Det här var en artikel där man anser att anställda är en skock dumma människor och ser inte (eller inte ens tar upp i diskussion) om att det är chefen som är problemet i det hela.
Jag har idag ändrat mitt beteende genom att se min chefspost som en karriär och mina anställda är bara onödigt ont som jag bara måste ha för att legitimera min anställning. Om anställda har något problem, är utledda, oengagerade (eller vad f-n som helst) är inte mitt problem utan dom ställer bara till det för min karriär och förstör det.
Jag ser till att bli av med sådana personer som inte sköter sig själva. Jag bryr mig endast om min egen karriär och att den går bra. Allt annat stör mig och mitt liv.
Tidigare hade jag inte denna inställning vilket gjorde att jag inte kom någon vart och jag kunde inte visa min chef att jag gjort något.

Har själv arbetat som chef och i ledningsgrupper i många år och min erfarenhet är genomgående att om det är någon grupp som borde “bytas ut” oftare så är det chefer som ofta svågerrekryterats och inte klarar av jobbet eller chefer som tappat gnistan för att engagera och motivera sina medarbetare.

Tyvärr så tenderar denna grupp att få sitta kvar i sina positioner alldeles för länge sett till verksamhetens bästa.

Svenskar har generellt en positiv inställning till arbetet och hög arbetsmoral. Kompetenta och engagerande chefer växer däremot inte på träd för att uttrycka sig milt.

Psykologen Robert Hare skrev i en bok följande “en del arbetare är motiverade och jobbar hårt, andra ointresserade och slöa” det är sant och har själv sett det på flera arbetsplatser.
Den sistnämnda har förmågan att gå runt o prata, undviker arbete så fort tillfälle ges,  ofta så brukar dom ifråggasätta o jävlas med andra, dom är störande. En chef, arbetsledare har till uppgift att organisera, fördela arbetuppgifter och se till att arbetsuppgifterna blir utförda, så är inte alltid fallet, många chefer gömmer sig på sitt kontor, engagerar sig inte i sin personal, det blir fritt fram för självutnämnda ledare och det blir irritation bland övriga arbetare, intriger, missnöje o kaos i värsta fall.
Det finns dom som inte skulle ha blivit chefer, en del av dom tog jobbet ändast för lönen, har sett det själv, ett passivt ledarskap, ointresserade där verken företaget eller dom anställda utveklas, man tar inte till sig ny produktionsteknik. Konkurenter tar över när man inte lyckas att leverera vad man har lovat, kostnadera stiger lönsamheten sjunker, en destruktiv spiral drabbar företaget, kompetent personal ger sig av, sedan går det utför. Det finns gott om motiverade arbetslösa att välja bland, (alla är inte motiverade), men ny anställning sker ofta genom kontakter, bland släkt, vänner och det betyder inte att dom är det bästa alternativet för nyanställning.