


Ego.
Skilsmässopapperen var påskrivna. Men i sista stund hittade Lennart och Kristina Haggård ett nytt sätt att få ihop pusslet med chefsjobb, familj och egentid. I dag är de skilda på låtsas.
Tre principer för att metoden ska fungera:
1. Enskilt ansvar
Det handlar inte om att fördela ansvaret, utan att tydligt dela på det. Varannan vecka har man enskilt ansvar för det praktiska vad gäller barn och hem.
2. Gemensam och planerad »vuxentid«
Det ska finnas stunder i veckan då föräldrarna umgås med bara varandra. Den som har
barnansvaret ska få hela kvällen planerad som en gåva från den andra.
3. Gåvor och tacksamhet
Givande och tacksamhet i stället för krav och förändringar är en viktig ingrediens. Ge vardagsgåvor till varandra på
frivillig basis. Exempel: Är du hemma under din »lediga« vecka och vill hjälpa till så gör det. Däremot tycker paret Haggård att man de
första veckorna ska undvika att hjälpa den andre för mycket, för att inte riskera att falla tillbaka i gamla mönster.
Lennart och Kristina Haggård
Gör: Lennart är konsultchef på Decerno, Kristina IT-konsult på Passito.
Ålder: Lennart 55, Kristina 40.
Bor: Sollentuna.
Familj: Sönerna Kien, 8 år och Tudor, 5 år.
Aktuella: Med boken »Skilda på låtsas – i stället för skilsmässa« (Books on Demand). Läs mer om metoden på Kristina Haggårds sajt www.dela-livet.se
Artiklar som länkar till denna:
Kristina och Lennart Haggård kommer till lunchen hand i hand. Under intervjun lägger han handen på sin frus arm när han vill säga något viktigt, eller något retsamt. Men för fyra år sedan ville de knappt snudda vid varandra.
»Vi var inte längre människor. Vi var robotar. Vi glömde bort oss själva och att vi faktiskt var gifta med varandra av en enda orsak – kärlek. Den fanns inte kvar.«
Så beskriver Kristina Haggård situationen i sin bok »Skilda på låtsas – i stället för skilsmässa«. Där berättar hon om sin och makens väg från att ha beslutat sig för att skiljas, till att de hittar tillbaka till varandra och kärleken igen, tack vare en egen skräddarsydd metod.
De är inte ensamma om att ha haft kärleksproblem. Hösten är den tid då flest skilsmässor går igenom.
Lennart och Kristina Haggård hade i flera år kämpat för att få ihop pusslet med chefsjobb, två små barn och en fullspäckad fritid. Men förgäves. Efter en tid i familjerådgivning hade Kristina Haggård blivit allt mer övertygad – hon ville skiljas. Men hennes man var skeptisk, han tyckte att det fanns kärlek kvar att bygga på.
Till slut skrev Kristina Haggård ändå på skilsmässopapperen. Det var bara Lennarts signatur kvar, sedan skulle beslutet vara klart. Men fem i tolv ändrade de sig. I stället bestämde de sig för att skilja sig på låtsas.
»Vi var helt enkelt avis på skilda par som hade varannan vecka ledigt«, säger Kristina Haggård.
Metoden låtsasskild går ut på att de helt delar på ansvaret för barn och hem. Varannan vecka tar den ena föräldern hand om alla de vanliga sysslorna, som hämtning och lämning, matlagning, tvätt, städ och inköp av mat.
Den andra föräldern är då »ledig« och väljer själv om den vill vara hemma på kvällarna eller använda tiden till annat såsom träning, bio, vänner eller jobb.
I metoden ingår dessutom att två vardagskvällar i veckan är vikta för »vuxentid«. Då ska den »lediga« föräldern planera och ordna någonting för sin partner. Det kan handla om en lyxigare hemmamiddag, filmkväll eller bara enkelt umgänge i soffan. Ett exempel som Kristina Haggård särskilt minns är en gång då hennes man ordnade en myskväll med tända ljus, bad, drink och nackmassage för henne.
Några veckor efter att de hade börjat testa metoden märkte Kristina Haggård en förändring. Alla hennes negativa känslor mot Lennart hade försvunnit.
»Det blir så mycket grus i maskineriet när man är två föräldrar som hela tiden kolliderar med varandra. Inga känslor överlever«, säger Lennart Haggård.
Visst tycker de att det är en fin tanke att båda föräldrarna ska vara närvarande i alla stunder av barnens vardag. Men för paret Haggård ledde det bara till stress och gräl.
