Den 56-årige Pettersson fick ta sin hatt och gå efter 30 år på Sandvik, varav nio som vd, som ett led i föryngringen av Sandviks ledning.

Nye vd:n Faxander är 41 år, och är van att ge generationsväxlingen ett ansikte. När han för fem år sedan utsågs till vd för SSAB blev han börsens yngste vd.

Ung, men också en omvittnat talangfull chef. Förra året ut­­nämndes han till Årets ledare av tidningen Affärsvärlden. Under den något olycksbådande rubriken »Stålnäven i silkesvanten« berättade Olof Faxander om sin ledar­filosofi och hur han under finanskrisen lärde sig älska både facket och MBL.

»Goda relationer till facket bygger en positiv atmosfär i hela företaget. De anställda går inte omkring och tycker att ledningen gör idiotiska saker som de inte förstår«, sa han bland annat och fortsatte:
»Det finns ingen bättre team­building än en tuff kris.«

Chef har talat med medarbetare från den tiden för att höra om det stämmer med deras uppfattning. Perspektivet kan ju skifta beroende på om man betraktar händelseutvecklingen från vd-rummet eller ute i produktionen i  stålverket.

»Han är en väldigt bra lyssnare och har en förmåga att få omgivningen att växa«, säger en entusiastisk medarbetare. »Och det bästa är att det smittar av sig på de andra cheferna.«

Det visar sig också att flertalet har positiva minnen av hur Olof Faxander hanterade den djupa svacka som följde på finanskrisen.
»Vi hade ju stora neddragningar här, men jag uppfattade det som att han försökte lyssna på de fackliga organisationernas krav«, minns en medarbetare.
»Han visade stor respekt för facket, det tror jag alla skriver under på.«

Men det finns även andra åsikter. Stålindustrin har som bekant genomgått ett antal kriser. Och även om förståsigpåarna hävdar att den senaste var unik, finns det medarbetare som tycker sig ha hört det förut.
»Jag tycker att han visade lite orutin«, säger en kritisk röst. »Han tog lite för snabba beslut, vilket visade att han aldrig hade varit med om en riktigt svår kris tidigare.«

En chef som kan ta snabba beslut brukar uppskattas av medarbetarna, men i en stor organisation måste även högste chefen ha för­­ståelse för att det tar tid för en förändring att tränga in i organisationen. Och en chef som nästan tar beslut i panik, som under finanskrisen, kan ha svårt att återfå medarbetarnas förtroende under lugnare förhållanden. Hur rätt besluten än är.

Olof Faxander har arbetat hela sin hittillsvarande karriär inom den tunga stålindustrin. Mellan 1996 och 2001 återfanns han på Avesta Sheffield. Blev divisionschef på Outokumpu 2005 som han lämnade redan året därpå för att bli vd för SSAB. Dessutom har han suttit i Industrivärdens styrelse, men hoppade av när han gick till Sandvik i våras.

Länge gick rykten att han skulle efterträda Leif Johansson som vd för AB Volvo, men det blev alltså Sandvik i stället. Nu köper han det stål som hans tidigare arbetsplatser tillverkar.

Sandvik är en global verkstadskoncern med verksamhet i 130 länder. Så den första tiden har Olof Faxander tillbringat mycket tid på resande fot. Det är viktigt att nya chefen visar sig på så många av Sandviks verkstäder som möjligt.
Där känner han sig säkert som hemma. På sina tidigare jobb åkte han gärna runt och kunde dyka upp ute på verken lite då och då.
»Han är ju formad av bruksmiljöerna i Degerfors och på Outokumpu. Också där gick han gärna runt och snackade med alla. Han verkar ha mycket lätt för att ta folk«, noterar en som varit med.

Ett ord återkommer hos nästan alla medarbetare vi har talat med: Lyhörd. Olof Faxander är en chef som gärna lyssnar på andras synpunkter, det står fullständigt klart. Något som gör honom till en uppskattad chef.
»Till hans största förtjänster hör att han är väldigt lyhörd och har lätt att få folk med sig«, säger en.
»Han söker samarbete och samförstånd. Så ska en chef vara, han är ett föredöme«, säger en annan.

