po_pon

Pressens opinionsnämnd klandrar Chef

Pressens Opinionsnämnd klandrar Chef för att ha grovt brutit mot god publicistisk sed i en artikel om Poolias f.d. vd Monika Elling.

Detta är en förkortad version av Pressens Opinionsnämnds (PON:s) beslut. Hela beslutet finner du på PO.se. Här kan du även göra en anmälan.

Pressens Opinionsnämnd klandrar Chef för att ha grovt brutit mot god publicistisk sed i en artikel om Poolias f.d. vd Monika Elling. Motiveringen är att artikeln, som redovisade ett s.k. chefstest, innehöll alltför integritetskänsliga påståenden, att den metod tidningen valt inte berättigade till de hårda omdömen artikeln innehöll och att anmälaren inte fått tillräckliga möjligheter att själv komma till tals.

Artikeln

I nummer 6/7 2013 av tidningen Chef publicerades en artikel under vinjetten Cheftest. Den hade rubriken Poolias VD sämst i test.

Ingressen löd:

”Monika Elling. Inkonsekvent. Ologisk. Omdömeslös. Ostrukturerad. Att ställa frågor kring Poolias vd Monika Ellings ledarskap är att få dessa omdömen upprepade gång på gång. Hon får sämst resultat någonsin i Chefs ledarliga.”

Tidningen hade cheftestat 180 ledare under 18 år. Men den kritik som riktades mot Poolias vd Monika Elling var näst intill unik i sin omfattning.

Genom resten av artikeln fick ett antal anonyma personer komma till tals. De flesta hade en negativ inställning till Elling som chef. Hon påstods bland annat sakna ledarstil, visioner och strategi, omotiverat riva upp redan fattade beslut, fatta beslut på bristande underlag, ha samarbetssvårigheter, sakna förståelse för betydelsen av mellanmänskliga relationer och vara helt ointresserad av människor.

Artikeln avslutades med ett anonymt citat:

”Jag ställer upp på den här intervjun för att jag inte vill att Monika Elling ska få förstöra fler människors liv.”

I samband med slutet av artikeln publicerades en ruta med svar från Monika Elling. Svaret hade rubriken ”Min ambition är att vara en bra chef”. Svaret löd bl.a.:

”Poolias medarbetare har en oerhört hög kompetens och jag är stolt över att vara vd för ett sådant specialistföretag. Vi har haft stora utmaningar och genomgått en förändringsprocess som den tuffa marknaden vi verkar i har krävt.

Jag har kanske inte nått fram till alla i detta arbete men min ambition är att vara en bra chef. Internkommunikation kan man alltid bli bättre på och den är oerhört viktig vid svåra beslut och när man jobbar i motvind.”

Artikeln följdes av en sammanställning av cheftesten. Åtta parametrar betygsattes enligt en femgradig skala. Ämnesområdena var ledarstil, delegering, motivera, konflikthantering, kommunikation, beslutsfattande, rekrytering och personligt. Totalt kunde den testade personen nå 40 poäng. Monika Elling tilldelades totalt 11 poäng, vilket var det lägsta utfallet av samtliga som testats.

Under de olika ämnesrubrikerna fortsatte den negativa beskrivningen. Många av de kritiserande beskrivningar som fanns i huvudartikeln återkom här. Hela bedömningen avslutades med att tidningen konstaterade att:

”Majoriteten som arbetar nära henne säger snarare att hon känns falsk och duperande, att hon inte erkänner när hon har fel och har dålig självinsikt.”

Samma artiklar publicerades på hemsidan chef.se den 20 juni 2013.

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av Monika Elling som menade att de skadat henne och hennes familj. Artikeln var faktamässigt orimligt sammanställd, orimligt skriven och hade fått orimliga konsekvenser för henne personligen.

Intervjucitat var en sak, men tidningen hade hanterat dem så att hon framstod som den sämsta chefen på 18 år. Det var grovt kränkande, förtal och oetiskt.

Det var inte bara det att styrelsen för Poolia kommit fram att hon skulle få svårt att leda företaget vidare, utan artikelns budskap skulle göra det svårt för henne att få ett nytt jobb så länge som artikeln betraktades som korrekt.

