”En kvinnlig regissör kan inte komma full till jobbet”

Foto Thron Ullberg
Publicerat 2019-04-17

Diskussionen om manliga genier och härskartekniker på scenen har varit het på sistone. Men i vår är det faktiskt tre kvinnliga regissörer som står bakom de mest framgångsrika showerna. Chef träffade dem för ett samtal om ledarskapets villkor på scenen.

Sanna Nielsen var först ut i januari med en succéshow på Hamburger Börs. Sedan har Lisa Nilsson haft en triumfartad premiär på Rival. ”Ingen platt skiva, ingen konsert, ingen show, utan en hel föreställning”, jublade recensenterna. Därefter Magnus Carlsson som fått såväl Alingsås som Askersund att sjunga och dansa på sin rikstäckande jubileumsshow. Dessemellan bland annat Grammisgala och Melodifestival på scen och i tv.

Bakom alla dessa produktioner – tre kvinnliga regissörer.

Vera Prada, Anna Ståhl och Linda Hansson är de hetaste namnen inom showbiz just nu när det kommer till ledarskap.

De känner varandra väl, har jobbat ihop många gånger. Dansat och körat bakom alla stora stjärnor. Varit koreograf- och regiassistenter. Är vänner och konkurrenter. Regissörer och kvinnor.

På andra scener går tonerna höga om maktmissbruk, hot och våldsamheter, manliga egon, vanstyre och bristande ledarskap. Chef bjöd därför in dessa tre framgångsrika kvinnliga regissörer till ett rundabordssamtal om ledarskap.

Med er tre i täten för de mest framgångsrika showerna i vår får man känslan av att brudarna håller på att ta över regipinnen inom showbiz.

Anna Ståhl: ”Jag har inte räknat. Vet inte om det är fler kvinnor nu, fast när du säger det så … Man lyfter också fram kvinnor på ett annat sätt än tidigare. På affischer, i rollistor. Det finns en större medvetenhet. Men jag tror att det är vanskligt att särskilja utifrån kön. Det finns många olika sorters ledarskap. Alla manliga regissörer som jag har jobbat med är olika, precis som de kvinnliga.”

Vera Prada: ”Med alla år som vi har jobbat är det dags att göra större jobb i branschen. Det bygger på den erfarenhet jag har i bagaget. Sedan tycker jag att jag har förståelse och empati för helheten, inklusive vardagslivet och hur människor mår. Därför är det fantastiskt att vara i en position där man själv kan bestämma tider och villkor.”

Anna Ståhl: ”Jag får frågan om hur jag får ihop allt, om det inte är stressigt. Jag känner inga killar i chefsposition som får den frågan.”

Ur regissörernas fotoalbum:

Avundsjuk
På Melodifestivalen 1998 dansade Linda Hansson (t h) och Vera Prada (t v) bakom Nanne Grönlund som sjöng låten Avundsjuk.
Girlpower på Skansen
Vera Prada är regissör och producent av Allsång på Skansen. Här tillsammans med Sanna Nielsen och studiokvinnan Pernilla Isedal.
Stjärnspäckat
I tio års tid har Anna Ståhl turnerat som artist, koreografi- och regiassistent på julshowen Stjärnklart.
Musikvideo
Vera Prada koreograferade och dansade med Peter Jö- back i kortfilmen ”Släpp in mig” 2011.
koreograf
En stor del av Anna Ståhls tid består i att koreografera och sedan repetera med dansarna.
Mellofest
Lina Hansson på scen på Melodifestivalen i ett dansnummer koreograferat av Vera Prada.
"Inga killar i chefsposition får den frågan”

Finns det en annan förväntan på er?

Linda Hansson: ”När man träffar folk första gången upplever jag att man måste bevisa otroligt mycket för att få förtroende. Jag ifrågasätter att det skulle vara så om jag varit man.”

Anna Ståhl: ”Det finns i varje fall en förväntan på att vi ska ta ansvar för jämställdhet. Som när den manliga producenten säger och så måste vi ju ta upp de här jämställdhetsfrågorna och tittar på mig. Men överlag är förväntningarna höga, oavsett kön.”

Linda Hansson sitter tillbakalutad på pinnstolen under strålkastarens sken. Vi är på Intiman i Stockholm. Hon kommer precis från en hektisk period där hon varit showproducent för Melodifestivalen samtidigt som hon riggat Magnus Carlssons jubileumsshow och rullat ut Eric Gadds show på turné.

