Chef förde samman Sveriges äldsta och yngsta vd

Jag var kanske inte så rolig alla gånger. Jag ville att det skulle gå undan och vara bra. Det behövdes en auktoritär styrning.”

Gösta Carlsson, 94 år, minns första gången han fick en ansvarsposition. Det var på 1930-talet på en fabrik i Nyköping som satte ihop amerikanska bilar.

I dag har han jobbat i över 80 år och fortsätter att gå till jobbet på Barsebäcks golfbana varje dag, där han fortfarande är ägare och vd.

Det är också här vi möts, tillsammans med Valle Wantzin, 20 år och sedan drygt två år vd för det egna bolaget Reload Spas, som gör svensktillverkade utomhusspabad.

Chef har sammanfört dem för att prata vd-skap, ledarskap och entreprenörskap nu och då.

Hur är det att ha sett och utövat ledarskap under 80 år? Hur var man tillgänglig innan internet fanns? Och har en vd som vuxit upp med sociala medier något gemensamt med en som aldrig haft en mejladress?

Gösta Carlssons egna första chefer kallar han för ”elaka gubbar”. Han är formad av en tid med auktoritärt ledarskap och drevs av en besatthet av att ta sig upp ur svår fattigdom.

”Det var en fin uppväxt, men jag drömde om att bli omtalad, bli direktör och gå i fin kostym”, säger han.

När Gösta Carlsson var 20 hade andra världskriget just brutit ut. Under två år gjorde han sin militärtjänstgöring i Blekinge, inte så långt från det ställe som Valle Wantzin 74 år senare producerar spabad i badrumsföretaget Ifös övergivna fabrikslokaler vid Mörrumsån.

Valle Wantzins drivkraft är att utvecklas som människa. Han drivs av att uppnå något, av utmaningen. Vid 20 års ålder har han redan hunnit vara chefen som får medarbetarna att växa in i sina roller. Han har drivit företag sedan han bara var 15 och för tre år sedan följde han med kompisen Robin Stjernberg och sökte till Idol. Men bara Robin gick vidare så Valle kunde lägga all sin tid på att, lagom till 18-årsdagen, starta ett bolag.

”Jag går till jobbet för att utvecklas, träffa människor, ha möten, göra affärer. Det handlar egentligen inte om pengarna utan mer om att åstadkomma något.”

Valle Wantzin och Gösta Carlsson. Skilda världar. Ändå är de lika. Drivna entreprenörstyper. Ingen av dem har någon universitetsutbildning. Inte heller Valle Wantzin kommer från ett företagar- eller akademikerhem.

Båda började i tillverkningsindustrin, utan några kontaktnät. De jobbar hårt. Slänger sig inte med några managementuttryck, utan pratar i enkla termer av att kunna sin sak, inge förtroende och omge sig med rätt människor.

Kvalitet är en hederssak. Och de vet båda hur det är att ständigt jaga kapital.

Gösta Carlsson konstaterar att det var helt andra tider när han började. En milsvid skillnad mot dagens ledarskap.

”Men det finns sådant som var bättre då. Det var lugnare på arbetsmarknaden. Folk var snällare. Alla utom kanske gamla chefer.”

Hur blir man då själv som ledare när man till stor del har skolats av auktoritära gubbar? Gösta Carlsson, som med ålderns rätt är återhållsam med orden, beskriver först sin ledarstil som ”ledig”, även om personer i hans närhet som Chef har talat med snarare vittnar om en auktoritär och dynamisk sådan.

”Man kan vara auktoritär i sitt väsen och sedan uppträder man ledigt”, förklarar Gösta Carlsson.

Han pratar helst om tiden på Järnkonst, hans första företagsresa, belysningsföretaget som blev ­Skandinaviens största.

”Där var det väl förstås inte så ledigt. Det var ledigt mellan oss äldre och de höga basarna. Mer auktoritärt mot de yngre, det blir det automatiskt när du har ett ansvar för att saker ska bli bra och gjorda.”

Sedan säger han att även på Barsebäck har det nog varit lite både och.

”En hel del raka puckar.”

Från lumpen gick Gösta Carlsson mitt under kriget till att tillverka stridsvagnar hos Landsverk i Landskrona dit han flyttat för kärleken Brita. För att tjäna extra pengar födde han upp kaniner i svärföräldrarnas trädgård och sålde köttet till restauranger under ransoneringen. 1945 hade han ett litet startkapital och kunde hyra en verkstad där han i liten skala började smida ljusstakar och lampetter i järn. Det var starten på företaget Järnkonst.

Efter några kämpiga år tog det fart. På en resa träffade han Sigvard Bernadotte, då relativt okänd som formgivare, och som designade flera lampserier för företaget. Bolaget nådde så småningom en omsättning på 2 miljarder kronor, i dagens värde, hade 1 000 anställda innan det 1969 såldes till dåvarande Asea där Curt Nicolin var vd.

Nästa födelsedag blir 95 och den tänker han fira med lunch i konferensanläggningen.

”Där hade vi fest när jag fyllde 90 och det var full fart. Jag hoppas det här ska gå bra också.”

