Lediga chefsjobb
Alla chefsjobb

Stefan Lindeberg: Han är klippan bakom olympierna

Okategoriserade
Text: Redaktionen
Publicerad
Foto: Lars Pehrson/Scanpix.

Den 14 juli 2008 krängde Ara Abrahamian av sig sin olympiska bronsmedalj, slängde den på brottarmattan och lämnade prispallen i Peking-OS.

Hans agerande var en protest mot att han ansåg sig skandalöst bortdömd i semifinalen, men det var också en skandal i sig att han demonstrerade under prisutdelningen.

Incidenten blev startskottet för några intensiva dygn för Stefan Lindeberg, ordförande och verksamhetschef för Sveriges olympiska kommitté. På extremt kort tid var Lindeberg tvungen att sätta sig in i brottningens regelverk.

Hade Abrahamian rätt i att han blev bortdömd? Vem överklagar man till? Hur fungerar idrottens skiljedomstol? Vad säger vi till pressen? Frågorna var många och det var ont om tid.

Situationen spetsades till av att Gunilla Lindberg, SOK:s generalsekreterare, också är vice ordförande i Internationella olympiska kommittén och hade lojaliteter mot den olympiska rörelsen, som såg Abrahamian som en festförstörare av stora mått.

För Stefan Lindeberg var dock valet självklart: Den aktive idrottaren ska stöttas till hundra procent.
»Det var imponerande att se Stefan Lindeberg då, säger en medarbetare. På ett dygn lärde han sig mer om brottningsregler än vad brottningsförbundets representanter kunde. Jag tror att han var vaken i 48 timmar. På dagen för att sitta i en improviserad rättssal på hotellet, prata med media och hjälpa Ara med praktiska saker, på natten för att konferera med Sverige om juridiska strategier.«

På något sätt är det Stefan Lindeberg i ett nötskal. I sina dubbla roller – både ordförande och verksamhetsansvarig i Sveriges olympiska kommitté – viker han aldrig från huvuduppdraget: Att stötta svenska idrottare i OS.

Han är alltid noggrann och påläst, och han tvekar inte att göra saker själv. Genom det här sättet att vara har han skaffat sig ett grundmurat förtroende som idrottsledare.

»Han är oerhört kunnig. Vad man än diskuterar har han djup och kunskap. Det är en bra grund för chefskap«, säger en kollega.
»En perfektionist både i små och stora frågor«, säger en annan.

Stefan Lindeberg var själv kanotist, och var på 1980-talet förbundskapten för kanotlandslaget. Efter flera år på Länsstyrelsen i Södermanland kom han till SOK i slutet av 1990-talet.

Chefs betyg på Stefan Lindeberg: 29 av 40:

Ledarstil: 4
Stefan Lindeberg leder genom exempel. Han är den i SOK – ja, kanske i hela idrotts-Sverige – som har den allra bredaste kunskapen om elitidrott. Resultatinriktad, strategisk och mycket systematisk. Hans noggrannhet kan göra honom omständlig. Å andra sidan är han social och inbjudande, mån om att lyssna in synpunkter från alla och envar. Strävar alltid efter konsensus, både i styrelsearbetet och på SOK:s kansli.

Delegering: 3
Har skapat en platt organisation  där de anställda kan gå in och ut i projektgrupper och förväntas ta ansvar. Samtidigt släpper han aldrig kontrollen. Medveten om att ansvaret i slutänden är hans lägger han sig gärna i. Kan ta på sig väl många uppgifter själv i stället för att släppa fram andra.

Beslutsfattande: 3
Ser noga till att låta fakta styra besluten, inte intuition, och vågar därmed också fatta beslut som kan verka svåra. Hämtar synpunkter, vänder, vrider, frågar igen, funderar ett varv till, och kommer därefter ofta med en lösning som ingen annan sett. Ser till att utnyttja precis all tid före deadline, och ibland mer än så. Fördel: besluten blir oftast riktiga. Nackdel: de blir aldrig snabba eller tidiga.

