Seher Yilmaz: ”Börja med att räkna”

Jag hade precis avslutat en föreläsning där jag pratat oavbrutet om vilka människor som får synas i media, politik, näringsliv, kommun och reklam. När jag klev av scenen var det dags för organisationsföreträdaren att reflektera över mina ord.

Hen började med att tacka för mitt inspel och gick vidare med att berätta om deras arbete för jämställdhet och mångfald. På högsta nivå hade de senaste personerna alla varit kvinnor. Och en fjärdedel av alla anställda i organisationen hade faktiskt utländsk bakgrund. Så visst var de väldigt duktiga på frågorna redan.

Det fanns ingen anledning att ha ångest inför varken jämställdheten eller mångfalden alltså. Framgångar ska ju firas.

Som den förespråkare för konstruktiv dålig stämning som jag är frågade jag, med en så glad och nyfiken ton som möjligt:

”Och hur är den med denna fjärdedel, var i organisationen arbetar de?”

Det hade de inte mätt, vilket de inte är ensamma om.

Per Wirtén räknade i Expressen hur representationen inom fackförbunden såg ut. Han räknade på deras hemsidor. Exempelvis arbetade det 99 personer på LO:s kansli, varav nio verkade ha utomeuropeisk bakgrund. Det resultatet oroade ingen, tills han tittade på var i organisationen dessa personer fanns.

De flesta jobbade på serviceenheten.

De som arbetar för arbetsplatser som speglar befolkningen som den ser ut, förtjänar helt klart beröm. Men det är de som lyckas arbeta med frågorna på flera nivåer som jag vill ge en guldstjärna. Och dit har vi en bit kvar.

Handelshögskolan i Stockholm har nämligen undersökt hur hundra svenska vd:ar och marknadschefer på stora företag ser på mångfald.

Så många som var femte svarade att de trodde att bristen på mångfald skulle lösa sig av sig själv.

Där blir det få guldstjärnor från mig. Sam­tidigt förstår jag dem. För även jag faller enkelt tillbaka in i slentrian och väljer gärna personer som jag redan känner och tänker att mång­falden ändå kommer att komma av sig själv.

Som tur är behöver det inte vara så himla krångligt att bryta det mönstret. Det handlar om tre steg för att påbörja sitt arbete: räkna, sätta mål och se över sitt sammanhang.

Börja med att räkna. Speglar er arbetsplats Sverige som det ser ut? Vilka grupper utgör normen hos er? Att räkna är inte ett mål i sig, men ger er en bra start för arbetet.

Sätt därefter mål. Gör dem så konkreta som det bara går. En hel del arbetsplatser har satt exakta procentsiffror som mål för exempelvis mångfalden på arbetsplatsen. Sådana mål är enkla att följa upp.

Se över ert eget sammanhang. Det här handlar om att se över vilka strukturer ni har. Hur arbetar ni med rekrytering, vad står i annonsen och var syns ni? Hur sätter ni samman arbetsgrupper? Det handlar om att se över sig själv för att inte kunna komma med argument som ”de söker ju sig inte till oss”, ni kan alltid göra på annat sätt för att försöka nå ännu bredare.

Gör ni redan allt det?

Då borde ni höra av er till mig så ska jag se till att ni får både beröm och hurrarop genast.