”Ett hysteriskt men lyckat år hittills”, sammanfattar hon.

Snett emot henne sitter Anna Ståhl som är den enda som tränats i ledarskap. På Royal Academy of Dance i London valdes några elever ut att parallellt med balettundervisningen tränas till lärare och danskaptener. Från tolv års ålder.

Anna Ståhl har undervisat sedan hon var 15 och har gjort koreografi sedan hon var 16. Hon har jobbat i många år med regi utan att inneha titel, men regidebuterar nu officiellt med Lisa Nilssons show Den kvinnan som är jag.

Den tredje kvinnan i vårt samtal, Vera Prada, kommer med andan i halsen direkt från ett möte med ett skivbolag, på tom mage trots att det är efter lunchtid. Efter en avocadosmoothie berättar hon att hon börjat producera Allsång på Skansen, hennes femte produktion bara i år. Tidigare har hon bland annat gjort Sanna Nielsens krogshow och Grammisgalan, Idrottsgalan och Talang i TV 4.

Berätta mer om hur ni ser på er roll. Skulle man kunna kalla er för mellanchefer?

Linda Hansson: Det är knepigt när man hamnar i ett mellanläge. Man vill vara lojal mot en artist men har kanske en producent som vill något helt annat. Då skapas drama och man vet inte vems parti man ska ta för man är mån om att ha en god relation med båda. Men vägen ur det har alltid varit att försöka vara ärlig åt båda håll.”

Anna Ståhl: ”Visst har vi en mellanposition men det beror mest på vem man har ovan sig. En del producenter lämnar mycket frihet till dig, andra är mer kreativa och vill vara med i processen. När man har en uppdragsgivare som beställer en föreställning och en artist, då har man helt plötsligt två chefer att ta hänsyn till. Man måste kommunicera både uppåt och neråt. Jag tycker att lyhördhet är själva jobbet. Jag säger inte till folk exakt hur de ska göra. Att regissera är på engelska to direct. Det är så jag ser det. Jag bygger förutsättningar och sedan riktar jag saker och människor åt olika håll.”

Vera Prada: ”En annan viktig uppgift är att vidarebefordra rätt information till rätt person. Jag ser mig som ett filter och tänker igenom vad jag säger till vilka och vad jag håller för mig själv. Så att det blir trevlig och bra stämning.”

Anna Ståhl: ”Det är viktigt att tidigt uttala förväntningar, tankar och idéer kring vad vi vill med föreställningen. Det gör att folk blir kreativa, att de känner sig sedda och inräknade i processen och att de vet vart vi är på väg. Det är en balans, som du säger, om vad man ska delge olika människor. Man är den första som får veta vad som hänt och tvingas prioritera på två sekunder. Man blir exekutiv. Då är det bra att ha varit dansare och fått öva sig på att vara flexibel. Vi har verktyg som vi fått under flera år i olika produktioner som man förhoppningsvis också förbättrar lite. Jag tror det påverkar vårt ledarskap.”

”Jag ser mig som ett filter och tänker igenom vad jag säger till vilka och vad jag håller för mig själv”

Linda Hansson: ”Min uppgift är att få med alla på tåget – artister, ljus, ljud, kostym med mera.”

Anna Ståhl: (Nickar ivrigt från sin stol): ”Det är själva kicken när man känner att man lyckas, när alla är på väg åt samma håll. ”

Vera Prada: ”För mig är det också viktigt att hålla en bra grupp för då blir arbetsmiljön bra. Det ska vara roligt att gå till jobbet. Det är nödvändigt att komma ihåg att man är inget utan ett bra team och att alla i en produktion är viktiga. Men det handlar också om att ta snabba beslut. Ofta mitt uppe i en annan tanke. Vilken färg ska det vara här? Hur ska ljuset förflytta sig?”

Hur hittar ni beslutskraften?

Linda Hansson: ”Det handlar om att man har en vision, så att man vet vad man vill.”

Anna Ståhl: ”Jag älskar att ta beslut. Får så mycket överskottsenergi av den där beslutskraften.”

Linda Hansson: ”Frågan är hur mycket man kan stampa in på andras områden. Jag har slutordet men det handlar också om respekt för varandras yrkesroller. Om en ljusdesigner sätter ett ljus kan jag inte styra upp för mycket efter mitt tycke då riskerar jag att döda hens kreativitet. Om man tycker olika får man försöka hitta något som båda kan leva med.”

Vad är utmanande? När ångrar ni
att ni tagit på er regissörsrocken?

