Lediga chefsjobb
Alla chefsjobb

FN-chefen Åke Sellström om det tuffa uppdraget

Okategoriserade
Text:
Publicerad
Foto: David Dahlberg

Damaskus, morgonen den 26 augusti. Åke Sellström, en pensionerad chef från Försvarets forskningsanstalt i Umeå, sätter sig tillrätta i mitten av baksätet på en vit Toyota Land Cruiser med bokstäverna UN i stor stil på motorhuven.

Han ska åka från tryggheten på hotellet Four Seasons i Damaskus innerstad till de oppositionskontrollerade delarna i området Ghouta öster om staden. För några dagar sedan har Ghouta utsatts för en attack med kemiska vapen. Många tecken tyder på att det är nervgasen sarin. 1 429 personer dödades, varav 426 barn.

Åke Sellström är chef över vapeninspektionen som fått uppdraget att samla in prover och vittnesmål för att ta reda om kemiska vapen faktiskt har använts. FN klassar uppdraget som ”very high risk”, den farligaste säkerhetsklassen. Alla i teamet har skyddsmask, hjälm och skottsäker väst.

När de fem vita FN-bilarna rullar ut mot Damaskus förorter passerar de först ett regeringskontrollerat område där människor med Bashar al-Assad-vänliga plakat kantar gatorna och skriker arga slagord mot konvojen. Den aggressiva stämningen gör att alla är på helspänn.

Sedan kör de in i ingenmansland. Buffertzonen. Det är tyst. Plötsligt skär skott genom luften. Det låter ”ping! ping!” när kulorna studsar mot bilens motorhuv. Pansarplåten hindrar kulorna från att tränga igenom. Konstigt nog blir Åke Sellström inte rädd.

”Jag har tänkt på det efteråt. Var jag korkad? Naiv? Min reaktion var inte särskilt stark. Jag var nog förberedd på att något skulle hända”, säger han.

Ingen skadas, och Åke Sellströms bil får bara några märken av skotten. För den första bilen i kolonnen är det värre. Höger framdörr har träffats med en rejäl salva. Höger framruta är nära att ge vika på grund av alla skott. På den platsen sitter en av FN:s lokala säkerhetspersoner, en egyptisk före detta polis. Det är han som har hjälpt inspektörerna att förhandla fram chansen att kunna åka och inspektera i flera oppositionskontrollerade områden. Det är förmodligen han som är måltavlan.

Åke Sellström rådfrågar sin personal. Ska de åka vidare? Hur stor är risken och vad är nyttan? Han förhandlar också med den syriska regeringen om förlängd vapenvila. När han sedan frågar säkerhetspersonen som just blivit utsatt för allvarlig beskjutning om vad de ska göra härnäst säger denne:

”Vi åker in igen!”

Åke Sellström beslutar sig för att försöka igen.

Men hur hamnade en 65-årig pensionerad forskare från Umeå i ett 40-gradigt Damaskus i fullt inbördeskrig?

Åke Sellström växte upp i Göteborg. Intressena som liten var att tillverka bomullskrut i badkaret, läsa böcker om mordgåtor och leka krig. Åke Sellström minns att han ofta brukade spela rollen som FN.

Han var duktig i skolan och gjorde en akademisk resa. 1975 la han fram sin doktorsavhandling i kemi vid Göteborgs universitet. 1980 blev han chef för en sektion på Försvarets forskningsanstalt, där han fördjupade sig i hur förgiftningar påverkar hjärnan. På 1990-talet fick han i uppgift av FN att leda vapeninspektioner i Irak. Därför var det inte helt överraskande att hans namn kom på tal för uppdraget.

”Valet stod mellan mig och två andra kandidater. Sverige har inga egna intressen i Syrien. Dessutom har svenskar rykte om sig att vara kloka och noggranna.”

Just Åke Sellströms klokhet och noggrannhet är under lupp denna varma måndag den 26 augusti när han tillsammans med sina vapeninspektörer återigen kör mot Moadamiyah, ett av de områden som ska ha drabbats av gasattacken. När de sakta rullar in i Moadamiyah är teamet de första utomstående som besöker området på nio månader.

”Det ser övergivet ut. Det första jag hör är glädjerop från en grupp kvinnor som möter oss. En kille på en skranglig cykel kommer fram och hälsar. Det visar sig att han är vår eskort. När vi får ett så varmt välkomnande sjunker axlarna något. Jag slappnar av.”