Rekrytering: 3
Har sakta byggt ut organisationen. SOK:s sportchefer är headhuntade, och är uteslutande före detta förbundskaptener. Övrig personal är en blandning av personer som har sökt sig dit eller som handplockats. Har som ambition att bryta mansdominansen, men har inte lyckats.

Kommunikation:
2
Kan diskutera vilket ämne som helst, med vem som helst. Lika naturlig med toppolitiker som med en materialförvaltare. Ändå är kommunikation inte Lindebergs starkaste gren. Internt tenderar han att bli luddig och komplicerad, externt har han inte pedagogiskt lyckats förklara SOK:s roll. För många inom SOK är det frustrerande.

Konflikthantering: 5
Brusar aldrig upp eller höjer rösten. Lyssnar alltid på motargument, och jobbar sedan ännu hårdare för att lösa problemet. Står rakryggad när det blåser.

Motivation: 4
Brinner själv för idrotten och för att stötta idrottarna. Hans hängivenhet smittar av sig. Kan bli bättre på att spontant berömma sina medarbetare för ett väl utfört jobb. Det finns en risk att personalens glädje över att få förbereda landets bästa idrottare för OS tas för självklar.

Personligt: 5
Mycket omtyckt som en lättsam och social kille från Nyköping med fötterna i myllan. Har en allmänbildning som gör honom till en både rolig och intressant samtalspartner. Har ett enormt kontaktnät i idrottsvärlden som inte i första hand skapats av taktiska eller professionella skäl.

Totalt: 29 (av 40)

Läs mer: Se var Stefan Lindberg hamnar i Ledarligan – listan över testade chefer

När Carl-Gustav Anderberg avgick som SOK-ordförande 2000 ställde Lindeberg upp som motkandidat mot valberedningens kandidat Carl Eric Stålberg, då bas för skidlandslaget och styrelseordförande för Swedbank.
Lindeberg vann med röstsiffrorna 23-12!

Under sina tio år som ordförande har han fått mycket beröm för att ha utvecklat SOK:s talangutvecklingsarbete och stramat upp uttagningskriterierna till OS så att det blir mindre godtycke. Han har hunnit vara med om både framgångsrika (2004 och 2006) och mindre framgångsrika olympiska spel (2008).

Enligt många trivs han bäst när han får vara nära idrottarna, på plats vid en turnering, för att serva och vara till hands. Men medan idrottarnas värld präglas av adrenalin, snabba ryck, intuition och hög puls så styrs Stefan Lindebergs ledarskap nästan av motsatta värden.

Allt Stefan Lindeberg gör är noga genomtänkt, baserat på fakta och processat till vägs ände. Att ha en chef som är både kunnig och noggrann skänker trygghet till organisationen – men Stefan Lindebergs metodiska och omsorgsfulla förberedelser har en baksida: Besluten fattas aldrig snabbt.

En synpunkt som delas av både hans medarbetare i idrottsvärlden och hans tidigare kolleger på länsstyrelsen.
»Det är verkligen inte fråga om förhastade beslut, säger en person i hans närhet. När det gäller viktiga frågor är det förstås bra att inte slarva, men ibland skulle jag, i min roll, vilja ha ett snabbare agerande.«

»När man redan har stämt av med omgivningen både en och två gånger kanske man inte behöver göra det en tredje också«, säger en annan person.
»Men Stefan vet att det är han som måste stå för SOK:s beslut, så han vill vara säker, det får man acceptera.«

Ytterligare en anställd på SOK säger:
»Det är sällan så att det missas deadlines, men om det går att flytta fram dem så sker det. När han väl sätter ned foten kan det därför plötsligt bli ganska stressigt.«

Sveriges olympiska kommitté består av 35 medlemsförbund för de idrotter som finns med på det olympiska programmet. Kommitténs uppgift är att organisera och förbereda svenskt OS-deltagande, ta ut de tävlande och utveckla den svenska elitidrotten.

Som arbetande ordförande i SOK ska Lindeberg dels leda det dagliga arbetet inom SOK, dels leda styrelsearbetet samtidigt som han ska ena 35 idrottsförbund som inte alltid har samma agenda.