Anna Ståhl: ”Jag har aldrig tänkt så. Det har i stället handlat om omständigheter som måste lösas och det är jag som måste göra det. Jag önskar då oftast att jag sagt till tidigare eller bett om hjälp. Jag har blivit bättre på det. Det kan handla om att saker går sönder så att man sätter människor i fara. Ofta i situationer där du pressat på om en idé i stället för att lyssna till din magkänsla. På Stadsteaterns uppsättning av Peter Pan hände det flera farliga situationer. Lärdomen var att lita på magkänslan, säga ifrån tidigare, ta det där snacket ett varv till.”

Vera Prada: ”Ja, säkerhet är läskigt. Jag har fått lära mig att tänka lite extra på det.”

Anna Ståhl: ”Vi måste ta in de experter vi har tillgång till. Sedan tvingas vi ta i konflikter, det är en del av jobbet även om det är tufft ibland.”

Hur får man individualister, stora egon och kreativa stjärnor att samarbeta på scen?

Anna Ståhl: ”Stora egon finns helt klart fortfarande och är kluriga att hantera. Jag ser det som min uppgift att se till att de inte trampar på andra, men jag försöker inte ändra på personen utan istället skapa förutsättningar för att alla får plats på sitt sätt.”

Linda Hansson: ”Återigen handlar det om konsten att ha goda relationer, att se folk men ändå styra dem. Att vara lite psykolog. Fundera ut hur jag ska kunna samarbeta med den här personen och samtidigt få igenom så mycket som möjligt av min vision. Samtidigt vara beredd på att andra kommer med bra idéer. En kreativ process kan ta många vägar vilket är fantastiskt.”

De händelser som framkommit efter dokumentären om Josefin Nilsson har tydligare än någonsin visat på vikten av ett gott ledarskap, hur ser ni på er egen roll i skenet av det som hänt?

Linda Hansson: ”Med tanke på vindarna som blåser i Sverige generellt men tydligt också i vår bransch, ser jag det som min plikt att se till att allt går rätt till i de samarbeten och kreativa grupper jag befinner mig i. Att alla känner sig trygga och bekväma i relation till varann. Det är viktigt att få folk att förstå att OM något inte känns bra eller om man ser något som inte känns schysst, att man vågar träda fram och berätta. Och att då bli sedd och lyssnad på med respekt. Jag hoppas och tror att vi är i en tid där vi faktiskt håller på att forma om djupt rotade strukturer och normer. En förändringens tid och det kan bara bli bättre!”

Anna Ståhl: ”Jag önskar att man alltid reflekterar över sitt ledarskap, och inte bara när eller om det är kris. Fokus bör ligga på uppgiften och på att utvecklas. Konflikthantering kräver kunskap, mod och arbete. Något man får ta ansvar för att öva på. Ibland tror vi kanske att bra ledarskap ska vara en talang. Fallenhet kan man ju ha, men det kräver som sagt utveckling och kunskap.”

Fotograf Thron Ullberg smyger runt ute i salongen. Rökmaskinen väser ut sina puffar. Det är hög tid att avrunda. Regissörerna har mycket att göra och vi måste hinna med fotograferingen.  Men en sista fråga; den om det manliga geniet, demonregissören.

Får ni hållas med era kreativa idéer? Får ni samma utrymme?

Vera Prada: ”Jag är i en annan värld, inom tv- och krogshow, där mina mentorer och förebilder har varit gaykillar och andra fantastiska regissörer. Jag har aldrig stött på de manliga demonregissörerna utan jag känner mig lyssnad till. Jag tycker att jag får igenom mina kreativa idéer.”

Anna Ståhl: ”Jag tycker att kraven är högre på att leverera och vara duktig – och inte komma full till jobbet. Det finns många historier från förr i tiden. Hade jag betett mig så hade jag rykt på en gång.”

sarahammarkrantz
reporter
Gör personporträtt och skriver om psykologi, hälsa och ledarskap. Är även författare till en bok om positiv psykologi ”Lycka på fullt allvar”, som hon skrivit tillsammans med psykologen Katarina Blom.

Logga in gratis!

Artikeln du vill läsa är låst. Du behöver logga in på chef.se för att fortsätta läsa. Det är enkelt och kostnadsfritt, allt som behövs är din mailadress.

Digitalt innehåll
Du får obegränsad tillgång till allt kostnadsfritt innehåll på chef.se
Digitalt innehåll
Du får obegränsad tillgång till allt kostnadsfritt innehåll på chef.se