Men sedan höjs pulsen igen. Från ingenstans dyker det upp en pickup med luftvärnskanon på flaket. Mannen som kör bilen börjar skjuta rakt upp i luften.

Mannen och hans bil motas bort. Åke Sellström och hans team får besöka ett sjukhus som är gömt i en källare. Hit kom många av de som andats in gaserna morgonen den 21 augusti. Åke Sellström har på förväg bett läkarna att ta fram trettio personer som de kan ta prover på eller intervjua.

Teamet har bara ett par timmar på sig att göra sitt arbete. Samtidigt stormas Åke Sellström av människor som vill komma fram och berätta sin historia. De har förstått att han leder teamet och vill tala direkt med honom.

”Det var ett helt nytt stressmoment för mig. Det blev nästan upplopp. Under en kort tid försökte jag få folkmassan att tro att min säkerhetschef var chefen och att jag var hans assistent. Det blev helt ohållbart annars. Jag insåg då att jag inte skulle kunna följa med fler gånger. Min närvaro störde gruppens arbete.”

Inspektörerna har fått cirka två timmar på sig för att utföra sitt arbete. Så länge räcker vapenstilleståndet. Sedan är de är tvungna att lämna zonen, åka tillbaka till hotellet och dokumentera dagens arbete.

Innan de ger sig ut på nästa inspektion görs en noggrann riskvärdering. Ett uppdrag ställs in på grund av att Åke Sellström inte har fått tillräckligt många försäkringar från olika oppositionsledare att läget är under kontroll.

Men två dagar efter den första inspektionen får man en ny möjlighet att åka ut till ett annat område, ta prover och göra intervjuer. Då stannar Åke Sellström på hotellet. Han har radiokontakt med sina medarbetare och kan följa dem på en satellitkarta där deras bilar syns som små prickar på en skärm. Han är orolig.

”Jag känner mig som en förälder som sitter och väntar på att ens 14-åring ska komma hem från sin första dans. Det är en jobbig väntan.”

Efter varje pass samlas hela gruppen för en debriefing. De går både igenom rutiner och vad de har upplevt.

”Mina medarbetare fick ibland höra historier som var så omtumlande att det blev svårt för dem att koncentrera sig på arbetet. En av inspektörerna berättar om två pojkar, 11 och 13 år, som har förlorat hela sin familj. Och med det menar de inte bara sin mamma, pappa och syskon. Alla släktingar, totalt 40 personer, har dött i attacken. Det vet jag att medarbetarna blir väldigt tagna av. Då är det väldigt svårt att bara gå vidare med sitt arbete och säga ’nästa!’.

Under varje debriefing lyssnar och iakttar Åke Sellström sina medarbetare noggrant. Han lägger märke till vad de väljer att prata om, vad de inte berör, deras kroppsspråk och hur deras röster låter.

”Om det behövdes tog jag särskild kontakt med vissa efter varje debriefing. Inspektörerna tog också hand om varandra. En vanlig replik från dem när det var som mest spänt var ’vill du ha en kram?’”

Trots att Åke Sellström och hans grupp arbetade med att dokumen-tera en fasansfull händelse är stämningen god den största delen av tiden.

”Det fanns många tecken på att teamet kände arbetsglädje och mening. Vid en debriefing sa en tysk inspektör ’detta var den mest fantastiska dagen i mitt liv!’. Han menade att han äntligen hade fått använda sig av alla de kunskaper han hade. Och att de faktiskt skulle kunna komma mänskligheten till nytta.”

När de sista proverna har tagits den 29 augusti kan Åke Sellström konstatera att arbetet har flutit ganska smärtfritt, åtminstone medarbetarna emellan, med tanke på den enorma tidspress och ständiga mediebevakning de arbetat under. Ändå fanns det få tillfällen då någon exploderade eller bröt ihop.

”Det fanns två läkare som började gräla om vem som var högsta hönset. Det tog jag tag i. Men annars grep jag inte in. Ibland är det bara en bubbla som måste spricka. Då är det bättre att medarbetarna själva tar tag i diskussionen. Om man låter dem lappa ihop det själva efteråt, blir relationen djupare”.

Men pressen från världssam-fundet är inte över. Den 31 augusti, samma datum som inspektörerna ska lämna landet, är stämningen mellan USA och Ryssland hotfullare än någonsin. USA har flyttat ytterligare ett stridsfartyg till östra Medelhavet. I Syrien är man beredd på en attack.

