Att publicera en ikon

Jag har många idoler. En av dem heter Morrissey. Redan som sångare i The Smiths på 1980-talet kallades han för ikon, vilket är en status som han sedan dess har vårdat ömt. Hans egensinne har prövat fansen hårt mer än en gång, men hans popularitet har aldrig avtagit.

För två veckor sedan utkom hans självbiografi, kort och gott kallad Autobiography.

Så sent som veckan innan planerad publicering hotade sångaren med att dra tillbaka boken, eftersom det rådde ”oenighet om innehållet” mellan honom och förlaget. Kanske var det bara ett sätt att ordna lite publicitet i sista sekunden.

För det kanske allra best anmärkningsvärda är just valet av förlag. Boken är utgiven på Penguin Classics, helt i enlighten med sångarens önskan. Redan 2011 sade han ”I’d like it to go to Penguin, but only if they published it as a Classic”.

Det innebär att Morrissey delar förlag med Shakespeare, Orwell samt ett gäng gamla greker. Och ett stort antal andra författare, vars författarskap är föremål för egna kurser på universiteten.

Autobiography ställs i samma bokhylla som Robinson Crusoe, Tristam Shandy och Huckleberry Finn.

De mest konservativa litteraturskäggen rasar såklart, men vi som älskar Morrissey för hans världsfrånvända hybris skrattar högt.

Och förlaget?
”Most pop stars have to be dead before they reach the iconic status Morrissey has reached in his lifetime”, säger det.

Nu ska jag frossa i vad Morrissey skriver om gruppdynamiken i The Smiths. Återkommer i ämnet. Eventuellt.