Därefter angav anmälaren de områden på vilka hon var kritisk mot artikeln.

Hon hade inte givits en reell möjlighet till bemötande. Hon hade bara fått se ett utdrag på 1800 tecken av cirka 13 000 publicerade. Hon hade själv fått 700 tecken att svara på och mindre än 24 timmar att lämna svaret.

Sättet att publicera svaret gav intryck av att hon bemött artikeln i sin helhet, vilket hon alltså inte fått möjlighet till. Det fanns ett antal mycket kritiska påståenden hon inte fått ta del av, till exempel att hon skulle ha förstört människors liv.

När det gällde fakta hade långtgående slutsatser dragits på ett bristande urval i en egen undersökning. För att belägga att slutsatserna var fel bifogade hon en Sifo-undersökning som gjorts om henne som chef.

Anmälaren ifrågasatte urvalet av personer som fått lämna sina synpunkter. Till exempel hade tidningen inte talat med några av hennes tre närmaste underställda chefer. Hon hade också fått många stödjande samtal och mejl av medarbetare i Poolia.

Tidningens svar

Tidningens utgivare konstaterade att hon förstått det som att Monika Elling lämnat sin post på egen begäran. Samtidigt citerade utgivaren Poolias ordförande om vad som inträffat. Han hade av Svenska Dagbladet fått frågan om han känt till att det fanns missnöje inom organisationen redan före Chefs publicering. På det hade han svarat:

”Ja, det gjorde jag. Och det ledde också till att vi tog ett djupare tag om läget i organisationen för att se hur det förhöll sig. Nu kan jag konstatera att det förtroende som behövs för Monika inte finns.”

Detta uttalande bekräftade uppgifterna som lämnats i publiceringen, enligt utgivaren.

Arbetet med publiceringen hade enligt tidningen följt en etablerad journalistisk metod. Tidningen hade identifierat ett flertal personer för intervjuer om Monika Elling. Dessa personer var utvalda för sin kunskap om chefens sätt att leda. De representerade olika nivåer, olika sammanhang och såväl nuvarande som tidigare arbetsplatser.

Ellings dåvarande ställning som verkställande direktör och koncernchef för Poolia med omsättning i miljardklassen och 1 700 anställda motiverade granskningen. Hennes ledarskap hade förtjänat uppmärksamhet, även om den inte var positiv. Ingen del av granskningen hade avsett privata förhållanden.

Tidningen menade att anmälaren fått tillfälle till samtidigt bemötande. Hon hade lämnat sitt svar inom den tid tidningen angivit och hon hade i efterhand inte hört av sig om ett genmäle. Tidningen var fortfarande öppen för ett svar från hennes sida.

PO:s bedömning

Som verkställande direktör för ett betydande företag får man vara beredd på omfattande kritik i medierna. Skälet till det är att man har en ansvarsposition gentemot styrelse och ägare, men också i förhållande till de anställda, som är beroende av att företaget sköts på ett bra sätt för sin försörjning.

Det betyder att det inte finns något att invända mot att tidningen Chef granskat Monika Ellings sätt att hantera sitt uppdrag. Inte heller mot att granskningen lett till en omfattande kritik.

När det gäller frågan om bemötande kan jag konstatera att anmälaren fått möjlighet till samtidigt bemötande. Den artikel hon fått läsa innehåller en del av den kritik som utvecklas och är mer detaljerad i den artikel hon inte fått läsa i förväg.

Med tanke på att kritiken mot anmälaren är så stark kan proportionaliteten mellan granskningen och svaret ifrågasättas. I många fall är 700 tecken säkert ett relevant utrymme för en kommentar. I det här fallet är påståendena om anmälaren så omfattande att det knappast är möjligt att ge ett rimligt svar på det givna utrymmet.

Den centrala pressetiska frågeställningen gäller emellertid en annan aspekt på publiceringen.

I sitt yttrande skriver Chefs utgivare att ingen del av granskningen avsett privata förhållanden. Det stämmer att tidningen, till exempel i ingressen, valt att skriva att granskningen gäller Ellings ledarskap.

