra hur många av medlemmarna som verkligen är seriösa kritiker och hur många som har gått med i gruppen för att de tycker att det låter som en kul grej.
Men 102 000 människor utgör en väldigt stor folkmassa. Och att ha 102 000 organiserade kritiker borde kunna göra vilken chef som helst nervös.
Apoteket valde att varken förfasa sig eller avfärda gruppen, utan att ta seriöst på kritiken. Och göra något bra av den.

Facebookgruppen fick snabbt stort utrymme i media. Det fanns ett stort intresse för den här typen av aktiviteter bland dem som skrev artiklarna, tror Eva Fernvall.
Facebookkampanjen väckte en del ifrågasättande röster om reklamens utformning på ledningsnivå, men ingen rädsla bland medarbetarna.
»Jag tror att kampanjen på något sätt blev en bekräftelse för många att vi är moderna. Det har naturligtvis underlättat arbetet för mig«, säger Eva Fernvall.
»Jag har inga siffror att luta mig mot, men jag tror att diskussionen gjorde att försäljningen ökade. Vill man driva varumärket framåt måste man våga saker och ting. Det underlättar att man kan ha en positiv syn internt«, säger Eva Fernvall.

Under 1990-talet var Eva Fernvall ordförande i Vårdförbundet. Under Vårdstrejken i mitten av seklet fick hon känna på hur det kändes att bli kritiserad offentligt.
Sedan dess har kanalerna för kritik blivit många fler. Och dessutom av en helt annan kaliber än tidigare.
»Det är svårare att följa vad som sägs i de sociala medierna. Hastigheten är så hög och volymerna är så stora. Det är omöjligt att själv ta till sig allt som sägs. Ska man göra det så lär man inte göra ett bra jobb som chef«, säger Eva Fernvall.

Innan Apoliva-debatten hade hon ingen egen erfarenhet av Facebook. I dag köper Apoteket tjänster av ett externt företag för att kunna följa vad som sägs på de sociala medierna.
»Jag förstod att vi behöver en tydligare strategi för sociala medier, vilka delar vi ska följa och hur vi vill möta kunderna på den här nya arenan.«
Det är inte enbart för att möta kunderna som det är viktigt att förstå den nya arenan.
»Min roll som chef är att göra världen större för oss, så att vi hela tiden vågar pröva nya saker. Att vara nyfiken och intresserad av allt, även det som sker utanför vårt eget arbete, måste vara en ledstjärna.«