De senaste åren har varit turbulenta inom idrottsrörelsen. I september 2008 skrev regeringen i en proposition att man ville främja en ny elitorganisation – i praktiken en sammanslagning av SOK, Riksidrottsförbundet och Svenska Handikappförbundet.

Sedan dess har en dragkamp pågått mellan SOK och RF. Det är dels en debatt om hur den svenska idrotten bör vara organiserad, dels en kamp om makt och pengar.

Striden har ställt helt nya krav på Stefan Lindeberg, som av medierna ofta tvingats ut i debatt med RF-ordföranden Karin Mattsson Weijber. Det är en del av ordförandeuppdraget som Stefan Lindeberg inte är särskilt intresserad av, och åsikterna går isär när det gäller hur han har klarat uppgiften.

En SOK-anställd säger:
»Han är inte naturlig som offentlig person. Han har till exempel inget intresse alls av att sola sig i glansen av olympiska medaljörer. Däremot är han en visionär och strateg, och har nog inget emot att ta debatten.«

»Jag tror att ett ok vilar över honom när det gäller den offentliga delen av jobbet. Det är en strategi som vi måste se över. Men det är inte lätt att vara en 60-årig grånad man om man har en yngre blond kvinna emot sig. De mediala vindarna blåser inte åt mannen i de lägena.«

Ute i de olympiska förbunden har man noterat samma sak. »Slipad och kunnig, men otydlig«, är ett omdöme.

En förbundsordförande säger:
»Som banérförare för elitidrotten är han bra, men han får inte alltid ut det han vill säga. Ibland tycker jag att han talar i gåtor, och jag förstår inte om det är avsiktligt eller inte. Antingen är det för att han måste vara diplomat i sin roll för att inte stöta sig med något av de 35 specialförbunden, eller så får han helt enkelt inte till det.«

Det kan också vara så att Stefan Lindeberg känner sig bakbunden av sina dubbla roller som både ordförande och verksamhetsansvarig.
»De här ständiga slitningarna mellan RF och SOK har inte varit bra. Jag känner Stefan som en visionär och pragmatiker, men han har inte lyckats förklara tydligt vad SOK står för, och jag tror att det kan bero på att han måste hantera en motspänstig styrelse parallellt med att han ska leda verksamheten.«

En annan idrottsledare påpekar att det var »mot all praxis« som Lindeberg valdes till ordförande 2000 trots att han redan var anställd som sportchef. Normalt sett leds ju verksamheten av den högste tjänstemannen, i det här fallet SOK:s generalsekreterare Gunilla Lindberg.

Eftersom Gunilla Lindberg har så många åtaganden inom Internationella olympiska kommittén har man valt att låta henne fokusera på dem, och samtidigt vara en sorts internationell olympisk ambassadör för Sverige.

Men för att inte Stefan Lindebergs arbetsbörda ska bli orimlig har personalansvaret lyfts från honom till ekonomichefen Robert Andersson.

Även de som jobbar med Lindeberg dagligen märker av en viss luddighet i kommunikationen.

»När han har ett problem att lösa blir han väldigt inåtvänd. Sedan när han har kommit på en lösning och ska presentera den kan det bli väldigt komplicerat. Det är som om man får följa med i varje tankebana i stället för att han säger vad han har kommit fram till.«

Debatten om hur den svenska idrotten ska organiseras är förstås en ödesfråga för SOK, och därmed Stefan Lindeberg. Även om de flesta tycks vara överens om att det är en debatt som Lindeberg inte klarat till fullo, verkar det av många ses som en radanmärkning i hans ledarskapsbetyg.

I stället återkommer de till hans djupa kunskaper (»han är en stark ordförande, det är ingen som gör honom rangen stridig«), hans ständiga vilja att förkovra sig (»Stefan har böcker om träningslära och fysiologi på sängbordet. Han vet hur man ska träna vare sig man är puckelpiståkare eller hockeyspelare«), och hans förmåga att skapa en familjär stämning på kontoret (»Han är bra på att lyssna och låter en alltid tala till punkt«).

