Lyft fram dina motgångar!

Vad jag lärt mig mest av som chef är inte mina framgångar utan mina motgångar. Det vill säga det jag har lärt mig den »hårda vägen«. Tyvärr, för det har inte alltid varit roligt. Och ibland har priset tveklöst känts mycket högt.

Jag tycker vi talar för lite om motgångar. Alla har vi varit på chefskonferenser och kvalitetsmässor där olika framgångsrika projekt och modeller presenterats och där bakdet sidorna ibland skulle behöva belysas lite mer.

Jag föreslog faktiskt en gång min centralmyndighet att ordna en chefskonferens på temat »Mina största misslyckanden – och vad jag lärt av dem«.
Bara tanken fick mig att känna mig entusiastisk. Och inte minst när jag tänkte på vad jag själv skulle kunna bidra med. Jag fick inget gehör. Det är över tio år sedan och förhoppningsvis skulle det ha bemötts annorlunda i dag.

Alla chefer har motgångar, i varje fall om man utmanar något. Och de flesta har både motgångar och framgångar. Men en sak som skiljer människor åt är hur de hanterar sina motgångar.  
Om man alltid lägger ansvaret utanför sig själv lär man sig inte särskilt mycket. De personerna hamnar gång på gång i ungefär samma återvändsgränd trots nya uppdrag. Och det är ju ganska meningslöst att älta orättvisor, livet är inte rättvist.

Som medelålders kvinna måste man för övrigt särskilt undvika fällan att ta motgångar alltför personligt och bli sårad och bitter. Hur goda skäl man än kan ha. En bättre väg är att hålla känslorna på armslängds avstånd, stärka teflondräkten och göra en krass analys av vad man själv kan förändra.

Efter en motgång brukar jag tänka ungefär så här: Vad kunde jag gjort annorlunda för att inte den här situationen skulle uppstått? En »orättvis« motgång behöver faktiskt inte kännas helt meningslös om man inser att om jag går igenom det här kommer jag att vara ännu starkare och insiktsfullare efteråt.

Det hjälper faktiskt. När jag anställer framgångsrika chefer är det därför viktigt att de kan visa tillräckliga erfarenheter av motgångar och en förmåga att hantera dem.
Jag brukar säga till mina unga chefer att den bästa chefsutbildning de kan få är att jobba med sin personliga mognad.

Har du koll på dig själv kan du förändra saker, för att försöka göra om andra brukar inte vara så framgångsrikt. Då inser du också att dina synpunkter måste kompletteras med andra personers perspektiv – oavbrutet!

Chefer med böjelse för att vara den ensamma hjälten kommer ofta inte så mycket längre än till en god retorik.