Samtidigt rör sig tidningen vid ett flertal tillfällen in på beskrivningar som lämnat ledarskapet och handlar om Monika Elling som person. Hela reportaget inleds till exempel med:

”Monika Elling. Inkonsekvent. Ologisk. Omdömeslös. Ostrukturerad.”

Att reportaget innehåller många omdömen om anmälaren är naturligt. Jag har heller inte skäl att misstänka att de anonyma källorna är felciterade. Men det åligger tidningen att skilja mellan påståenden som rör ledarskapet och de som är kränker den personliga integriteten.

Det innebär inte att kritiken behöver försvagas. Bland annat är följande påståenden, om anmälaren i sin roll som vd, är rimliga att framföra, om tidningen har grund för påståendena:

• Vd har skällt ut en medarbetare inför hela kontoret.
• Hon har ingen ledarstil.
• Hon ändrar beslut utan att informera.
• Hon är lite för snabb. Fort och fel.
• Det uppstår kaos och förvirring.
• Hon dränerar företaget.
• Samarbetssvårigheter.
• Tog beslut som skapade stor oreda i företaget.
• Hade inte tillräcklig kunskap om branschen.
• Omorganisationen var helt ologisk.
• Hon ser inte att hon gör misstag och skadar folk.
• Det är psykiskt nedbrytande.
• Hon tycks helt sakna tillit till sina medarbetare.
• Medarbetarna saknar såväl visioner, som strategier och värdegrund.
• Får utbrott och blir enligt många mycket arg.
• Har svårt att skilja på sak och person.
• Otydlig.
• Inkompetent.

Artikeln innehåller ännu fler exempel på kritik som en chef kan få tåla. Den innehåller också uttryck som i sammanhanget kan kopplas både till roll och person, som ”omdömeslös”. Men den innehåller även påståenden som är omotiverat integritetskränkande. Det gäller till exempel:

• Hon tycks sakna förståelse för betydelsen av mellanmänskliga relationer.
• Hon har svårt att förhålla sig till människor i sin omgivning och att läsa av dem.
• Hon är helt ointresserad av människor.
• Det är som om hon inte har någon empatisk förmåga. Att den är inlärd och inte naturlig. Som att hon vet att människor blir ledsna när man slår dem för att hon läst det i en bok. Men hon känner det inte med hjärtat.
• Oempatisk.
• Hon känns falsk och duperande.
• Dålig självinsikt.

Det är svepande påståenden som rör mänskliga egenskaper anmälaren påstås ha, inte sättet hon utövar sitt ledarskap på. Det är dessutom påståenden som det är mycket svårt att försvara sig mot.

I det här fallet går en tuff chefgranskning över gränsen och närmar sig ett karaktärsmord.

För det bör tidningen Chef kritiseras för brott mot god publicistisk sed.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Granskningen av anmälaren i artikeln innehåller, som PO anfört, ett flertal påståenden som är mycket integritetskränkande och som det är svårt att försvara sig mot. Även om anmälaren haft en hög position går påståendena, enligt nämndens mening, klart utöver vad hon ska behöva tåla.

Tidningen har anfört att publiceringen följt en etablerad journalistisk metod. Vad tidningen redovisat om den undersökning som legat till grund för artikeln medger dock, enligt nämndens mening, inte några sådana slutsatser att de hårda omdömen som artikeln innehåller skulle vara motiverade.

Nämnden konstaterar vidare att anmälaren, i förhållande till artikelns längd och innehåll, fick ett mycket begränsat utrymme för genmäle. Den svarstid hon fick var kort och underlaget för genmälet var knapphändigt. Det redovisade inte heller allvaret i den kritik som artikeln kom att innehålla.

Mot denna bakgrund finner nämnden att tidningen Chef ska kritiseras för att ha grovt brutit mot god publicistisk sed

Detta är en förkortad version av Pressens Opinionsnämnds (PON:s) beslut. Hela beslutet finner du på PO.se. Här kan du även göra en anmälan.