»Vi hjälptes åt så mycket att vi stod i vägen för oss själva. Det blev dubbelkommando hela tiden, vilket gjorde både oss och barnen förvirrade. Man mår så mycket bättre när man vet vad man förväntas göra när man kommer hem«, säger Lennart Haggård.
Lennart och Kristina Haggård tycker att skilda på låtsas-metoden har gett dem en ömsesidig förståelse för vad det innebär att ta hand om allt i hemmet. De har blivit ödmjukare inför den andres arbetsbelastning.
»Det är inte så att barnveckan är en ’slavvecka’. När jag tydligt vet vilken roll jag har, har jag mycket mer kontroll över situationen«, säger Lennart Haggård.
Eller som Kristina Haggård uttrycker det:
»Hur många föräldrar har två eller tre timmar i lugn och ro med sina barn när de kommer hem? Det har jag nu – varannan vecka när Lennart har barnveckan.«
De har dock mött många föräldrar som är skeptiska till deras metod. En vanlig invändning är att de tycker att det låter trist och inrutat med ett så schemalagt liv.
»Men det är ju inrutningen som gör att man kan koppla av. Ad hoc-lösningar skapar bara stress«, menar Lennart Haggård.
»Många tror att vi vänder våra barn ryggen varannan vecka. Så är det inte alls. I början gjorde vi det, men det var för att låta den andra föräldern komma till sin rätt. Numera längtar jag hem, och jag är mycket mer avslappnad när jag är hemma«, säger Kristina Haggård.
Lennart Haggård tycker dessutom att han fungerar bättre på jobbet sedan de skilde sig på låtsas.
»Jag tror att min chef har fått en mycket bättre medarbetare nu. Han vet var han har mig varje vecka eftersom jag är mycket tydlig med när det är barnvecka och ’ledig’ vecka.«
Om Lennart Haggård måste gå på en viktig jobbaktivitet på kvällstid under sin barnvecka tackar han oftast nej. I annat fall ordnar han barnvakt.
»Jag får inte se Kristina som en automatisk barnvakt. Knäckfrågan i sådana situationer är i stället: Hur skulle en skild person ha gjort?«
Paret ser inga nackdelar med sin metod. De tycker att de har fått mer tid för sina barn, mer harmoni i vardagslivet, bättre arbetsro, mer tid för varandra. Och mer egentid.
»Det enda negativa är att det är svårt att hitta vänner att göra kvällsaktiviteter med när jag är ledig. Alla har ju så fullt upp med sitt« säger Kristina Haggård.
Framför allt är paret Haggård glada för att de har hittat tillbaka till kärleken igen.
»Vi tog bort friktionsmomenten och la till en guldkant. Det gjorde att vi kom tillbaka till det tillstånd som vi var i när vi blev kära i varandra«, säger Lennart Haggård.
Kristina Haggård önskar att alla par som har en relationskris, eller bara ett stressigt vardagsliv, vågar prova att dela mer på ansvaret hemma innan de tar beslutet att skilja sig.
»När vi stod inför skilsmässan fick vi bara rådet att åka på spa-weekend och att prata mer. Men vad hjälper det när vardagen inte är löst?«
Fotnot: Läs mer om boken på www.dela-livet.se
publicerat 2010-09-08
Ett evigt problem med en fantastisk lösning. Det här är jämställdhet i praktiken! Vinnare är både jobbet och hela familjen.
Låter väldigt bra och barnen kan skatta slíg lyckliga som har så kloka föräldrar!
Detta gäller även parrelationer utan barn. Livet kan vara stressigt i sig, med allt vad det innebär. Jag och min man har separerat och är ändå bästa vänner och träffas ofta. Det är också en lösning :-)Kommer nog bli en trend för många, en bra sådan!
Jag tror denna metod är farlig om den innebär att man “sopar grundproblemen i relationen under mattan”. Dessutom är den inte hälsosam om den ena föräldern är föräldraledig.
Min erfarenhet av att “dela upp” är negativ. Jag var tvungen att ta till en liknande princip (men varannan kväll) eftersom min man inte tyckte det var rättvist att gå med på att en förälder som är hemma med barnen hela dagarna har större behov att få en stund för sig själv eller att få social kontakt utan att ha bebis med som avbryter eller stressar och kräver (rättmätligen)uppmärksamhet. Som hemmavarande får man inte den “naturliga” sociala kontakt man får “gratis” när man arbetar, eller de “naturliga” stunderna på dagen för sig själv t.ex. till och från jobbet då man får ha sina tankar helt för sig själv oavsett om de handlar om jobbet eller något annat. Man har sig själv enbart att rå om helt enkelt större delen av dagen…
Även om jag inte ville ha det så kände jag mig tvungen att införa “varannan-kväll-princip” eftersom min man inte tyckte det var rättvis om jag skulle få “fritid” som inte han fick. Egentligen ville jag bara ha förståelse och stöd i min situation som hemmavarande mamma.