»Vi har en platt organisation där alla kan rycka in och göra lite av varje. Dörren till hans kontor är alltid öppen.«

Utom när Stefan Lindeberg »går in i tunneln« som han brukar säga. Då har han fått ett problem att lösa, och öppnar som regel inte dörren förrän han har kommit på en lösning, vilket kan ta både en och två dagar. Om han ändå ger sig ut till kaffeautomaten är det med blicken fäst i golvet och med ögonbrynen neddragna.

»Han brukar säga till innan han går in i en sån period, så vi inte ska tycka att han är otrevlig«, säger en kollega.

Och när han kommer ur sin bubbla visar det sig att grubblandet oftast gjort nytta. Det är, enligt en av de anställda, fördelen med att Stefan Lindeberg hör sig för och frågar runt så mycket innan han fattar beslut. Till slut har han skaffat sig ett helikopterperspektiv och har mest information av alla.

»Då kommer det oftast en lösning som ingen annan har tänkt på. Han har inte förklarat exakt hur det hänger ihop, men han hävdar själv att det är hans bakgrund som arkitekt som hjälper honom att lösa problem.«

Det är bland annat den egenskapen som gör att en kollega kallar honom »Sveriges största idrottsledare« och en annan »en oerhörd tillgång för svensk idrott«.

Deras enda bekymmer är att inte flera har upptäckt det. Nu i februari följer miljontals svenskar sändningarna från vinter-OS i Vancouver och hejar på de svenska idrottarna. Men deras chef sedan tio år är fortfarande anonym för den breda allmänheten.

»Ta allt arbete han la ner på fallet med Ara Abrahamian. Det slutade med att brottningens regler gjordes om, och allt var Stefans förtjänst. Det är ingen utomstående som har en aning om hur hårt han jobbade för den saken. Själv verkar han inte bry sig.«

»Det borde finnas ett stråk av självhävdelse någonstans hos honom, men han uttrycker aldrig det.«

Reporter: Ulf Roosvald

Fotnot: Cheftestet publicerades för första gången i Chef nr 2 2010.

Stefan Lindeberg svarar på Cheftestet:

”Jag är engagerad och förväntar mig att mina anställda tar eget ansvar. På SOK finns oerhört kompetent folk. De är olika, men det är inte en slump, tanken är ju att deras olikheter och åsikter ska brytas mot varandra.

Jag försöker lyssna så mycket som möjligt på vad de tycker för att hitta lösningar. Då kan beslutsprocessen ibland ta lång tid, och jag inser att det på ett sätt är en svaghet och att det kan vara frustrerande.

Men jag kan ta snabba beslut. Under ett OS då det kan bränna till går det inte att ta en massa betänketid.
Dålig på att delegera? Nja, det tror jag inte, men om jag tar på mig mycket själv är det väl ett resultat av att jag brinner för våra uppgifter.

När det gäller kommunikationen kan jag förstå tveksamheten kring debatten med Riksidrottsförbundet. Det finns säkert de som tycker att jag borde säga ifrån tydligare var vi står.

Men för oss på SOK är debatten bara ett störande moment. Vårt uppdrag är att utveckla elitidrotten, och det är vad jag brinner för. Jag har ingen ambition att driva idrottspolitik, och jag vill inte att idrottspolitiska bråk ska ta fokus från vår huvuduppgift. Det andra ger bara negativ energi. Därför väljer jag ibland att ligga lågt.

SOK är förstås inget konfliktfritt område, men jag skulle ha blivit förvånad om någon påstod att jag brukar brusa upp eller gorma och skrika. När det gäller uttagning till OS har vi numer ett så tätt samarbete med förbundskaptenerna att det aldrig ska behöva bli konflikter.

Mitt arbete inom idrotten har lärt mig att man måste acceptera människors svaga sidor för att deras riktiga styrkor ska komma fram.

Sedan vet jag att jag borde vara bättre på att berömma folk när de gör något bra. Jag tar saker och ting för givet. Vi har väldigt duktig personal och därför blir jag inte förvånad när de gör något bra.

Men det hindrar ju inte att det säkert skulle betyda mycket om jag sa det till dem också.”

 

Skapa ett gratiskonto, läs Chef digitalt för

0:-

  • Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!

Skapa ditt gratiskonto

Se alla våra erbjudanden