»De flesta blir förvånade över att han är så lätt att prata med. Han har en naturlig auktoritet, kan tala med alla och lyssnar verkligen på vad man har att säga. Dessutom är han mycket skicklig på att få folk med sig.«

Men att lyssna på medarbetarna är en sak. Ta intryck och rentav ändra sig är en annan. Ska man påverka ett beslut måste man in tidigt i processen. För när Olof Faxander har bestämt sig, då är det slutdiskuterat. Det finns det olika åsikter om.
»Men det sprider också ett lugn och en trygghet i organisationen eftersom man vet vad som gäller«, säger en som uppskattar det.

Som beslutsfattare får han beröm. I Olof Faxanders värld finns inga långbänkar. Något som inte minst medarbetarna på SSAB minns med blandade känslor.
»Innan Faxander fanns tendenser att vi kunde utreda saker och ting till döds. Det ändrade han på, och det var nog svårt för en del att acceptera«, spekulerar en.
»Han ställde krav och det hade varit ganska ovanligt i SSAB tidi­gare. Det rådde en utrednings­kultur, men han såg till att det började hända saker.«
»Det blev ju alltid som han ville, men hans sätt att förklara och motivera varför något skulle hända gjorde att man aldrig kände sig överkörd«, säger en tidigare medarbetare.

Men ibland kan det gå lite för fort, menar andra. Och då kommer Olof Faxanders otåliga sida fram.
»I stora organisationer hinner inte alltid kroppen med huvudet. Är det dessutom ett gammalt företag, då går det lite trögt. Det kan ju i och för sig bero på att vi som ska förändras är gamla och mossiga, men det hanterade han inte alltid så bra. Han kan vara för otålig och vill framåt fort.«

Just otålighet är en egenskap som många höga chefer gärna tillskriver sig själva. Man skulle rentav kunna säga att de koketterar med den.

I Affärsvärldens intervju resonerar Olof Faxander själv kring detta, och hävdar att som ledare måste man ha en hög energinivå och vara drivande. Och det är klart, ska man få en organisation som Sandviks 47 000 medarbetare (36 000 av dem utanför Sverige) att dra åt samma håll får man inte luta sig tillbaka.

Vinnarskalle har han också – och ibland har han svårt att hålla den i schack. Olof Faxander motionerar mycket. Åker Vasalopp, simmar Vansbrosimningen och har ställt upp i både Lidingöloppet och flera maratonlopp, gärna tillsammans med sina lika motionsmotiverade medarbetare.

»Han vill gärna vara bäst, även om han brukar säga att han springer för att det är kul. Men vid ett lopp fick han stryk av en av kvinnorna. Han fick några gliringar för det och han skrattade pliktskyldigt med. Men jag såg i hans ögon att han inte gillade att förlora …«, säger en som var med.

 Så visst finns där temperament, även om Olof Faxander för det mesta tonar fram som en utmärkt chef i Landet Lagom. Samarbetsinriktad, lyhörd och beslutsför i en och samma person. Men den som kommer tillräckligt nära ser var gränsen går.
»Jag har varit ganska skarp ibland, och han har haft anledning att bli arg på mig, men han håller masken bra«, säger en som uppskattar en chef med jämnt humör.
»Det syns i hans ögon att han reagerar. Även om han alltid behärskar sig och inte visar något utåt.«

Olof Faxander är en chef som är lätt att få kontakt med, det skriver alla under på. Och skulle han bli irriterad över att bli störd på den lilla fritid han har, visar han det inte.
»Jag har ringt upp honom på helger och han tar sig tid att lyssna så länge det handlar om sakliga grejer. Det uppskattar jag«, säger en medarbetare.

