»Jag var inne på att lägga av«

Stina Dabrowski intervjuade Melodifestivalens general Christer Björkman:

Vad är din talang som chef?
»Det är min passion för formatet. Jag började titta på Melodifestivalen när jag var tio år, och har följt den sedan dess. Innan jag blev chef kunde jag inte begripa hur man kunde misslyckas med världens största möjlighet. Därför ville jag ta jobbet. Jag gillar den glamorösa showen, det är en frikostig show där man inte behöver hålla tillbaka. Det känns inte så svenskt.«

Förstår du vilken stark position du har i musiksverige?
»Ja, jag kan ge dig ett exempel. Jag skulle vara med i min första golftävling för någon vecka sedan. Då var det plötsligt tolv stycken som ville gå i min boll. Alla hade skickat in låtar till Melodifestivalen… Men jag smörar väl för dem också, så länge jag får möjlighet att få bra artister till festivalen.«

Du har utsatts för både hån och hot. Hur kändes det?
»Egentligen var det värst när jag var relativt ny på posten, för jag var inte förberedd. Jag började för åtta år sedan och några år senare började attackerna mot mig. Det var fruktansvärt och chockartat, innan jag visste att jag hade arbetsgivarens stöd. Jag undrade om de verkligen trodde att det tidningarna skrev var sant. Vissa dagar stod jag utanför SVTs entré och vågade inte gå in eftersom jag var så skakad. Jag blev polisanmäld av en bitter dåre som inte kan skriva låtar. De som är värst är ofta de som inte är särskilt begåvade. Men när sådana saker händer rinner det av mig.«

Men du funderade på att lägga av?
»Jag var inne på det ett tag. Men då klev SVT in och förklarade varför det var rätt att jag stannade. De tyckte att jag hade lyft det hela från en medioker tävling till en nationell angelägenhet. Min passion och drivkraft för projektet är unikt.«

Hur är det bakom kulisserna på festivalen?
»Extremt professionellt. Alla artister som åker på tävlingarna är professionella och unnar sig ingenting. De ger inte pressen några skandaler.«

Du fick rådet att inte prata om att du var bög när du vann Melodifestivalen 1992?
»Ja, samma stund som jag vann fick jag rådet att hålla inne med det där bögeriet. Men det var en annan tid då, 1992. Då handlade det om att ta ett ansvar för alla de människor som satsade tid och pengar på mig. Men efter ett tag kände jag att det inte höll. Alla visste ju om det ändå. Men det var inte så att jag gjorde slut med min kille under tiden. Jag pratade bara inte om det i medierna.«