Kort och gott så känner jag att jag i längden förlorat på detta. Dels är inte grundproblemet löst (jag känner fortfarande inte stöd och förståelse utan känner mig förminskad då jag vill ha stöd och lyssnande i vad jag upplever är jobbigt hemma under dagarna). Dels är jag ännu längre ifrån målet om en familj som tillbringar tid med varandra eftersom det är sådant fokus på “egentiden”. Dessutom är det ju nu “jag som valt detta”. Jag känner igen dte där med “stress att hitta någon att umgås med eller något kul att göra” vissa kvällar som är mina som kvinnan beskriver. Annars får jag ju “skylla mig själv eftersom jag hade chansen och har således ingen “rätt att gnälla” över att jag knappt haft någon social interaktion på vuxennivå under en hel vecka osv…
Jag tror säkert att detta fungerar jättebra för många. Jag vill bara komma med lite varningslampor då det finns viktiga faktorer för det enskilda paret att ta hänsyn till innan man “köper” något som fungerat bra för någon annan. Inget pars situation är den andra lik även om det finns mkt som absolut är mer likt än många insér. (Som t.ex. det här med situationen mamma hemma- pappa jobbar och vad det kan innebära).
Att förstå varandra, att lyssna och respektera varandras olikheter och att mötas halva vägen där man är väldigt olika utan att lägga några värderingar om vems sätt som är det “rätta” är viktigast. Att lyssna på och bekräfta genom en vilja att möta den andres känslor och behov är viktigast. Om man känner att det bara är tiden och orken som saknas så är metoden jättbra tror jag. Om det viktigaste vilket jag försökt beskriva, i grunden saknas, ska man nog fokusera på den biten först för att inte istället öka klyftorna.
Hur ska min man veta eler kunna göra något fint för mig om han inte äns respekterar eller förstår vilka behov som behöver fyllas hos mig? Förenklat exempel: Om min man tycker om att springa eftersom han tycker dte finns många fördelar med detta som inte promenader har och inte kan förstå min syn som innebär att promenader är att föredra pga de fördelar de har över att springa. Ja då bjössar han mig på en springtur och tycker det är väldans snällt av honom. Jag som dock sagt att jag tycker om att promenera hamnar då i en ännu jobbigare sits eftersom jag nu förutom att behöva springa som jag inte är förtjust i, men nu måste jag även vara tacksam för att jag får göra detta. Dessutom ska jag ge honom något tillbaka eftersom han ju gjort detta fina för mig….
Hoppas ni förstod vad jag försökte säga/min poäng. Det är som sagt ingen kritik av metoden som sådan utan vill bara poängtera att grundproblemen kan vara olika även om de liknar varandra till “ytan”.
Till Stressad: Som kommentar på själva artikeln är din iakttagelse troligen helt korrekt. :-)
Besök, om du har tid, gärna http://www.dela-livet.se för att läsa och förstå mer om vad hela metoden handlar om. Att läsa boken, inte bara de kortfattade artiklarna om den, är ett första steg för att fullt kunna bemöta och diskutera den. Vilket jag i sig inte har något emot. :-) Du slår in många öppna dörrar med resonemanget kring behovsanalyser och liknande, vilket är det första jag skriver i boken att man ska göra. Bra att vi ser på saker på samma sätt! :-)
Kommentera artikeln:
6
Kommentarer
Chef med insikt i OBM: Läs Leif E Anderssons bok om OBM. Allt blir så enkelt och självklart med den kunskapen.
1
Kommentar
1
Kommentar
Annons:
3
Kommentarer
Utrikesministern: Dina arbetsuppgifter är inte att spionera på dina kollegor samtidigt är det deras problem.
15
Kommentarer

3
Kommentarer
1
Kommentar
1
Kommentar


2
Kommentarer
1
Kommentar
CHEFTESTET
Cheftest av Röda Korsets generalsekreterare – klarar Ulrika Årehed Kågström kriserna?
MENTORN
Magdalena Andersson: “Jag ÄR en vinnarskalle”.
UNDERSÖKNING
Chocksiffror: Administrationen knäcker cheferna.
