”Jag kommer att bli en enerverande chef”

Vad tar du med dig från idrotten när du blir chef?
”Målbilden, att sätta tydliga mål. Även om det finns ett högre mål skulle jag bryta ned det så att alla kan relatera till det. Målet ger motivation och det är viktigt med motiverade medarbetare. I detta ingår även tydlighet, så att alla vet vad som gäller.”

Feedback då?
”Ja, den direkta feedback man får som idrottare får man inte i närings­livet, inbillar jag mig. Men man måste få feedback. Det värsta som finns är ju att själv behöva fråga vad någon tycker om ens insats och då få höra ’ja, det är okej’.”

Hur skulle du vara som chef?
”Haha … ganska enerverande. Jag har ett mål som jag jobbar för och är ganska drivande.”

Hur mycket känner du igen från idrotten i näringslivets ledarskap?
”Rätt mycket. Jag ser hur komplicerat ledarskap är. Som aktiv idrottare har jag sett många ledare, men även efteråt, och vet vad ledaren kan betyda för den enskilda prestationen.”

Vad är ledarens viktigaste uppgifter?
”Att förmedla en målbild. Att stötta och motivera. Att se olika personers olika drivkrafter. Lyfta fram det bästa hos alla och få dem att dra åt samma håll.”

Är det viktigt att alla drar åt samma håll när du står ensam på startlinjen. Handlar det inte bara om dig då?
”Nej, då måste jag ha vetskapen om att alla har förberett sig, gjort sitt bästa och vet vilket mål man har. Det hade varit fruktansvärt att stå där och behöva fundera över om vallateamet verkligen har gjort sitt.”

Hur har det gått när du inte har känt dig så trygg?
”Då är det svårare att prestera. Det blir onödigt energiläckage.”

Berätta om något sådant tillfälle.
”Nej, jag vill inte hänga ut någon. Men jag vet att det väcker irritation, att man läcker en massa energi och det ger dåligt resultat.”

Måste du tygla dina drivkrafter från idrottsvärlden när du blir ledare i näringslivet?
”Man är försiktig i början, man dundrar inte på som man gör inom idrotten. Men man får självförtroende efter ett tag. Som idrottare ger jag inte upp så lätt. Det är väl den där vinnarskallen som det talas om.”

Ja, vad är egentligen en vinnarskalle?
”Att man är tjurig och envis. Att man har ett bra självförtroende. Det är ju rätt mycket upp till oss idrottare själva. Vi kommer ingenstans på en räkmacka, utan måste lägga ned mycket tid på träning. Vi måste lära oss så mycket som möjligt.”

Nu är du klasskamrat med ishockeyspelaren Peter Forsberg och fotbollsspelaren Mattias Jonson. Idrottsmän är kända för sina stora egon – hur har det gått att samarbeta i grupp på det här sättet?
”Det har gått bra. Det är ju en blandad grupp mellan idrottare och sådana som har arbetat i närings­livet. Det är spännande att se att alla är olika och har olika beteenden. Utbildningen har fått mig att öppna ögonen för det här med mångfald. Det är viktigt att kunna se de olika personlighetstyperna. På en arbetsplats har man en massa medarbetare som behöver olika styrning.”

Du är den i din grupp som har varit civil längst. Har du ett annat perspektiv än de andra?
”Nej, det känns inte så. Vi i gruppen har gemensamma upplevelser som de utan erfarenheter av elitidrott inte har. Att vi har samma bakgrund ger mycket, vi ser med andra ögon på saker och ting.”

Det har nu gått exakt tio år sedan du slutade. Skrämde det dig, livet efter idrottskarriären?
”Lite. Jag hoppade ju av det som jag först hade tänkt mig att göra, mitt jobb som skattekonsult, som jag ju hade under hela min karriär. Men jag fick så många roliga erbjudanden, som att vara expertkommentator i tv och göra en tv-serie. Jag tänkte att jag skulle göra det i ett eller två år, men det blev tio. Men allt det gjorde ju att jag inte kände den stora saknaden efteråt.

Dessutom hade jag ju bestämt två år innan att jag skulle sluta just den dagen. Jag ville göra något annat än att äta, träna och sova. Jag slutade inte på grund av skador eller för att jag var tvungen; jag hade kunnat fortsätta. Så jag var inte bitter, utan hade bara goa minnen. Det gjorde det lättare att gå vidare. Så tror jag det är för alla som byter karriär.”

Läs om fler chefer från idrottsvärlden:

Hon är världens bästa curlingchef

Pia Sundhage om sitt ledarskap

Cheftest: Erik Hamrén