Valle Wantzin, som blir 21 snart, återanvänder Gösta Carlssons uttryck för att beskriva sin egen ledarstil. Han tycker att han är ­”hyfsat ledig”. Tror på att ge med­arbetarna frihet att ta ansvar.

”Givetvis finns det tillfällen då man får styra upp. Men om man har som grundtanke att människor gör det bästa om de får möjligheten tror jag att man får engagerad och involverad personal.”

Själv har Valle Wantzin sex anställda. En av dem är hans egen pappa Johan som också är partner i bolaget. Eftersom det bara finns två företag som tillverkar utomhus-spabad i Sverige har de fått ”fixa och trixa”, hittat människor som fått läras upp från grunden i produktionen.

Gösta Carlsson menar att ”det fick bli på tur” många gånger när han skulle rekrytera till sitt första företag. Men det fanns en plan för talanger i bolaget, även om de inte kallades så eller formen var så strukturerad.

”Vi tog ju in nybörjare. Unga grabbar som du Valle, som skulle bli någonting. Flera var på tillväxt. Vi lyckades med många.”

Hur ser de två vd:arna då på de många kraven på höga chefer och att ständigt vara tillgänglig?

”I grund och botten tror jag att det är skadligt för hälsan. Det känns som att det går ännu mer mot att man svarar på mejl inom en timme. Det är väldigt svårt för de flesta att dra gränser, att göra sig okontaktbara”, säger Valle Wantzin.

Gösta Carlsson har aldrig haft en mejladress.

”Det kanske var dumt att jag inte hoppade på det, även fast jag var gammal”, säger han.

Däremot vet han hur det är att ständigt vara tillgänglig. Från kontoret på fabriken i Landskrona gick en direktlina till familjens lägenhet 500 meter därifrån.

Ändå tror han att pressen är större i dag. Då fanns det möjlighet att smita undan den fasta linan. Och golfen blev tidigt en anledning att stjäla till sig fritid under de många kund- och leverantörsresorna runt i världen.

Internkommunikationen sköttes från mun till mun, via de högsta cheferna som fick sprida budskapet ut och ner i organisationen.

”Jag hade fem, sex stycken som jag kallade in ett par gånger i veckan och förhörde mig. Och vi umgicks ju varje lunch nästan. Jag tror att informationen nådde ut bättre än i dag.”

Även Valle Wantzin föredrar, trots att han är 90-talist, personliga samtal eller telefon. Han tycker att mejl och annan digital kommunikation är ”tidsödande”.

Gösta Carlsson, som varken läst ledarskapsböcker eller gått kurser i ledarskap, tycker att utvecklingen kom naturligt.

”Man växer med förtroende och med storleken, växer själv på något vis.”

Och han hade en medveten strategi för att lära.

Han anställde äldre mer erfarna personer. Folk med utbildning, berättar han.

Just att omge sig med rätt människor och att ta hjälp av personer som gjort samma resa tidigare är också två av Valle Wantzins viktigaste lärdomar hittills.

”Annars går man på oerhört många nitar.”

Den tredje lärdomen är att allt tar längre tid än man tänkte sig från början.

Gösta Carlssons tillflykt till golfen blev så småningom en ny karriär när han 1974 köpte Barsebäcks golfbana och utvecklade den till vad elitspelaren Nick Faldo kallat en av Europas bästa golfanläggningar.

”Det skulle vara lindrigt, bara en liten hobby. Men det blev ju inte det”, säger Gösta Carlsson.

”Jag tycker att det är roligt. Att det rör sig. Att jag har några affärer att göra fortfarande, att träffa folk.”

Valle Wantzin tänker än så länge snarare på vad han ska göra när han är 60 än 95.

”Så länge man tycker det är kul tror jag att det är bra.”

I dag kan Gösta Carlsson inte själv spela golf längre. Ett diskbråck i ryggen ger smärta i benet och de vinklar och den balans som krävs för golfspel går inte att få till. Golfklubborna har ersatts av en blommig käpp.

”Men jag håller till här ändå på helgerna. Jag har kompisar här.”

Hustrun Brita gick bort 2008.

Sett i backspegeln ser hans resa på många sätt ut som dagens moderna karriärer. Han har bytt bransch flera gånger, gjort sitt fritidsintresse till något han kunde tjäna pengar på. Och Fredrik Reinfeldts idé om att jobba till 75 år har han med råge klarat av.

”Jag har jobbat hela tiden, jag. Det fungerar bra. Jag kör väl ett tag till.”

20-årige Valle Wantzin räknar med att det blir många svängar i hans egen karriär. Ambitionerna för Reload Spas är på kort sikt höga. Han vill bli störst i Sverige och öka årets omsättning som väntas hamna mellan fem och sju miljoner kronor till 20 miljoner redan nästa år. Ett annat mål är att ta juristexamen.

”Jag tror att både vd:ar och entreprenörer gör mer tvära kast idag, mer bygger sin karriär i olika steg. Man kanske tar ett jobb, får en viss utveckling där och går vidare.”

Efter ett par timmars samtal verkar Gösta Carlsson nöjd med sin 74 år yngre motsvarighet.

”Min kollega här har en bra framtid. Om han jobbar på ordentligt”, säger Gösta Carlsson.