Lediga chefsjobb
Alla chefsjobb

»Det ska fan vara chef«

Okategoriserade
Text: Redaktionen
Publicerad

05.45, klockan ringer ilsket, kliver upp, sovit som en klubbad oxe och kommer sakta till insikt; simträning. Mumlar för mig själv: »Undrar om jag orkar simma i dag«. Hör min fru mumla tillbaka: »Klart du gör«.

Det avgör frågeställningen ganska snabbt. Klär på mig, packar en väska, stapplar ut i den iskalla bilen, framme vid simhallen, inser att jag inte packat simglasögonen, vänder hem igen (tur att det är nära).

Klockan är 06.15 när jag kliver i bassängen. Simmar två längder och känner: Fan jag skulle ha stannat i sängen, seg, trött och omotiverad. Kör ner huvudet, slutar räkna längder och bara kör. Efter ett bra tag tänker jag; Nej, nu får det vara nog. Tittar på klockan, 06.21. Jag har simmat 6 minuter! Jag kan inte gå upp. Kämpar på 24 minuter till och det känns som jag har korsat Engelska Kanalen.

Sedan fortsätter dagen i samma mönster, möte efter möte, tills de glidit ihop till en enda grå massa av investerare, bankers, journalister, budgetmöte, projektgrupper, kommittéer och liknande.

Fortsätter därefter med att svara på en aldrig sinande ström av mejl. De flesta svaren börjar med: »Ursäkta det sena svaret« (funderar på att lägga in det i en mall). Attesterar en hög reseräkningar och skriver under ett antal protokoll, läser några dokument och så den där känslan igen, att klockan bara rusat iväg utan att jag har hängt med.

Kan inte låta bli att tänka på August Blanches komedi »Ett resande teatersällskap« där huvudpersonen träffsäkert utbrister »Det ska fan vara teaterdirektör.« Och så är det nog.

Att hinna med uppfattas ofta som den svåraste biten av chefskapet. Ni som läst mina tidigare krönikor vet att jag inte håller med om det. Den verkliga utmaningen ligger på ett djupare plan och har med mer grundläggande krav på ledarskapet att göra.

En modern chef måste klara av att vara »både-och-chef«. Chef och kompis i en och samma person, både strategisk och operativ, öppen och stängd dörr, både spara och satsa, både gå på känsla och fakta, både ha integritet uppåt och förtroende nedåt, både satsa på jobbet och ha ett rikt liv utanför. Listan kan göras oändligt lång men jag tror att ni fattar poängen.

Dagens ledarskap kräver janusansikte, att vi chefer är medvetna om att vi förväntas ha dubbla roller och att vi dessutom klarar av att glida in och ut ur dem på ett tydligt sätt. Om mina medarbetare ständigt ser mig som en i gänget så är det nästan lika illa som om de ser mig som »han som bestämmer«.

Går jag bara på känsla så går det snart åt skogen och går jag bara på fakta så missar vi de chanser som bara dyker upp om man vågar lita på känslan. Om jag bara satsar på jobbet så tappar jag snart perspektiv och om jag bara satsar på mitt liv utanför jobbet så tappar jag snart jobbet.

När jag letar efter chefer så är det precis dem jag letar efter, de som tydligt klarar den här balansen. Personer som kan brusa upp och säga ifrån för att i nästa ögonblick föra ett logiskt resonemang om hur vi bäst ska lösa det vi nyss grälade om. Som vet att det är lika viktigt att skjutsa barnen till träningen som att leverera i tid (och som klarar både och). Som kan skratta när det ser som svårast ut och som blir deppade när det är för lätt.

Med andra ord enkla, men samtidigt komplexa individer som är trygga i sig själva och därmed klarar kraven från ett »både-och-ledarskap«. Personer som precis som Blanche – med glimten i ögat – kan utropa: Det ska fan vara chef!

Skapa ett gratiskonto, läs Chef digitalt för

0:-

  • Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!

Skapa ditt gratiskonto

Se alla våra erbjudanden