Inspektörerna hotas. De måste lämna landet så snart som möjligt. Hotellet där de bor hotas det också. Inspektörerna bestämmer sig för att lämna hotellet tidigare än tänkt. De kör ut från Four Seasons vid klockan fyra på natten, i stället för sju på morgonen.

Konvojen kör västerut mot Libanon och flygplatsen i Beirut. Därifrån ska man flyga till Rotterdam och sedan köra vidare till Haag och huvudkontoret för OPCW (Organization for the Prohibition of Chemical Weapons).

”De sista dagarna i Syrien var stämningen väldigt hotfull. När vi kör över gränsen till Libanon känner jag hur axlarna åker ner.”

Men faran är inte över.

Plötsligt omringas FN-konvojen av libanesiska bilar som eskorterar dem till flygplatsen. Den libanesiska säkerhetstjänsten har snappat upp ett hot mot FN:s vapeninspektörer från shiamuslimska Hizbollah.

”Då gick det ännu tydligare upp för mig hur uppmärksammat vårt arbete var”, säger Åke Sellström.

Fram till nu har inte Åke Sellström känt någon större rädsla. Men när han landar på säker mark i Holland märker han att de senaste dagarna lämnat ett djupt avtryck.

”När vi sitter i bilen från Rotterdam till Haag kommer det upp en bil jämsides. Vi kör på en flerfilig väg, så det är helt naturligt. Men jag tänker genast ’bort! bort!’. Jag tänkte omedelbart att det var en bilbomb i den. Då inser jag hur skraj jag faktiskt är.”

Några veckor senare, i mitten av september, flyger Åke Sellström till New York för att överlämna vapen-inspektionens 38-sidiga rapport om gasattacken i Ghouta till Ban Ki-Moon. Att rapporten innehåller sprängstoff är Åke Sellström självklart medveten om. Men vad FN är beredda att göra för att skydda informationen från att läcka ut i förtid är han inte beredd på.

När han landar i New York blir han mött vid gaten av två poliser och två säkerhetsvakter från FN. Han slussas ut bakvägen till en väntande bil och körs sedan direkt till hotellet. Utanför hans rum står hela tiden två vakter. Till hotellrummet har man forslat ett stort kassaskåp där rapporten låses in. När Åke Sellström ska lämna hotellet för att åka till FN:s högkvarter slussas han ut genom hotellets bakdörr, förbi stora soptunnor och in i en svart bil.

”Jag har träffat generalsekreteraren förut. Men den här gången var det annorlunda. Det mest udda var att de var så rädda att jag skulle träffa pressen.”

Den 16 september kablas nyheten ut. Åke Sellströms rapport slår fast att det var sarin man funnit i de prover som tagits i Ghouta i Syrien. Vem som ligger bakom attacken spekulerar man inte i. Det var inte inspektionens uppgift.

I efterhand har Åke Sellström reflekterat över uppdraget och hur han kunnat behålla lugnet, trots att världsfreden stod på spel.

”Jag har förmågan att bli lugn när andra blir stirriga. Jag tror att jag genom åren har lärt mig att öva upp ett lugn. Det blev som ett kompensatoriskt beteende för att jag var så lättstressad. Min svaghet har blivit min framgångsfaktor.”

I dagarna ska han presentera den slutgiltiga rapporten över de sista vapeninspektionerna som gjordes i Syrien. Åke Sellström har också undersökt tre andra påstådda kemvapenattacker.

Men sedan vill han gå tillbaka till en lugnare tillvaro, på sambons gård fem mil utanför Umeå.

Han gör det med en positiv syn på mänskligheten.

”Det inte så svårt att behålla hoppet. Resultatet av händelserna i Ghouta och vårt dokumenterande, är positivt. Assad har valt att skrota den här typen av vapen. Det stora problemet i den här delen av världen är de radikala rörelserna. Efter den här händelsen är det kanske möjligt att få Assad till förhandlingsbordet för att hitta en lösning. Det vi gjorde kanske bidrog till det.”

Skulle han få frågan att leda ett nytt FN-uppdrag är svaret klart:

”Ta någon yngre. Jag börjar känna mig för gammal för att vara ute i strid. Jag ser fram emot att sjunka tillbaka till det pensionärsliv jag hade börjat ägna mig åt. Jag tycker om att arbeta med silver och spela trummor. Det skulle jag vilja lägga mer tid på.”

Skapa ett gratiskonto, läs Chef digitalt för

0:-

  • Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!

Skapa ditt gratiskonto

Se alla våra erbjudanden