Cecilia Malmström om humor

Både kolleger och politiska motståndare brukar beskriva dig som en rolig person. Hur märks det i ditt ledarskap?
”Det är svårt att svara på, vi går inte omkring här och flatgarvar hela tiden. Ingen av mina medarbetare skulle hålla med om den beskrivningen en måndagsmorgon, innan jag har fått kaffe. Då är jag en riktig surkärring. Men jag är göteborgare. Vi tar inte saker på så himla stort allvar.”

Hur viktig är humorn för dig?
”Jag sysslar med väldigt allvarliga och tunga frågor. Politik är ganska tufft så humorn är en överlevnadsstrategi. Det hjälper mig att behålla någon slags distans till mig själv. Det gör arbetet mänskligare.”

Samtidigt sägs du vara extremt noggrann och ha ett starkt kontrollbehov. Går det ihop med roligheten?
”Det ena behöver inte utesluta det andra. Det går inte att skratta åt rapporter om hur flyktingar behandlas i södra Grekland. För att göra sig hörd måste man ta det på allvar. Och för att bli tagen på allvar i den här europeiska, ganska gubbiga miljön, är det viktigt att visa kunskap.”

Du ansvarar bland annat för EU:s asyl- och migrationspolitik. Hur hindrar du de tunga frågorna från att tynga ner dig?
”Det är en ständig kamp. Det finns inget komiskt i ensamkommande flyktingbarn som vandrat över hela världen och sitter inlåsta under fasansfulla former, eller unga kvinnor som sålts som sexslavar. De demonerna har man med sig på natten.

Men för att överleva får man försöka hitta andra ljusglimtar och ha en avslappnad atmosfär på jobbet. Man måste se till att man har en ventil till det där väldigt dramatiska.”

Hur lyckas man med det?
”Ibland kommer det av sig själv. Frågorna jag sysslar med är kontroversiella. Geert Wilders (holländsk, anti-islamistisk politiker, reds. anm.) har fått för sig att jag är roten till allt ont i Europa. Vi har aldrig träffats, men han har gått ut i flera artiklar och kallat mig ’jävla hippie’. Det är ju fantastiskt roligt!

Alla som känner mig vet att jag inte går runt som Di Leva och är barfota, men sådana saker gör arbetet lättare att skämta om. Jag föreställer mig att jag hälsar på honom i en fotsida klänning, med ett fång morötter i famnen.”

När du skulle tillträda som kommissionär tvingades du genomgå ett långt förhör inför Europa­parlamentet. Då drog du en vits…
”Gjorde jag ..?”

Det stod i tidningarna!
”Jaha, det kommer jag inte ens ihåg. Jag var så nervös, det kändes som att vara i en torktumlare i tre timmar.”

Har du något annat exempel på när humor har hjälpt dig i jobbet?
”Jag jobbar i en internationell miljö. Det är inte alltid lätt att komma med göteborgsvitsar som ska översättas i fyra led, även om jag har tvingat mina franska medarbetare att lära sig uttrycket ’det är ingen ko på isen’.

Ofta handlar det om små saker för att bryta isen. Jag träffade en turkisk minister i Danmark häromdagen. Han var otroligt allvarlig, men vi började skoja om det usla kaffet som de serverade. Vi skulle prata om tunga saker, men blev två människor som tycker om kaffe. Och så kom de med något ljusbrunt vatten, liksom. Stämningen blev trevligare när vi kunde skämta om det.”

Politiker framstår ofta som ganska trista typer. Stämmer det?
”Det finns naturligtvis många surgubbar och surtanter i politiken, även om förvånansvärt många är roliga privat. Det har väl att göra med att det är väldigt höga krav på politiker i dag. Man ska vara fri från all handel och vandel, man ska vara påläst och kunnig och kunna svara på allt, helst på 30 sekunder. Då kanske man framstår som mer seriös.”

Du har sagt att personer som jobbar med dig måste ha humor. Hur säkerställer du det?
”Jag anställer bara göteborgare.”

Är det så?
”Nej. Folk måste inte komma och vara jätteroliga på anställningsintervjuerna, men det är viktigt att de har förmågan att skratta och inte tar saker och ting på alltför stort allvar.”

Hur mycket skrattar du en vanlig arbetsdag?
”Vi skrattar jämt! Alla jobbar jättemycket, men vi försöker ha en trevlig, informell stämning. Jag och den danska kommissionären är de enda som låter våra medarbetare säga ’du’ till oss. Här är det öppen dörr och ’Cecilia’. Men hos mina kolleger från andra länder är det ’herr kommissionär’ och ’fru kommissionär’ hela dagarna.”