Trots att han vid det här laget har passerat 40-årsstrecket betraktas Olof Faxander fortfarande som ung av sin omgivning. Men det betyder inte att han saknar auktoritet. Tvärtom.
»Olof har en utstrålning som gör att man märker direkt när han kommer in i rummet«, noterar en medarbetare. »Han är energisk och man får en känsla av att ’nu jävlar, ska det hända saker’.«

På SSAB kom Olof Faxander som en frisk fläkt, förklarar flera av hans dåvarande medarbetare. År 2006 tog han över ett stålföretag som kunde redovisa sitt bästa resultat hittills med över sex miljarder kronor, men som också hade en hög genomsnittsålder.

 Att Olof Faxander drog ner snittet i ledningsgruppen hjälpte inte. Snittåldern i bolaget låg strax under 50. Inte undra på att stålindustrin länge har betraktats som en tuff och gubbig bransch, där chefer gärna får tillnamnet »Stålmannen«.

Gubbstämpeln är svår att tvätta bort, även om Olof Faxander som första vd tagit in en kvinna i ledningsgruppen för Sandvik – personaldirektör Anna Vikström Persson, som följde med från SSAB.
Vid fortsatta förändringar av ledningsgruppen får man hoppas att han inte lyssnar alltför mycket på storägaren Industrivärdens ordförande Sverker Martin-Löf.

Denne lyckades med konststycket att förolämpa halva befolkningen när han förra året uttalade att han visserligen var för fler kvinnor i styrelsearbetet, men »det får inte gå ut över kompetens och de verkliga behov som finns för att tillföra styrelserna erfarenhet och kunskap«.

På SSAB genomgick i alla fall ledningsgruppen en föryngring under Olof Faxanders tid. Och omgivningen tycker att han lyckades få ihop en ledningsgrupp som fungerade.
»Han satte ihop en ledningsgrupp med ganska bred kompetens«, anser en medarbetare utanför kretsen. »Jag hade en känsla av att han letade efter folk som kunde komplettera honom och det tror jag han lyckades med.«

»Nog för att vissa chefer har fått byta plats, men hans teknik går ut på att först dra upp linjerna för hur företaget ska jobba, och sedan anpassa personerna efter det. Han är nog ganska diplomatisk och vet att formulera sig.«

För Olof Faxander är en chef som klippt och skuren efter den svenska modellen. Även medarbetare på lite avstånd från direktionsrummen uppskattar hans ledarstil.
»Mitt intryck är att han är en positiv kille som gör ett bra jobb. Han sitter inte på några höga hästar, tvärtom. Jag skulle gärna ha honom till kompis.«

Olof Faxander svarar på Cheftestet:

»Ledarskapet omvandlar ord till handling. Få företag har brist på strategiplaner eller initiativ i sin organisation, ofta har man kanske för många. För mig har det alltid varit viktigt att sätta fokus på ledarskapet i företaget. Om ledarna är duktiga lyckas de omsätta planerna till handling så att målen uppnås. Detta är vad som skiljer ett framgångsrikt företag från ett som misslyckas. Människorna du tillsätter omkring dig blir också en del av hur organisationen ser på dig som person.

Det är ett antal nyckelegenskaper jag själv ser till när jag rekryterar chefer förutom utbildning och tidigare erfaren­heter. Förmåga att skapa engagemang och energi i organisa­tionen är oerhört viktigt. Det är en förutsättning för att få med sig organisationen, hit hör även kommunikationsförmågan.

Vidare är integritet helt centralt för en bra chef. Att kunna bygga organisationen under sig och utveckla människor som kommer att bli nästa generations ledare utmärker en duktig ledare.

Självkännedom, insikt om hur man behöver bygga gruppen för att täcka ens egna svagheter hjälper en att lyckas. Ingen är perfekt och kloka ledare rekryterar med­arbetare som kompletterar dem.

Till sist måste framgångsrika ledare i ett stort företag vara lagspelare, man måste ha attityden att vi alla är där för att hjälpa varandra att lyckas. Jag hoppas att de som arbetar och har arbetat med mig ser mig som stark inom de områden som jag själv tycker är viktiga.«